2348901 GL09113 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj 1997/98 113 1998-05-27 00:00:00 Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m. E6C4AD61-A72D-4545-9886-B218EB18EC31 228 HÅKAN JUHOLT (s) s Fru talman! Vad är ominriktning? Vad är ny in- riktning? Vad innebär en modifiering av gällande inriktning? Någonstans mitt i skärningspunkten för svaren på dessa tre frågor tror jag att vi finner en klarhet som inte saknar betydelse i dagens debatt. Vad är skillnaden mellan dessa tre begrepp, och till hur stor del kan de ha samma innebörd? På Lucianatten 1996 var fem riksdagspartier be- svikna. Riksdagen hade gått dem emot och klubbat ett försvarsbeslut som i väsentliga delar innebar en ominriktning av det svenska totalförsvaret. Det var en ominriktning som välkomnades av några av de ledsna partierna, men dessa hade i vissa delar önskat ännu mer i den nya riktningen. Samtidigt innebar beslutet en ominriktning som var fullkomligt oacceptabel för riksdagens största oppositionsparti. I dag diskuterar vi Försvarsmaktens ekonomi för innevarande år och åtgärder för att bringa den i ba- lans. Många talare har dock även uppehållit sig vid andra perspektiv, och jag skall kortfattat också göra det. Först tillbaka till ominriktningen Lucianatten 1996. Det finns tre viktiga principer som är värda att lyfta fram från det beslutet. För det första skulle flex- ibilitet och förmåga till anpassning efter skiftande hotbilder styra försvarets utformning. Det var en lo- gisk följd av det kalla krigets slut och att gamla kon- fliktscenarier mist sin relevans. Vi kunde inte längre planera för en bestämd hotsituation. Det var ett för- svarspolitiskt nytänkande. Anpassning är försvarets förmåga att ställa om för att möta nya hot. Bärande för detta nytänkande var avstämningar i återkommande säkerhetspolitiska kontrollstationer. För det andra utgick försvarsbeslutet från det vid- gade säkerhetsbegreppet. Vi klargjorde att säkerhets- politik i vår tid inte enbart handlar om militära an- greppshot utan också civila hot och risker. Även detta var ett nytänkande som i realiteten innebar en omin- riktning av vårt försvar. Den tredje principen var internationaliseringen. Stöd åt fredsfrämjande och humanitär verksamhet blev vid sidan av de traditionella uppgifterna en hu- vuduppgift för det militära försvaret. Dessa tre principer gav försvaret en ny inriktning. Tillsammans innebar de en nödvändig ominriktning. Kammarens protokoll, moderata skrifter och tid- ningsintervjuer ger en god bild av hur de ledande moderata försvarspolitikerna såg på denna förändring. Utan att ge sken av att ha gjort en vetenskaplig under- sökning ser jag vid en snabb överblick att ordet "trams" torde vara det som använts mest flitigt när Moderaterna beskrivit denna förändring av vårt för- svar. De internationella insatserna avfärdas hånfullt "som ett solidaritersarbete utan betydelse för vår egen säkerhet". Det är en ominriktning bort från dessa förändring- ar som Moderaterna nu strider för att få till. Självklart använder man varje tillfälle till detta. Det är mot den bakgrunden man bäst kan betygsät- ta fempartireservationen. Moderaterna protesterar tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som båda vill ha mer av just det som Moderaterna vill se mindre av. Samtidigt vill Miljöpartiet och Vänstern lägga mer resurser på just det Moderaterna tycker är onödigt. Vän av ordning måste fråga sig om det är en ominriktning bort från den förändring, den ominrikt- ning jag nyss beskrivit, som Vänstern och Miljöpartiet eftersträvar med reservationen tillsammans med Mo- deraterna. Moderaterna kan på den punkten inte misstolkas. De skriver klart ut i sin partimotion att man kräver en ominriktning av försvaret redan år 1999. All verksamhet skall omprövas. Det ligger naturligtvis i de fem partiernas egna in- tresse att blanda ihop de två processer som pågår samtidigt. Men att ge efter för dessa krav vore oklokt. I dag debatterar vi åtgärder för att bringa ordning i myndighetens ekonomi innevarande år. Om ett drygt halvår är försvarsberedningen färdig med sin rapport, och efter ytterligare några månader blir det en riks- dagsbehandling av den säkerhetspolitiska kontrollsta- tionen. Att i dag rusa i väg och omforma försvaret, att ge försvaret en helt ny inriktning utan att först göra en säkerhetspolitisk bedömning, vore inget annat än en osedvanligt oförsvarlig handling. Att, som Modera- terna kräver, helt omforma försvaret på grund av budgetproblem, som på en femårsperiod ligger i stor- leksordningen 5 %, är naturligtvis inte rimligt. Att föregripa den säkerhetspolitiska bedömningen och på grund av myndighetens felplaneringar gå ifrån grundläggande principer vore enligt mitt sätt att se det ovärdigt en riksdagsbehandling. Kontrollstationen får visa om det finns skäl att modifiera den inriktning av säkerhets- och försvars- politiken som gjordes i samband med 1995 och 1996 års försvarsbeslut. Fru talman! Det går undan här. Jag har gjort en del omstruktureringar, för det finns säkert många andra som vill ta tillfället i akt att säga några ord under kvällen. Framför allt kan det vara betydligt intressan- tare att ta del av. Jag vill framför allt instämma i mycket av det som står i den moderata partimotionen. Svarta hål är inte något nytt. Det förhåller sig precis som Moderaterna skriver i sin partimotion: "Försvarsmakten har vid upprepade tillfällen underskattat kostnaderna för planerad verksamhet under de senaste femton åren." Det är också viktigt att instämma i vad Modera- terna understryker i sin partimotion, nämligen "att det är självklart att statsmakterna måste kunna utgå ifrån att myndigheternas underlag är korrekta och noga kontrollerade". I början av oktober fick försvarsutskottet en muntlig föredragning om obalansen, som då väntades uppgå till 9,9 miljarder. Senare samma månad lämna- de Försvarsmakten en kvartalsrapport till regeringen, och då beräknades obalansen till 635-835 miljoner kronor per år, dvs. totalt knappt 3 miljarder. Differen- sen samma månad i budskapen till utskottet och rege- ringen var över 6 miljarder. Det är helt uppenbart att myndigheten höftade och inte kunde presentera exak- ta siffror. I december inkom ÖB med en skrivelse till rege- ringen som uppskattade obalansen till 10,6 miljarder kronor. Samma månad beslutade regeringen om att extraordinära åtgärder måste vidtas för att bringa ordning i myndighetens planering. Det riksdagen har att ta ställning till är Försvar- smaktens och regeringens förslag om ändrade krav på beredskap. Utskottet ställer sig bakom det förslaget. I sak är det endast Moderaterna som avvisar för- slaget om sänkt beredskap. Folkpartiet yrkar avslag men argumenterar inte utan vill i stället att detta skall prövas i kontrollstationen. Moderaterna anför det närmast obegripliga argu- mentet att "detta är en oprövad förändring av till- lämpningen av anpassningsprincipen". Att vara utta- lad motståndare till allt som inte är prövat torde vara värdekonservatism i sin ståtligaste prakt. Övriga partier delar regeringens syn på att vår sä- kerhetspolitiska situation har förbättrats och att an- greppshoten är mer avlägsna. Därför har också beho- vet av krigsduglighet i krigsorganisationen och kravet på beredskap minskat. Utskottsmajoriteten konstaterar att det ärende vi nu behandlar gäller vilka åtgärder som behövs för att innevarande budgetår komma i ekonomisk balans. Utskottet delar bedömningen att de föreslagna juste- ringarna i myndighetens planering inte motiverar en total omprövning av 1996 års försvarsbeslut. Vi kon- staterar att det försvarsbeslutet i sig innebar en flex- ibilitet som möjliggör ny inriktning om detta anses säkerhetspolitiskt motiverat. Denna etappindelning, med ett system med kon- trollstationer, inenbär en flexiblare rytm i försvarspla- neringen - en planering som på så sätt med nödvän- dighet utvecklas bort från att vara bunden till femårs- perioder. Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i ut- skottets betänkande. Jag vill också ta tillfället i akt att från Socialde- mokraternas sida tacka ordföranden Arne Andersson för det sätt på vilket han har fört ordförandeskapet i utskottet - skickligt, med spänst och en befriande humor. Det har varit trevligt att vara ledamot i utskot- tet under Arne Anderssons ledning. Det har, som Arne Andersson säger, varit ganska roligt också. Tack för detta, Arne! 0110600080618 N 2010-01-01 00:00:00 208415 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf228