2348901 GL09113 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj 1997/98 113 1998-05-27 00:00:00 (forts. från 2 §) Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas hand- CF686830-1E64-45B7-BCE1-2BAD215D9959 152 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) c Fru talman! Det är min sista kärnkraftsdebatt från riksdagens talarstol. Psykologin kring kärnkraftsfrågan i Sverige är mycket intressant. Jag tror knappast att något annat land med marknadsekonomi i hela världen fått en så hård låsning till denna kommersiellt allt mindre in- tressanta teknik. Jag har hållit på med frågan längre än de flesta, men jag är övertygad om att det är fler än jag som är utleda på den. När skall vi äntligen inse att framtiden finns i elegantare mer högteknologiskt spännande och samtidigt jordnära och praktiska lös- ningar av energifrågan? Vi har fått höra frågan ställas varför man inte tagit fram konsekvensanalyser. Det är något märkligt med Sverige, som är så låst och som dramatiserar frågan om att avveckla en teknik som inte visar sig hålla vad som lovades. Låt mig ge ett exempel. I New York byggdes ett kärnkraftverk som heter Shoreham. Jag var där relativt nyligen. När det var färdigt och man hade provkört det fattades det ett politiskt beslut i New Yorks stadsfullmäktige att det inte fick drivas. Det var alldeles färdigt, ägdes av ett privat företag som helt enkelt inte fick köra det. Företaget fick inte tillstånd att driva det. Man går till domstol, och dom- stolen säger att företaget skall ha ersättning. Staden taxerar ut en del pengar på alla New York-borna. Jag hade inte hört talas om att någon enda elintensiv gick back. Jag var i New York vid det tillfället. Det var mycket litet uppmärksamhet kring det. Man dramati- serar inte det faktum att en del teknik inte är bra och skall bort, särskilt när kraftverken börjar bli gamla och slitna och man står inför att lägga ned hundratals miljoner på att renovera. Det är nog bara Sverige som klamrar sig fast. Självfallet har det kommit in kommersiella intres- sen av att få ut så mycket ersättning som möjligt från staten. Därför är det extra upprörande att moderaterna hela tiden dramatiserar det här och därmed ger ägaren till ett gammalt skraltigt kärnkraftverk argument att få mer och mer ersättning KU har behandlat en anmälan där man vill att vi ännu en gång skall granska om Anders Sundström har berett propositionerna ordentlig om en uthållig ener- giförsörjning och om lagen om kärnkraftens avveck- ling. Utskottets majoritet finner att detta verkligen har skett. Det är inte första gången vi haft frågan uppe i KU. Sällan har en fråga varit så genomtröskad av utredningar. Berörda myndigheter har inte bara fått lämna upplysningar i frågan, utan många av oss anser t.o.m. att de fått stort utrymme att hårt driva en poli- tisk åsikt som går emot regeringen, också myndighe- terna. Fru talman! Tillåt mig att göra en liten historik. Redan 1973 beslöt riksdagen enhälligt att inte ställa sig bakom planerna på 24 kärnkraftverksaggregat utan att i stället ta fram ett nytt allsidigt beslutsunderlag om kärnkraften, eftersom man måste lära sig mer om dess risker. År 1975 hade svenska folket pluggat energikunskap i särskilt statsunderstödda studiecirklar och i rådslag. Riksdagen beslöt om energihushållning. Folkrörelser mot kärnkraften bildades. Ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav bröts därför att tillräckligt många röstade på Centerpartiet, som stod för kärnkraftsavveckling. Den ena energiutredningen och energikommisionen efter den andra tillsattes och arbetade. Det kostade en massa pengar. Det utreddes och utreddes. Nog har den här frågan genomarbetats i vårt land. Turerna har varit många fram till folkomröstning- en 1980. Då var det ingen som vågade stå för en kärnkraftsvänlig linje och att man skulle utveckla kärnkraften. Alla tre alternativen ville ha en avveck- ling men i olika takt. Efter folkomröstningen uppre- pade riksdagen varje år under hela 80-talet att vår energipolitik skulle bygga på effektivisering, förnyba- ra, helst inhemska energikällor, att endast 12 kärn- kraftsaggregat skulle få drivas och att de skulle av- vecklas med början på 90-talet inom en överblickbar tidsperiod. Vi sade förut år 2010. Det visar sig emellertid att varken myndigheter eller de få storföretagare som officiellt anser sig re- presentera näringslivet tar riksdagsbeslut om energi- politik på allvar. Det måste till en lag. Nu har vi den- na lag, godkänd som grundlagsenligt av Lagrådet. Men motståndet fortsätter in absurdum med alltmer ansträngd advokatyr. Fru talman! Jag tror faktiskt att det är skadligt för svenskt näringsliv att vi skiljer ut oss som de sista kärnkraftsentusiasterna. Runt om i världen avvecklas kärnkraftverk helt odramatiskt. Kärnkraftsindustrin får inga nya beställningar i industriländerna. Fram- tidsplanerna för kärnkraften revideras alltmer. Det är min förhoppning att också våra storföretag tar upp arbetet tillsammans med alla småföretag som redan är på gång och äntligen börjar bygga framtidens förny- bara energisystem. 0409817272107 N 2010-01-01 00:00:00 208339 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf152