2348901 GL09113 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj 1997/98 113 1998-05-27 00:00:00 Aktuell debatt: Sjukvården aktuell debatt A4D2F7BF-65AA-4420-AB0A-782698200E3A 4 CARL BILDT (m) m Fru talman! I dag står så åter samtliga partiledare och diskuterar ett problem som upprör och bekymrar många människor - alla partiledare utom en. Förra gången som samma sak inträffade ledde det inom loppet av bara några dagar till en spektakulär helom- vändning från regeringens sida. Det som var alldeles fel en onsdag blev alldeles rätt en påföljande tisdag. Inför denna debatt har det funnits litet tecken på samma sak, att socialdemokraterna skulle svänga, anpassa sig, göra ett nytt maskeradnummer. Mindre än fyra månader före valet ser man ju tydliga tecken på att ministären Persson har upphört att regera och i stället börjat att retirera. Det är tydligen så valet skall klaras. Det vi hörde från Margot Wallström i Karlstad i går - eller läste i texten, för att vara alldeles sannings- enlig - och det som vi har hört i dag är ju mer ett maskeradnummer. Det är mer rök än reträtt än så länge. Det är en vårdgaranti utan garanti - vad det nu skall vara för någonting. Alla vi - och jag vill inte alls påstå att det bara är jag - som rest och mött människor ute i verkligheten utanför detta hus under det senaste året har mött för- tvivlan hos dem som sett vårdköerna växa under dessa år. Lilla Andreas har ljumskbråck. Hans pappa stod på ett av mina möten och sade att han hade fått be- skedet att hans lille son skulle få vänta två år på en operation. Det enda råd han hade fått var att han måste vara i närheten av sjukhus med sin son hela denna tid därför att det kunde inträffa någonting som man snabbt behövde göra något åt. Han hade fått beskedet att det kunde göras på det privata Sophia- hemmet, men då fick han betala själv. Han sade: Jag har betalt skatt i alla år - mycket skatt. Varför kan jag inte då få den vård som min son behöver nu? Visst hade han rätt. Nu hoppas jag att Andreas får vård. Men han får vård genom den uppmärksamhet som han fick, och inte därför att han var en medbor- gare bland andra som hade rätt till detta. Under dessa socialdemokratiska år har vårdköerna i praktiskt taget hela landet ökat, och ökat kraftigt. Det är verkligheten. Att de ökat är en logisk följd av den politik som förts. När vårdgarantin och valfrihe- ten avskaffades och allt lades i landstingsplanerarnas händer var det uppenbart att detta skulle inträffa. Jag påstår inte att Margot Wallström vill ha köer. Men jag påstår alldeles bestämt att hennes och Soci- aldemokraternas politik ger köer. I slutet av 80-talet och början av 90-talet var det vi moderater som i debatt efter debatt pekade på vård- köerna och krävde vårdgarantin. Inte förrän strax före valet 1991 - märk parallellen - tvingades Socialde- mokraterna till halvreträtt. Men det krävdes en bor- gerlig regering för att införa vårdgarantin och för att kapa de plågsamma köerna. Vårdgarantin är inte främst en fråga om pengar. Köer sparar inte pengar, varken för individer, lands- ting eller för samhället i stort. Det är en farlig myt att tro att man sparar pengar genom att låta människor stå i vårdköer. Vårdgarantin är allra främst en fråga om valfrihet. Den som vill ha vård och behöver den skall fritt kunna vända sig dit där vården faktiskt står att få. En person skall kunna veta att den skatt som han eller hon har betalt sörjer för att han eller hon också får den vård som behövs. Detta - valfrihet - är Socialdemokraterna emot. Det är deras motstånd mot valfriheten som leder till deras accepterande av köer. Det är deras ovilja att acceptera verklig valfrihet också för läkare och sjuk- sköterskor som vill ge vård i andra former som gör att de alltid på ett eller annat sätt hamnar i system som ger långa köer. De vill slå vakt om landstingens mo- nopol så långt det över huvud taget går, men alla vet att monopol alltid leder till köer och att det riskerar att bli både sämre och dyrare. De borgerliga partierna är eniga om att återinföra vårdgarantin och ta bort köerna. Vi är eniga om att göra det så fort som det bara är möjligt. Det kan leda till kostnader, och gör det säkert i ett övergångsskede. Men jag tror att de är långt mer begränsade än de skrämselsiffror vi ser i debatten. Förra gången var vi beredda att betala det. Det kommer vi självfallet att göra nu också. I förlängningen är ett system utan köer både billigare och bättre. Det är enkelt att konstatera att under den förra mandatperioden hade vi lägre skatt och kortare köer. Denna mandatperiod har vi fått högre skatt och längre köer. Det som behövs nu är inte ett maskeradnummer. I går sade Margot Wallström att socialdemokratiska landsting skall ordna detta genom att göra som social- demokratiska landsting nu gör. Hon nämnde Stock- holms läns landsting som ett konkret exempel. Men då tror jag inte att Margot Wallström riktigt vet hur situationen ser ut i landets största och rikaste region. Det var här i det socialdemokratiskt styrda Stockholm som lilla Andreas inte fick vård. Det är här i Stock- holm som man säger att man har gjort det som Margot Wallström vill göra i hela landet. Det var här i Stock- holm som Andreas inte fick vård. Det kan aldrig vara mönster och modell för en rimlig politik. (Applåder) 0622185335615 N 2010-01-01 00:00:00 208191 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf4