2348901 GL09113 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj 1997/98 113 1998-05-27 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 900E7108-3C9C-4F01-89BF-733ED65F9491 31 KENNETH KVIST (v) v Herr talman! Man skulle efter de inlägg som har gjorts kunna säga att denna debatt karakteriseras av att vänligheten inte har några gränser. Men jag vill också gärna delta i den allmänna vänligheten. Jag kan instämma i många av de positiva ord som har sagts både om Kurt Ove Johansson, som vi säkert vet läm- nar riksdagen och konstitutionsutskottet. Hur det blir med oss andra är litet mer osäkert. Jag kan också instämma i det som han har harangerat tillbaka när det gäller t.ex. förste vice talmannen som verkar i konsti- tutionsutskottet. Även i år får jag som förste talare säga att konsti- tutionsutskottets granskningsarbete, som är ganska omfattande och ganska minutiöst, inte hade varit möjligt om inte konstitutionsutskottet hade ett kansli som på ett mycket oförvitligt sätt och med mycket stor flit genomför mycket av det konkreta arbetet för ledamöternas räkning. Detta bör än en gång vara sagt i denna den allmänna vänlighetens introduktion. Kanske kunde en nyansskillnad skönjas i Kurt Ove Johanssons spår. Det gäller KU:s nyvalde ordfö- rande, som ju fick träda till mitt i granskningsarbetet och som, tycker jag, på ett mycket öppet och resone- rande sätt har lett det här svåra arbetet. Det är nog inte så lätt att som ny ledamot i konstitutionsutskottet komma in i denna mycket speciella uppgift. Nu får vi lämna vänligheterna åt sidan och övergå till det i annan mening substantiella. I en handbok om det svenska statsskicket har för- fattaren och statsvetaren Torbjörn Larsson skrivit om KU:s granskning: "Det vanliga mönstret vid denna granskning är att oppositionen vill framföra kritik mot några av rege- ringens statsråd, medan regeringssidans ledamöter inte finner någon anledning till kritik." Författaren menar alltså att den här granskningen genomförs med tydliga politiska förtecken. Många gånger när KU:s granskningar diskuteras andas dessa diskussioner att mycket av det hela är politiskt, att det på något sätt är förutsägbart - att regeringspartiers företrädare alltid tenderar att vilja fria, medan oppo- sitionens företrädare alltid tenderar att gå hårdare fram i kritiken. På sätt och vis vore det väl märkligt om det var på ett annat sätt. Regeringen har en makt som riksdagen skall granska. Det ligger väl i sakens natur att det är oppositionspartierna som hårdast vill utsätta rege- ringsmakten för granskning. Man kan också säga att regeringspartiet är regeringens främsta parlamentaris- ka underlag i en parlamentarisk demokrati. Det är klart att det på sätt och vis är en del av regeringsmak- ten och således en del av den makt som granskar. Men detta är egentligen inte något märkligt som KU:s granskningsinstitut behöver kritiseras för. Jag tror att vi kan säga att det i detta land finns en betydande rättssäkerhet. I vår rätt kännetecknas sys- temet nästan alltid av att parter har olika företrädare, exempelvis försvarare och åklagare. Jag tror dock att alla handlar i ansvar för rättssäkerheten. I huvudsak kan det nog sägas också om det arbete som bedrivs i konstitutionsutskottet. Ibland blir man kanske, som i år, litet besviken över att det inte är fråga om en så fantastiskt tydlig eller dramatisk kritik av enskilda statsråd. Men målet med granskningen är, som framhållits tidigare i dag, inte bara att åstadkomma kritik av enskilda statsråd utan att också peka ut problem som finns i regerings- utövandet och maktutövandet. Kanske handlar det om problem i lagar, förordningar, regler eller principer för hur makten hanteras. Man kan alltså även säga att detta med att det finns få punkter med mycket skarp kritik visar att det svenska systemet är hyggligt. Det är ganska sunt. Detta kan vi nog säga utan att därför hänge oss åt illusioner om att det inte skulle finnas maktcirklar där man håller varandra om ryggen, att det finns politiska cirklar, ämbetsmannacirklar osv. som nog borde dras fram i ljuset och där det kan vara svårt att hitta de rätta angreppspunkterna. Sådant här finns säkert. Ibland snuddar vi vid det vid KU:s granskningar. Men huvudintrycket måste man väl ändå säga är - jag tillhör ju ett parti som ännu inte varit i regeringsställ- ning - att regeringsmakten, oavsett regering, utövas med en hygglig, en god, respekt för lagarna. Det är ganska gott att kunna säga det, tycker jag. Anders Björck tog i sitt inlägg upp en viktig och svår fråga som KU i framtiden måste ägna stor om- sorg i sitt granskningsarbete och det kan också kom- ma motioner eller andra förslag i sak som KU måste behandla. Jag avser då den relativa förskjutning av makt från riksdagen som äger rum. Det är nog delvis så som Anders Björck säger, nämligen att riksdagen kanske frivilligt och ibland litet lättvindigt ger upp och inte försvarar den makt som riksdagen rätteligen borde ha. Även en del andra beslut i vår tid påverkar riksdagens makt. EU-medlemskapet är väl en sådan stor sak som har inträffat och som innebär att makt går från riksdagen till regeringen. Det må gälla lag- stiftning, förberedelser till lagstiftning osv. Regeringen skaffar sig vidare ramar genom att lägga fram propositioner med förslag som har en ganska vid ramkaraktär. Regeringen kan alltså fylla allmänna principer med ett konkret innehåll och göra så att man får en stor summa pengar som regeringen kan handha och fördela litet grand efter eget skön. Detta är också ett sätt att urholka riksdagens inflytan- de över landets styrelse. I det ärende som vi i dag behandlar - jag åter- kommer senare till de konkreta frågorna - finns det emellertid två frågor som avviker från det vanliga. Den ena gäller granskningen av vad som brukar kallas för scientologimaterialet. Den andra gäller gransk- ningen av regeringens hemliga direktiv till Säkerhets- polisen. Det säregna med de här ärendena är att en del av materialet är belagt med tystnadsplikt också för KU:s ledamöter. Det är ett beslut som vi har tagit i KU och ett beslut som ibland har ifrågasatts. Men i synnerhet när det gäller säpo har KU vid två tillfällen enhälligt beslutat om att tystnadsplikt varit nödvän- digt. Det har riktats kritik mot mig som anmälare för att jag har accepterat tystnadsplikt men jag har inte sett det som min eller KU:s uppgift att egentligen riva den barriären. Jag menar att varje grävande i säpoärendet - jag skall senare återkomma till det och i detalj ut- veckla det - visar att det krävs en ordentlig utvädring av det osunda system som finns i en sanningskom- mission. Denna kommission kan inte bara se rege- ringens agerande gentemot olika säpofrågor - vare sig det gäller de hemligstämplade direktiven eller det gäller ett konkret agerande, som i Leanderfallet, som vi också skall diskutera här i dag - utan också ta upp Säkerhetspolisens arbete i hela dess vidd. Jag tycker att behandlingen av det här ärendet ger vid handen att en sådan kommission är nödvändig, en kommission som också kan överblicka konsekvenser- na av frisläppandet av material. Dess uppgift är fram- för allt att se till att så mycket som möjligt sprids till allmänheten. Vi får återkomma till de här frågorna. När det gäller granskningsarbetet i övrigt vill jag säga att vi vid förra granskningen hade uppe ett ären- de som konstitutionsutskottet så att säga släppte vida- re för vidare utredning därför att det var svårt, som man uttryckte det, att ringa in en specifikt konstitutio- nell vinkel på det. Det var regeringens hantering av kronförsvaret. Den vidare diskussionen i ärendet har enligt min mening visat att det fanns tydliga begrän- sade konstitutionella aspekter som KU nu borde ha tagit itu med och behandla. Detta har en majoritet inte kunnat vinnas för, varför det finns all anledning att återkomma också i den frågan. Herr talman! Som slutsats kan vi nog säga att det här granskningsarbetet i stort skett i god endräkt. Det finns dock reservationer, och jag yrkar bifall till dem där mitt namn står. I övrigt får man säga att andan i utskottet varit och arbetet präglats av att från ömse håll försöka ge och ta, lyssna på varandras argument. Eftersom det är socialdemokraternas gruppledares sista debatt i granskningsfrågan vill jag säga att Kurt Ove Johansson och vice gruppledaren Catarina Rön- nung mycket förtjänstfullt bidragit till den öppna och konstruktiva atmosfär som varit, även om våra me- ningar ibland gått brett isär. Det vill jag rikta ett sär- skilt tack för. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 208218 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf31