2348901 GL09113 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj 1997/98 113 1998-05-27 00:00:00 (forts. från 2 §) Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas hand- 063D9A57-A468-4A98-8416-3CB9AA2F27F1 124 BO KÖNBERG (fp) fp Herr talman! Det har varit en livlig debatt om den s.k. scientologbibeln. Det har tagits upp mycket stora och viktiga frågor. Det är ju inte ovanligt att stora och viktiga frågor väcks av ett relativt litet ärende som detta. I min inledning och i mitt senare replikskifte med Peter Eriksson har jag försökt att utveckla hur jag och Folkpartiet har sett på den här frågan under konstitu- tionsutskottets granskning. Jag tycker att man nu i slutskedet kan konstatera att den synnerligen endi- mensionella bild som Peter Eriksson och delvis Ken- neth Kvist har försökt att ge av den här frågan inte är en rimlig utgångspunkt för en seriös debatt. När det sedan gäller frågan om vi kan föra debatt eller inte - jag tänker då närmast på Carina Häggs inlägg om hur mycket det är som är sekretessbelagt - har KU gjort en insats genom att se till att så mycket som möjligt av materialet är offentligt. Peter Eriksson har helt rätt i att det var ett intermezzo under resans gång där Peter Eriksson och jag stod på samma sida för att se till att det blev större offentlighet. Men vi har skilt oss på den punkten. Det har gällt huruvida man skall ge offentlighet åt den svenska regeringens bedömning och den svenska förhandlingspositionen. Den debatten kan vi i och för sig föra, men det - och då vänder jag mig återigen till Carina Hägg - är möj- ligt att föra den här debatten om man vill föra den. Det är möjligt att tränga in i frågan utan att man vet exakt hur den svenska regeringens bedömer sin för- handlingsposition, om det skulle bli en internationell tvist om detta. Kenneth Kvist m.fl. har uppehållit sig vid uttryck som påtryckningar och annat, och det är väl ingen tvekan om att det är världens enda kvarvarande supermakt som har varit aktiv på den här punkten. Men i sig är det inget konstigt om ett annat land har skrivit under en konvention som också vi själva har skrivit under påpekar sin uppfattning för Sverige. Oavsett om lan- det är USA eller andra exempel som har nämnts i dag som Danmark, Island eller Botswana har man faktiskt rätt att påpeka detta, precis som Sverige har rätt att påpeka det för ett land som har skrivit på en konven- tion eller ett avtal med oss som de inte följer. Att hela tiden tala om påtryckningar tror jag är ett sätt att blockera en diskussion i stället för att kunna komma längre fram i den. Herr talman! Peter Eriksson förde ett kortare reso- nemang som avbröts av replikreglerna. Det gällde frågan om läskedrycker eller inte. Detta skulle jag vilja fortsätta att diskutera med Peter Eriksson. Om jag förstår hans argument rätt menar han att läske- drycksrecept redan är skyddade i Sverige. Jag förmo- dar att det underförstått ligger att han tycker att det är en bra ordning att det finns skydd för läskedrycksre- cept, men att det skall gälla en annan princip för böcker, symfonier eller annat. Jag skulle vilja diskute- ra bägge dessa frågor med Peter Eriksson i syfte att vinna så mycket klarhet som möjligt i den här debat- ten och bidra till att den blir så seriös och inträngande som möjligt. Först och främst tror jag inte att det är alldeles säkert att Peter Eriksson har rätt i att frågan om läskedrycksrecept skulle hanteras på ett helt an- norlunda sätt. Vi har, herr talman, sedan början på 90-talet en lagstiftning om företagshemligheter. Den gäller fram- för allt i de fall där myndighet eller andra har anled- ning att ta in material från företag. Det finns argument för att ha den typen av lagstiftning som innebär att det, om man skickar in uppgifter av olika slag, inte i onödan skall behöva skada företaget, om det inte är något brottsligt eller liknande som är inblandat i det hela. Vad som skulle hända i den exakta parallellen till dagens diskussion, dvs. om någon lämnade in någon- ting som inte alls har med myndigheten att göra till tingsrätten i Stockholm, kronofogdemyndigheten på Södermalm eller kommunalhuset i Falkenberg eller vad det kan vara, är en fråga som inte alls är så utredd som Peter Eriksson vill ge sken av. Jag tror att det finns risk för att det blir precis samma sak i det fallet, nämligen att tillgången till materialet är likartad med den som initialt har varit när det gäller scientologima- terialet. Detta är en juridisk teknisk fråga, och jag vill gärna höra vad Peter Eriksson har för argument för sin ståndpunkt. Men principiellt viktigare för två parlamentariker som Peter Eriksson och jag är förstås om det är en rimlig ordning. Peter Eriksson talar ju på något vis om den som ett försvar för sin ståndpunkt. Skulle Peter Eriksson vilja ha det på det viset att den som lämnar in ett läskedrycksrecept på något ställe i Sve- rige där det inte hör hemma omedelbart skulle få skydd för detta, medan det inte skulle vara skydd om någon lämnar in någon annans nyskrivna symfoni, bok eller dataprogram? Jag skulle i så fall gärna vilja höra argumenten för den ståndpunkten. 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 208311 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf124