2348900 GL09112 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:112 Tisdagen den 26 maj 1997/98 112 1998-05-26 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om kärnkraften särskild debatt 4E442742-9C4F-40B9-9630-44A04940EC3A 3 LARS LEIJONBORG (fp) fp Fru talman! Den 4 februari 1997 blev enligt mångas uppfattning en dyster dag i svensk energipo- litik. Det som hände då kan uttryckas på många sätt. Då offentliggjordes en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpar- tiet. Det kan också uttryckas så att Socialdemokraterna bytte sida i energipolitiken. Man blev ett avvecklings- parti, ett linje 3-parti. Man bytte sina gamla partner Folkpartiet och LO mot Centerpartiet och Vänster- partiet. Ännu ett sätt att uttrycka det som hände är att Folkpartiets inflytande i energipolitiken upphörde. I över 20 år hade vi på olika sätt, genom regeringsmed- verkan, genom linje 2-segern 1980 och genom vår medverkan i energiöverenskommelsen 1991, varit en garant för en förnuftig energipolitik med miljöhänsyn. Resultatet var också att Sverige har ett mycket bra energisystem, diversifierat, med rimliga priser och med stor säkerhet. Det som hände den 4 februari 1997 var partitakti- kens seger över förnuft och långsiktighet. Mot folkviljan skall en snabbavveckling av kärnkraften inledas med politiska beslut. På TV kunde man den kvällen se Lennart Daléus skära tårta. De flesta andra var bekymrade och talade om miljöproblem, om sjunkande sysselsättning och om höga kostnader. Men ett par personer var mycket lyckliga. Den ene som skrattade var förstås Olof Jo- hansson. Den andre var en direktör för ett danskt kolkraftverk. Han kunde berätta att man nu kunde dra upp kapaciteten och sälja elektricitet till svenskarna. Men inte nog med det, utan han pekade också på ett kolkraftverk en bit bort som var nedlagt av miljöskäl och sade att man kunde köra i gång det igen därför att svenskarna kommer att behöva köpa ström. Miljökonsekvenserna av detta beslut som vi nu talar om, dvs. snabbavvecklingen av Barsebäck, är mörklagda. Det har ställts frågor här i riksdagen och på andra sätt, men trots att man i alla andra samman- hang numera talar om vikten av att aldrig fatta viktiga och stora beslut utan miljökonsekvensutredningar är det just detta som händer här. Beslutet att snabbavveckla Barsebäck kommer att kraftigt öka koldioxidutsläppen. Nu projekteras nya oljeeldade kraftverk i Sydsverige. Karlshamnsverket kommer att få köras för fullt, och danska kolkraftverk kommer, som sagt var, att få tas i anspråk. Vi i Sverige, som har varit ledande i den interna- tionella opinionsbildningen mot växthusgaserna för en ansvarsfull miljöpolitik, har fått förnedra oss och åka till Bryssel och be om extra utsläppskvoter. Hela den moraliska styrkan i vår position inför Kyotomötet förlorades när Anna Lindh fick be om 5 % extra kol- dioxidutsläpp. De 5 procentenheterna motsvarar just en avveckling av Barsebäck. Apropå detta med kärnsäkerhetsutredning har vi inte alls någonting emot det. Uppmärksamheten kring Oskarshamnsrapporten illustrerar bl.a. hur svårt det är att på ett meningsfullt sätt diskutera de här frågorna. Såvitt jag förstår är upphovsmännen till rapporten ganska bekymrade över det sätt på vilket resultaten har återgivits. Men det kan alltid behöva ses över igen, därför att Sveriges kärnkraft är och skall förbli den säkraste i världen. Jag är övertygad om att svens- ka folket finner det ytterst rimligt att en sådan utred- ning också får tillfälle att se på de andra kärnkraftverk i vårt närområde som i mycket högre grad påverkar vår säkerhet. Det skulle kunna lägga grunden för en svensk satsning på att hjälpa våra grannar i öst med att öka kärnsäkerheten där. Är Lennart Daléus intres- serad av en sådan satsning? Det är inte bara miljökonsekvenserna som mörkas i detta sammanhang. Det här beslutet är över huvud taget en mörkläggningsoperation som väl saknar motstycke sedan beredskapstiden. Också de ekono- miska konsekvenserna skall mörkläggas. Det är ett demokratiskt jätteproblem att vi har fattat ett av de största besluten på många år utan en aning om de ekonomiska konsekvenserna. Svenska folket vill inte ha den här avvecklingen. En försiktig bedömning säger att varje hushåll får betala 2 000 kr för att finansiera avvecklingen, dvs. den statsfinansiella effekten, det belopp som staten på ett eller annat sätt skall betala till ägarna av Barse- bäck. Tänk tanken att Anders Sundström skulle gå runt i några hyreshus hemma i Piteå och ringa på och säga till folk: Jag måste be er betala 2 000 kr, som behövs för att snabbstänga Barsebäck. Visserligen kommer luftföroreningarna att öka, och visserligen kommer jobben att bli färre, men jag skulle ändå uppskatta om ni kunde betala 2 000 kr. Hur många bidrag tror ni att Anders Sundström skulle få ihop? Min övertygelse är att det inte skulle bli särskilt många. Vårt besked till väljarna är alltså detta: Vi står på förnuftets och folkets sida. Vi säger nej till stängningen av Barsebäck. Om vi får chansen att ingå i en regering kommer vårt krav i regeringsför- handlingarna att vara att Barsebäck får drivas vidare. En ny energipolitik måste utformas, där miljövänliga alternativ främjas - där finns säkert en samtalsmöjlig- het med Lennart Daléus och Centerpartiet och andra - , där kol- och oljeförbränning fasas ut och där kärn- kraft avvecklas först när de miljövänliga alternativen finns framme till rimliga kostnader. Förståsigpåarna säger att det här är orealistiskt och att avvecklingspartierna får majoritet. Då svarar jag: Mycket kan hända; det är väljarna som avgör. Och kan Socialdemokraterna ändra sig om fastighetsskat- ten och mycket annat kan de kanske också ändra sig om kärnkraften. Regeringsrättens besked häromveckan ändrade ingenting i grunden men påminde om att Barsebäcks öde fortfarande är oavgjort. Än kan beslutet påverkas. En röst på Folkpartiet i september är en röst på för- nuftet åter i svensk energipolitik. 0980725315516 N 2010-01-01 00:00:00 208058 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09112/#anf3