2348901 GL09113 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj 1997/98 113 1998-05-27 00:00:00 Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning 74BBFE71-0F3E-4EF5-92E7-D8A86FC57BC0 20 KURT OVE JOHANSSON (s) s Fru talman! Årets granskningsbetänkande blir det 23:e och sista som jag som riksdagsledamot är delak- tig i. Jämfört med de betänkanden som KU tidigare lagt på riksdagens bord är årets upplaga förhållande- vis okontroversiell. Det betyder inte att det på något sätt är ett ointressant dokument. KU:s arbete har när det gäller granskningen av re- geringen radikalt förändrats sedan jag 1973 för första gången blev ledamot av riksdagen och suppleant i dess förnämsta och äldsta utskott. Det skulle emeller- tid föra för långt att i dagens debatt försöka beskriva den här utvecklingen, hur intressant den än må vara. Min avsikt är att göra det i en annan form och vid en annan tidpunkt. Låt mig dock få konstatera att den utveckling som ägt rum i hög grad medverkat till att göra arbetet i KU mera spännande. Från att ha varit ett granskningsbe- tänkande på några få sidor har det vuxit till volymer på hundratals sidor. Då omfattade granskningen näs- tan uteslutande administrativa ärenden, och debatten i riksdagen var över på någon timme. I dag utgör de s.k. administrativa ärendena bara en mindre del av granskningen, och redovisningen och diskussionen i kammaren kan numera ta en hel dag i anspråk. Med tillkomsten av de öppna utskottsutfrågning- arna har KU blivit något av ett begrepp hos det svenska folket. Det är nog ingen överdrift att påstå att KU är riksdagens mest kända utskott. Allmänheten har genom KU:s offentliga utfrågningar fått en bättre inblick i regeringsarbetet och handläggningen av viktiga frågor. Från början var de här utfrågningarna av statsrå- den och berörda personer kanske aningen slätstrukna, men med tiden har många statsråd fått erfara att KU kan man inte leka med. En ordentlig örfil från KU kan föra med sig att det blir svårt att sitta kvar i regering- en. Under årens lopp har många statsråd fått svettas, vill jag påstå, ganska ordentligt inför utskottet och lämnat utfrågningarna både tilltufsade och ganska skakiga. KU:s granskning är inget spel för galleriet. Enligt min uppfattning är årets granskningsbetän- kande ett av de bättre som KU presterat. Vi har lyck- ats hålla den s.k. gråzonen, dvs. skiljelinjen mellan juridik och politik, mycket smal. Det har varit ett slags trend under de två tre senaste åren - en utveck- ling som bör ses som mycket tillfredsställande. KU:s granskning bör, enligt mitt sätt att se, vara strikt konstitutionell. Utskottets anseende som gransk- ningsutskott står och faller med hur man lyckas med detta. Jag medger gärna att gränsdragningen mellan juridik och politik ibland inte är helt lätt att göra. I våra debatter sägs det ofta att makt korrumperar. Man kan tycka att det är en litet sliten klyscha, och helt sann är den inte heller. I regeringsformens inle- dande artikel stadgas det uttryckligen att all makt utgår från folket. Från denna utgångspunkt vore det absurt att hävda att makt korrumperar. Det hindrar inte att det ändå kan ligga mycket sanning i uttrycks- sättet. I slutna samhällen är korrumperade makthavare snarare regel än undantag. Risken för upptäckt och straff minskar i odemokratiska organisationer och system ju högre upp man befinner sig i hierarkin. Det har vi sett många exempel på runt om i världen. I ett öppet samhälle som det svenska är förhållan- det det motsatta. Där kommer allt fuffens som makt- havarna har för sig förr eller senare upp till ytan. Skandalerna har duggat ganska tätt i Sverige under senare år. Vi har ett ganska finmaskigt nätverk, där olika delar oberoende av varandra synar makten och myndighetsutövningen i sömmarna. Riksrevisionsver- ket, Riksdagens revisorer och JO-ämbetet är väsentli- ga delar av detta nätverk. En öppen och effektiv granskning av makten och dess utövare är en av de viktigaste grundbultarna i en levande demokrati. En viktig förutsättning för en effektiv granskning av makthavarna och deras ämbetsutövning är också mångfalden i våra medier. Den i det svenska folkdju- pet väl förankrade offentlighetsprincipen i kombina- tion med seriösa, orädda och grävande journalister är också en god garanti mot maktmissbruk. De kan vän- da ut och in på vad som sker i maktens korridorer på olika nivåer. Napoleon visste nog vad han talade om när han sade: Jag fruktar tre kritiska tidningar mer än tusen bajonetter. KU:s unika uppgift som granskare av regerings- makten är givetvis även den en omistlig del av den demokratiska kontrollen. Det mödosamma arbete som utskottet lägger ned i sin årliga granskning har stor betydelse för allmänhetens insyn i regeringsarbetet och för den demokratiska processen. Den som säger någonting annat talar mot bättre vetande. Att en mind- re seriös kvällstidning hävdar att KU sviker sin upp- gift som granskare därför att dess redaktion inte kan skilja på konstitutionell och politisk granskning är någonting som vi lugnt kan leva med. KU:s granskningsarbete måste dock, enligt min mening, bli effektivare än vad det har varit det här året. KU måste ha modet att sortera bort de frågor som väckts av andra skäl än konstitutionella. Utskot- tets ordförande har naturligtvis ett särskilt ansvar för att arbetet bedrivs på ett sådant sätt. Var och en som tar del av vårt betänkande finner att det finns sådana frågor som har tagit dyrbar granskningstid i anspråk. Mitt råd är: Kom överens och försök lösa det här problemet inför nästa års granskning! Utskottets tro- värdighet kommer att tjäna på detta. Enligt min mening - och där är vi ganska överens i utskottet - är inte KU:s väsentligaste uppgift att nagla fast ett syndande statsråd vid väggen och visa upp vederbörande som ett avskräckande exempel. Bo Könberg var inne på detta. Viktigare är att bidra till att för framtiden skapa en bättre handläggning av frågorna inom Regeringskansliet där det då är sakligt motiverat. Då är det otvetydigt fråga om konstitutio- nell granskning. Ta t.ex. frågan om handläggningen av ny tand- vårdstaxa. Bo Könberg var också inne på det ärendet. Det finns naturligtvis redovisat i vårt betänkande och gäller en för sent utkommen förordning. Det kan naturligtvis finnas olika förklaringar till detta, såväl tekniska som andra, men visst kan det här ha varit möjligt att uttala sig kritiskt mot det berörda statsrå- det. I stället har KU mera konstruktivt valt, eftersom det är ett mera generellt problem, att göra regeringen uppmärksam på att den måste skärpa sig när det gäller att utkomma med författningar i god tid innan de skall träda i kraft. Medierna kanske tycker att det här är tråkigt, men det är bra för utskottets trovärdighet. Journalister vill ju gärna att blod skall flyta i sammanhang som detta, och visst finns det anrättningar i vårt betänkande också för dem som är litet mera blodtörstiga. Fru talman! Vad sägs om en liten förrätt med konstitutionell råbiff? Det kanske skulle kunna smaka. Ärendet gäller en rapport som Miljödepartementet inte ville redovisa för jordbruksutskottet. Principiellt sett håller jag med Bo Könberg om att det är en gans- ka intressant granskningsfråga. Här konstaterar ut- skottet med hänvisning till 4 kap. 10 § i riksdagsord- ningen att regeringen är skyldig att lämna information i EU-frågor när utskotten på sina sakområden begär detta. Några sekretess- eller lämplighetsskäl för att inte göra detta finns inte. På den här punkten gör KU en litet vassare skrivning än i det förra ärendet som jag var inne på - tillräckligt skarp, enligt min mening, för att inte samma sak skall hända igen. Ett annat intressant KU-ärende - Bo Könberg var också inne på det - är regeringens manöverutrymme i Bryssel kontra riksdagens EU-nämnd. EU-nämnden inrättades i samband med att Sverige blev medlem i den europeiska unionen. Nämndens uppgift är att vara ett rådgivande organ mellan riksdag och regering. Den äger inte ett riksdagsutskotts status och kan sägas vara litet grand av en hybrid i vår riksdagsorganisa- tion. Som samrådande organ mellan riksdagen och regeringen fyller nämnden en viktig politisk uppgift i EU-arbetet. Det aktuella fallet gällde handläggningen av en fråga i EU om turistsamarbete. KU har tidigare uttalat att man kan utgå ifrån att regeringen inte kommer att företräda en ståndpunkt som står i strid med vad nämnden vid samrådet har gett uttryck för. Detta uttalande har emellertid inte varit reservationslöst. KU har också pekat på att situationer kan uppstå då regeringen kan, och kanske t.o.m., bör avvika från det som nämnden har rekommenderat. Regeringen bör då - precis som Bo Könberg sade - ha goda skäl för att göra en sådan avvikelse. Om inte, riskerar regeringen naturligtvis politisk kritik. Rent konstitutionellt är dock saken helt klar: Det är regeringen som företräder Sverige vid ministerrå- dets möten. Ett uttalande från ett riksdagsorgan kan inte bli bindande för hela riksdagen. Ett sådant utta- lande saknar helt enkelt konstitutionell betydelse. Med nuvarande grundlagsreglering är det inte möjligt att till något eller några av riksdagens organ delegera uppgiften att fatta för regeringen bindande beslut. I det aktuella fallet kan således inte någon konstitutio- nell kritik riktas mot vare sig regeringen eller det enskilda statsrådet. Vissa frågor med anknytning till rikets säkerhet har tagit en stor del av utskottets granskningstid i anspråk. Det kan därför vara litet svårt även för mig att i ett inledningsanförande helt förbigå frågan om säkerhetspolisen. Eftersom ämnet kommer att diskute- ras mera ingående senare i dag skall jag i detta sam- manhang bara ytligt beröra frågan. Fru talman! Låt mig då redan från början slå fast behovet av en svensk säkerhetspolis. Vårt land behö- ver alltjämt en säkerhetspolis med uppgift att medver- ka i försvaret av vår demokrati och vårt statsskick. Säpo är i dag inte detsamma som det var för några tiotal år sedan. I dag ägnar säpo sitt intresse åt framför allt de högerextremistiska grupperna. De nynazistiska grupperna bedöms som de allra allvarligaste. Knap- past någon har invändningar mot att säpo gör detta. Det är möjligen bara de totalt historielösa som protes- terar. Under det kalla krigets dagar var det också helt nödvändigt att hålla uppsikt på de hot som kom från de extrema vänsterorganisationerna. Bara de som är historielösa kan kritisera den dåtida regeringen för att den lät Säkerhetspolisen göra detta. Dessa extrema grupper på vänsterkanten predikade ju våldet som ett politiskt medel och var därmed ett uttryckligt hot mot vår demokrati. För den som har följt den här frågan kan det knap- past heller vara någon överraskning att det har varit fullt lagligt att i vissa extrema fall registrera politiska åsikter - dock inte enbart på politisk grund - även efter det att riksdagen införde ett generellt förbud mot åsiktsregistrering. Flera omfattande utredningar som har gjorts under senare år och som arbetar i dag ger alltjämt stöd för uppfattningen att Säkerhetspolisens arbete har skett, och sker, inom ramen för vad vår författning tillåter. Det pågår nu ett intensivt arbete på grundval av bl.a. ett riksdagsbeslut om att man så långt möjligt skall öka öppenheten och rättssäkerheten för det nödvändiga säpoarbetet. Att som reservanterna inom ramen för ett KU:s granskningsinstitut driva kravet på en kommission är en direkt - enligt mitt sätt att se det - felaktig väg att gå. Gör man det har man nog tyvärr inte helt klart för sig vad man sysslar med. Det är snarare en fråga för den allmänna motionstiden och bör inte blandas ihop med den konstitutionella granskningen. Fru talman! Jag har på senare tid ofta fått frågan vad jag kommer att sakna mest när jag lämnar riksda- gen. Rent spontant har jag svarat: Anders Björck. Det är min gamle trätobroder sedan mer än 20 år tillbaka. Jag har under 20 år haft förmånen att åka till riksda- gen närhelst jag har velat för att få ett politiskt stimu- lerande gräl med Anders Björck. Jag kommer att sakna detta. Att ta en dust med Anders tillhör inte det allra lättaste. Det är en utmaning, men det ger alltid en adrenalinkick. En debatt med Anders är ett vilt även- tyr som nästan alltid bjuder på överraskningar - det skall man komma ihåg. Anders Björck tar alltid tacksamt emot en kastad handske. Han är kunnig, påläst, lagom fräck och inte så litet munvig. Man kan aldrig vara riktigt säker på att man går segrande ur striden. Anders Björck är en härlig fighter som jag under årens lopp har lärt mig att uppskatta väldigt mycket. Han har en verkligt god egenskap: Han står för en överenskommelse även i blåsväder. Och så kan jag avslöja något som kanske inte så många vet: Han har humor också, och det kan ju behövas i hans parti. Jag lämnar riksdagen, Anders, men jag kommer att följa dina förehavanden mycket noga. Får jag chansen kommer jag att ge dig ett nålstick i all vän- skaplighet. Ta det gärna som ett hot! 0540309351004 N 2010-01-01 00:00:00 208207 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf20