<anforande>
<dok_hangar_id>2348900</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:112 Tisdagen den 26 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1997/98:270 om patientcentrerad rehabilitering</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>92BEFF2D-1D86-409D-8732-8729EF8314B5</anforande_id>
<anforande_nummer>104</anforande_nummer>
<talare>ROLAND LARSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det finns en sak till som det finns
anledning att kommentera. Det gäller bemötandet från
myndigheters sida och offentliga verksamheter som
människor kommer i kontakt med. Det är oerhört
viktigt inte bara på det sociala området utan även vid
t.ex. arbetsförmedlingar att dessa personer kan känna
empati och har förmåga att sätta sig in i enskilda
människors situation. Det är inte alltid lätt när man
inte själv är drabbad. Men det är viktigt att denna
förmåga finns med.
Även om vi är överens, kan jag inte låta bli att pe-
ka på att utbildning är en viktig sak som måste finnas
med i bilden. Utan kunskap och kompetens hos de
människor som har att hantera denna typ av frågor blir
ofta detaljregler överordnade de grundläggande och
övergripande principerna.
</anforandetext>
<intressent_id>0391621769505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>208159</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09112/#anf104</protokoll_url_www>
</anforande>
