2348900 GL09112 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:112 Tisdagen den 26 maj 1997/98 112 1998-05-26 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om kärnkraften särskild debatt 3133A0CA-94B6-4B41-9898-C9AFAB560E02 4 LENNART BEIJER (v) v Fru talman! Då har vi alltså åter en energidebatt. Frågan är så pass stor och viktig att det kanske är motiverat att med jämna mellanrum gå igenom parti- ernas olika ställningstaganden. Den här gången är debatten föranledd av att den fördjupade säkerhetsstudien vid Oskarshamn 2 gav oroande signaler. Här har vi gått omkring och trott att de svenska kärnkraftsreaktorerna var mycket säkra. Men efter en sådan här rapport måste man naturligtvis ställa sig frågan: Hur ser det egentligen ut? Kan man lita på att i första hand våra äldre reaktorer står sig säkerhetsmässigt även i dagens läge? Därför tycker jag att Centerns krav på en ny reaktorsäkerhetsutred- ning ligger väl i linje med detta och att en sådan na- turligtvis borde göras. Det andra skälet är att Regeringsrätten har beslutat att verkställighet av beslutet den 1 juli inte skall ske. Man kan naturligtvis tycka att det skulle vara någon sorts bakslag för processen. Samtidigt får man konsta- tera att man naturligtvis bör ha tillit till juristerna. Man kan förstå deras bedömningar. Man kan begripa att de inte finner särskilda skäl att genomföra beslutet innan hela prövningen är gjord, och den kommer alltså att göras några månader senare än vi hade tänkt oss. Annars gäller naturligtvis den diskussion som vi för frågan om hur vi skall ha energin i framtiden. Vi fattade ett beslut för ungefär ett år sedan om ener- giomställning. Motiven för beslutet är egentligen två. Det första är det som har levt ända sedan folkom- röstningen 1980, nämligen att vi inser att uranbryt- ning, var den än förekommer i världen - Ryssland, Kanada, Australien - är svår ur miljösynpunkt och skapar hälsoproblem. Vi vet ju mycket väl att vi inte skulle få för oss att börja bryta vår egen svenska uran. Det finns inga möjligheter att få till stånd ett sådant projekt. Vi vet att hanteringen av det radioaktiva avfallet är ett olöst problem. Fortfarande pågår dis- kussioner, och fortfarande vet ingen hur man långsik- tigt skall klara de problem som det innebär. Vi försö- ker lösa problemet för stunden, men någonstans måste vi alltså fatta beslut. Det här är inga lätta frågor. Det är ingenting som gör att man kan bli mer förtjust i kärnkraftsproduktion över huvud taget. Själva driften, som kan synas väldigt miljövänlig så länge den fungerar, har ändå sina begränsningar. Det finns risker, den mänskliga faktorn inte minst. Det är av dessa anledningar som vi har fått diskussionen, och det är därför som en stor del av riksdagen och svenska folket har krävt att kärnkraften skall börja avvecklas. Men det har tillkommit en ytterligare riskfaktor, nämligen att kärnkraften är osäker också vad gäller den långsiktiga elförsörjningen. Det finns ett antal äldre reaktorer som löper risker för säkerhets- eller funktionsstopp de närmaste åren. Det är alldeles självklart att om vi i Sverige skulle råka ut för den sämsta situationen, att mitt under någon kall vinter av olika anledningar bli tvungna att stoppa ett antal reak- torer och då inte ha vidtagit några som helst åtgärder för att kunna kompensera detta, vore ju situationen ytterst olustig både för svensk ekonomi och för svensk industri. Detta är naturligtvis någonting som man måste spekulera i och räkna in i de risker som finns. Därför borde svensk industri egentligen vara mycket tacksam över att det politiska systemet vidtar åtgärder för att garantera den framtida elförsörjning- en. Det är dessa två tunga anledningar som gör att riksdagens tre partier - Centern, Vänstern och Social- demokraterna - bestämt sig för att visserligen med stor försiktighet men med klar inriktning påbörja energiomställningen. Det indragna driftstillståndet för Barsebäck 1 skulle ju inleda kärnkraftsavvecklingen och kommer naturligtvis att bli den snöboll som kan rulla allt snabbare tills samtliga de tolv reaktorerna blivit utbytta mot besparande, mer effektiv och håll- bar elproduktion. Det finns starka krafter och intressegrupper som inte vill acceptera denna nödvändiga utveckling - detta trots att folkomröstningen 1980 och riksdagsbe- slutet strax därefter gav en klar inriktning för vad som skulle inträffa. Alla borde väl av folkomröstning och riksdagsbeslut förstå att dagen K för kärnkraftsav- veckling skulle komma. Det finns i och för sig inte någon stor samhällsför- ändring som inte har föregåtts av politiska motsätt- ningar. Riksdagens partier representerar ju olika sam- hällsintressen och har helt naturligt olika ambitioner för framtiden. Moderaterna är t.ex. lyckligt förvissade om kärn- kraftens överlägsenhet och säkerhet, dock inte så säkra att man föreslår byggande av nya reaktorer. Moderaterna har kört med många stora överdrifter och med skrämseltaktik: Fyrdubblade elpriser och en kostnad på 20-30 miljarder för avvecklingen av Bar- sebäcksreaktorerna. Det är ett kortsiktigt taktikiseran- de. Man är naturligtvis helt underkastade de kärn- kraftsintressen som styr i den här frågan. Ur valtaktisk synvinkel måste Regeringsrättens utslag, som betyder att det kan ta några månader in- nan det slutliga beslutet kommer - kanske dröjer det t.o.m. till efter valdagen - vara något chockartat främst för Moderata samlingspartiet. Jag vill passa på att fråga Mikael Odenberg och kanske också Lars Leijonborg: Kan ni sätta er i en regering som får som sin första uppgift att besluta om att dra in drifttillstån- det för Barsebäck 1? Kristdemokraterna har också, som jag har varit in- ne på tidigare, fört ett lustigt spel i den här frågan. Om man nu tycker att moderaterna är konsekventa i sin hållning, så är det i alla fall någonting som man inte kan säga om kristdemokraterna, som ju tillhörde linje 3-partierna i folkomröstningen. Jag satt själv på en valvaka tillsammans med kristdemokrater, som sedan dess har krävt att samtliga tolv reaktorer skall avvecklas före 2010 och som under alla år har haft kärnkraftsavvecklingen som en prioriterad fråga. När det politiska systemet nu äntligen sätter ned fötterna och bestämmer sig för att starta energiom- ställningen tycker kristdemokraterna att det går allde- les för fort. När Barsebäck 1, som motsvarar 1 % av den nordiska elproduktionen, skall tas ur drift, tycker kristdemokraterna att det är för mycket och att det sker för snabbt. Vad månde det bliva av ett sådant parti? Flexibilitet saknas inte åtsminstone. Fru talman! Det finns ytterligare ett parti i riksda- gen som har haft och fortfarande har kärnkraftsav- veckling som en av sina viktigaste frågor men som ändå inte deltog i beslutet om energiomställningen. Jag tänker naturligtvis då på Miljöpartiet. Även om jag inte tycker att representanten här i dag, Eva Goës, är den som framför allt har misskött frågan, vill jag ändå ta upp Miljöpartiets agerande. Miljöpartiet har ju under alla år aktivt verkat för att få i gång kärn- kraftsavvecklingen, men när Sveriges riksdag nu äntligen kommer till skott, vill eller orkar inte Miljö- partiet vara med. I stället idkar man, som jag tycker, krypskytte mot riksdagsbeslutet och de partier som vill genomföra energiomställningen. När Regeringsrätten uppskjuter ikraftträdandet av Barsebäcksbeslutet attackerar Birger Schlaug detta med omdömen som jönserier. Man kan ju inte rikta sig mot annat håll än mot de partier som försöker att åstadkomma energiomställningen. Man ägnar sig åt överdrifter, som när Oskarshamn 2-analysen kom då man omedelbart krävde ett stopp av O-2:an nästan över natten. Sådana här överdrifter skapar ingen bra situation. Man frågar sig ibland vad Miljöpartiet egentligen har för konkret förslag för att snabba på kärnkraftsav- vecklingen. Är det genom högre beskattning av kärn- kraftselen? Vem tror Eva Goës i så fall skall få betala den? Det vore bra om vi i den här debatten kunde få Miljöpartiets uppslutning bakom energiöverenskom- melsen. Det skulle stärka den möjlighet som vi nu har att få till stånd en kärnkraftsavveckling. 0993294767708 N 2010-01-01 00:00:00 208059 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09112/#anf4