<anforande>
<dok_hangar_id>2348901</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09113</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>113</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 2 §) Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas hand-</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3B0CE482-87B3-4C8E-94AB-9E50945A08D5</anforande_id>
<anforande_nummer>207</anforande_nummer>
<talare>ANDERS JOHNSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Då det gäller gåvor till politiker och
politiska partier avviker Sverige i två avseenden från
vad som är normalt i andra västländer:
För det första är lagstiftningen, som professor
Madeleine Leijonhufvud påvisat i en artikel i Juridisk
Tidskrift nr 4/1996-97, vad gäller gåvor och politisk
korruption ovanligt svag i Sverige. Det är därför som
en intresseorganisation utan problem kan betala tiotals
miljoner kronor för att finansiera valrörelsen för ett
regeringsparti - och dessutom ställa politiska krav på
regeringen för att bidragen skall utbetalas.
För det andra är den allmänna - eller kanske den
mediala - attityden till gåvor ibland närmast drako-
nisk. Det är därför som även de mest blygsamma
gåvor kan leda till mediedebatt om de uppmärksam-
mas.
Den förmån i form av semesterbostad i Spanien
som statsminister Göran Persson mottog 1997 var
emellertid långt ifrån ekonomiskt obetydlig. Värdet
kan uppskattas till åtminstone 25 000 kronor. Att det
inte rörde sig om en gåva i form av ett fysiskt föremål
utan om en tjänst saknar givetvis betydelse i ett etiskt
perspektiv.
Därför är det naturligt att KU har behandlat frågan
och undersökt omständigheterna kring denna förmån.
Även om lånet av lyxvillan inte hade direkt samband
med statsministerns tjänsteutövning, så saknar det inte
samband med det faktum att Göran Persson är stats-
minister. Det var knappast i rollen som före detta
kommunalråd i Katrineholm som lyxvillan ställdes till
hans förfogande. En statsminister är en statsminister,
även då han sover.
Folkpartiets slutsats av granskningen är att Göran
Persson borde ha visat större försiktighet i samband
med att han sökte natthärbärge för sig och sin familj.
Det ligger ju knappast något orimligt i tanken att man
i förväg tar reda på de ekonomiska villkoren för en
tjänst som man tänker utnyttja.
Även om något formellt fel inte har begåtts, är det
viktigt att regeringsledamöter - inklusive regerings-
chefen - iakttar ett betydande säkerhetsavstånd till
gränsen mellan tillbörliga och otillbörliga gåvor. Så
gjordes inte i detta fall.
Det viktigaste med KU:s granskningsarbete - en
verksamhet som nu har bedrivits i snart 200 år - är
oftast inte att komma åt ett enskilt statsråd, utan att
uppmärksamma problem och att skapa bättre förhål-
landen för framtiden.
Jag tror att det nu aktuella granskningsärendet kan
få en sådan effekt. Vi har gått igenom och diskuterat
de senaste regeringarnas etiska riktlinjer och jag tror
att granskningen kommer att bidra till att Regerings-
kansliets etikarbete får nya, friska impulser.
Låt mig avslutningsvis berätta något om ett helt
annat granskningsärende som behandlades t.o.m.
innan Kurt Ove Johansson och Anders Björck inledde
sina värdefulla insatser i konstitutionsutskottet. Det är
ett intressant exempel på att KU:s arbete ibland kan få
de mest oväntade effekter, i detta fall ett väsentligt
bidrag till den svenska litteraturhistorien.
Det hela börjar då professorn och skalden Erik
Gustaf Geijer inträder som Uppsala universitets re-
presentant i prästeståndet vid 1828/29 års riksdag.
Geijer blir snabbt engagerad i samtidens konstitutio-
nella frågor och han blir ledamot av konstitutionsut-
skottet.
Den 9 maj 1829 lämnar han in en granskningsan-
mälan mot statssekreteraren för inre ärenden M G
Dankwardt. Geijer anser att Dankwardt visar bristan-
de skicklighet i ämbetets utövning, men utskottet
förkastar Geijers anmälan.
Geijer hade redan tidigare känt missmod i riks-
dagsarbetet, och detta gör honom ännu mera ned-
stämd. På nätterna ligger han vaken och grubblar. På
dagarna längtar han hem till umgängeskretsen i Upp-
sala, inte minst till musiklivet i staden.
Under ett KU-sammanträde våren 1829 nedteck-
nar Geijer fyra rader på ett papper, där han uttrycker
sina känslor för riksdagsarbetet. Dessa rader kommer
sedan att bli en av de mest välkända delarna i den
svenska centrallyriken. Jag hoppas att åtminstone alla
i KU i fortsättningen skall tänka på KU:s gransk-
ningsarbete då vi hör Jussi Björling eller någon annan
sjunga eller deklamera Geijers dikt Tonerna som
lyder:

Tanke, vars strider blott natten ser!
Toner, hos eder om vila den ber.
Hjärta, som lider av dagens gny!
Toner, till eder, till er vill det fly.
</anforandetext>
<intressent_id>0153777875118</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>208394</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf207</protokoll_url_www>
</anforande>
