2348901 GL09113 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:113 Onsdagen den 27 maj 1997/98 113 1998-05-27 00:00:00 (forts. från 2 §) Granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas hand- ECB2F88C-3291-4265-994E-DFFDA0665FDE 100 KENNETH KVIST (v) v Herr talman! Det ärende som vi nu diskuterar skulle kunna tolkas som litet trivialt. Jag tror att ut- skottsmajoritetens slutsats också kan låta som om det vore ett ganska enkelt ärende. Utskottsmajoriteten anser att regeringen har prö- vat om det s.k. scientologmaterialet var en allmän handling. Man har kommit på att ett utlämnande av det skulle påverka Sveriges förhållande till främman- de makt. Därmed har regeringen enligt sekretesslagen hemligstämplat det hela. Det är alltså ett enkelt ärende enligt utskottsmajoriteten. Regeringen har rätt att tillämpa sekretesslagen och har så gjort. Och därmed finns det ingen anledning till någon anmärkning, anser utskottsmajoriteten. Men nu är förhållandet inte så enkelt. Det där var nog anmälaren, dvs. undertecknad, helt medveten om när anmälan gjordes. Förhållandet är följande. Ett material lämnades in till Justitiedepartementet. Sedan begärdes det att man skulle få se detta material. Materialet betraktades som allmän handling och lämnades ut vid flera tillfällen. Då inträder det att den svenska regeringen utsätts för påverkan eller uppvaktningar från först enskilda senatorer och andra personer i USA. Sedermera har framkommit i TV-program att någon av de uppvak- tande inte ens var medveten om att han hade uppvak- tat den svenska regeringen i ärendet eftersom lobbyis- ter fick honom att skriva under ett brev som skickades i väg. Den svenska regeringen börjar att få kalla fötter. Efter ett par veckor ändrar man sin inställning. När materialet sedan begärs ut, när människor begär att få titta på det som allmän handling, så är det plötsligt en hemligstämplad handling. Regeringen har alltså under en tidsrymd av cirka två veckor bytt fot i en fråga och ändrat sig från att se en handling som allmän till att se den som en sekretessbelagd handling. Skälet till detta fotbyte har varit att man har utsatts för påverkan från annat land. När min anmälan skrevs i ärendet framgick det av pressuppgifter att denna påverkan kom från enskilda senatorer och några organisationer. Vid KU:s granskning har det framkommit att det också har varit företrädare för myndigheter som har uppvaktat den svenska regeringen i ärendet. Vad man har anfört är att materialet skulle vara skyddat av upphovsrätt och att den svenska offentlig- hetsprincipen skulle stå i strid med upphovsrättsliga avtal som Sverige har anslutit sig till när det gäller internationell handel. Det är egentligen mycket tveksamt om det före- kommer en sådan motsättning. Det heter i de överens- kommelser som Sverige har biträtt att man inte får behandla utlänningar sämre än det egna landets med- borgare. Det har i det här fallet Sverige inte gjort när materialet var offentligt. Däremot behandlar man ju svenska medborgare sämre än utländska medborgare när detta material hemligstämplas på grund av påtryckningar från utlan- det. Det reser en första principiell fråga om Sverige skall ha en sådan rättstillämpning att den diskrimine- rar vårt eget lands medborgare i förhållande till främmande länders medborgare när det gäller offent- lighetsprincip och inlämnat material. Ett lands oavhängighet är att det hävdar sin rätt att besluta i egna angelägenheter. Det gäller också att man hävdar rätten att på egna villkor slå vakt om såväl sina medborgares rättigheter och intressen som de grundlagar man förfogar över. Sverige kan, och regeringen har naturligtvis rätt, att med hänsyn till bl.a. internationella förhållanden, förhållande till andra länder och landets egna säker- hetsintressen göra bedömningar som gör att man sekretessbelägger material. Detta sker regelmässigt. Men det sker regelmässigt av en anledning, och det är att Sverige självständigt kommer till ståndpunkten att detta är till men för landets intressen. Det är det ingen som kan ha några principiella invändningar emot. Så är systemet uppbyggt. Regeringen driver utrikespoli- tiken. Regeringen har rätt att självständigt göra en bedömning av om ett frisläppande av ett material skulle påverka landets intressen i internationella fo- rum eller i relation till andra länder. Men saken kommer ju i ett annat läge när detta hemligstämplande av material och användande av sekretessmöjligheten som finns i tryckfrihetsförord- ningen föranleds direkt av påtryckningar från ett annat land. Regeringen har i strikt formell mening törhända rätt att falla undan för sådana påtryckningar. Den har ju rätt att tillämpa sekretesslagen. Men den fråga som KU borde ha prövat och som jag tycker att majorite- ten har lyssnat alltför dåligt på är: Hur skall Sverige i ett sådant här fall värna den svenska grundlagens grundprincip, nämligen offentlighetsprincipen? Sekre- tessmöjligheterna, bl.a. utrikessekretessen, är ju en sorts undantag från huvudregeln att handlingar i lan- det skall vara offentliga. Skall Sverige kunna pressas till undantag, där det svenska beslutet inte tillkommer på grundval av den svenska regeringens egen ursprungliga analys av ärendets natur utan efter lobbying från ett annat lands företrädare och till slut också utländsk myndighet? Frågan är kanske komplicerad, och vi har i utskot- tet kommit fram till helt olika slutsatser. Hävdandet av vår trovärdighet, av vår nation, vaktslåendet om vår suveränitet, gör att vi säger att vi tolkar våra lagar inklusive offentlighetsprincipen efter eget huvud. Inget annat land skall lägga sig i hur vi tolkar vår offentlighetsprincip. En minoritet i utskottet har kommit fram till denna ståndpunkt, medan majoriteten menar att det bara handlar om att regeringen har rätt att tillämpa sekre- tesslagen och att man inte kan göra någon annan be- dömning än den som regeringen har gjort. Det finns i detta ärende dock en ytterst allvarlig problematik, som rör frågan om landets självständighet. Herr talman! Den här frågan gäller alltså egentli- gen inte vilket land som har utsatt Sverige för på- tryckning. Det är egentligen ovidkommande. Frågan gäller inte heller från vem detta material, som först förklarats som offentligt material och sedan blir hem- ligstämplat, härrör, utan det handlar om den princi- piella frågan hur regeringen har agerat för att slå vakt om den svenska grundlagens principer. Jag menar att regeringen här på ett allvarligt sätt har brustit. Den har fallit till föga för påtryckningar utifrån och ändrat ett ursprungligt, helt grundlagsen- ligt beslut att offentligförklara visst inlämnat material. Regeringen har sedan fallit undan för påtryckningar utifrån och givit efter, satt in en undantagsparagraf och hemligstämplat materialet. Det är denna princip- fråga som den här anmälan avser. Den har inte något att göra med vilken typ av material det är eller från vilket land påtryckningarna har kommit. Det gäller dock verkligen Sveriges trovärdighet, att vi menar allvar med att slå vakt om den grundlag som vi har och de viktiga och något unika utgångs- punkter som vi har i offentlighetsprincipen. Därför yrkar jag bifall till reservationen på den här punkten. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 208287 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09113/#anf100