<anforande>
<dok_hangar_id>2348900</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:112 Tisdagen den 26 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:290 om sam- hällets förhållningssätt till dem som drabbats av</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>3A1C8A4C-6BBA-4608-8AFD-5892D6940108</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>ANN-KRISTIN FØSKER (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det var det som jag åsyftade inled-
ningsvis. Det är för mig en gåta att det här bara skulle
bero på en lucka i lagen. Det gläder mig att justitie-
ministern skall se över detta och kanske ordna det på
ett enklare sätt.
Det hör ju också till fakta i det här ärendet att det
hamnade mellan stolarna precis samtidigt som In-
vandrarverket tog över ärenden från polisen den
1 oktober förra året.
Det här är kanske ett olycksfall i arbetet. Men det
är ett mycket olyckligt olycksfall i arbetet för det
brottsoffer som lever under skräck. Jag vill ändå säga
det.
</anforandetext>
<intressent_id>0212946023318</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>208138</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09112/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
