<anforande>
<dok_hangar_id>2348900</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09112</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:112 Tisdagen den 26 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>112</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Särskilt anordnad debatt om kärnkraften </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>särskild debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F47D1E03-EE84-4D1D-89FC-A7D74CFE8F51</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>MIKAEL ODENBERG (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Låt mig, eftersom jag glömde det tidi-
gare, nu ta tillfället i akt att å Moderata samlingspar-
tiets vägnar uttrycka en stor förståelse för Lennart
Daléus önskemål om en reaktorsäkerhetsutredning.
Det finns inslag i den svenska engergipolitiken som
ger ett sådant önskemål ökad aktualitet. Jag vill ge tre
exempel på det.
I januari intervjuades chefen för Ignalinaverket,
Victor Shevaldin, i den tyska tidningen Tageszeitung.
Han gjorde där helt klart att den gamla tisdplanen för
avställning av Ignalina inte längre är aktuell. Han
uttalade i intervjun mycket tydligt att han när Polen-
kabeln är färdig hoppas kunna exportera ersättningsel
för Barsebäck från Ignalina till Sverige.
I februari annonserade det litauiska ekonomide-
partementet i Financial Times. Man begärde offerter
från grupper av västerländska företag på att bygga och
operera en elförbindelse till Västeuropa. Det an-
märkningsvärda var att man i annonsen tio år framåt i
tiden garanterade årliga elleveranser på minst 6 TWh,
något som i min begreppsvärld innebär att man måste
driva Ignalina vidare lika länge.
I går uttalade Rysslands förre vice premiärminister
Anatolij Tjubajs, numera vd för det stora ryska ener-
gibolaget som behärskar 80 % av den ryska markna-
den, att han såg stora möjligheter i den destruktiva
förtidsavvecklingen - ja, han kallade den inte de-
struktiv. Han såg nämligen här en stor exportmarknad
för el från Ryssland.
De här tre exemplen visar väldigt tydligt hur vi
med en förtida svensk kärnkraftsavveckling faktiskt
riskerar att försämra kärnsäkerhetsläget i hela norra
Europa genom att vi med en sådan politik indirekt
riskerar att förlänga den återstående driftstiden för
farliga och osäkra reaktorer österut. Från kärnsäker-
hetssynpunkt är det vansinne att lägga ned säkra
svenska reaktorer. I den mån vi har några resurser
över borde vi naturligtvis inte öda det på skadestånd
till tyska, norska och svenska aktieägare i Sydkraft,
utan vi borde använda de resurserna för att påskynda
en avveckling av de osäkra reaktorerna i öst.
Jag vill mot den här bakgrunden ta fasta på Len-
nart Daléus utspel och säga att vi välkomnar en bred
utredning om reaktorsäkerhetsfrågorna i hela norra
Europa.
Låt mig så till sist än en gång upprepa mina två
frågor till Anders Sundström.
Den första frågan är: Avser regeringen att återkal-
la förslaget om bemyndigande? Anders Sundström
refererar till tidigare bemyndiganden, men det finns
en skillnad. Den här gången har Anders Sundström
lovat att riksdagen skall få ta ställning till ersättnings-
beloppet. Frågan blir då mycket enkel: Avser Anders
Sundström att hålla ord?
Den andra frågan upprepar jag en gång till, ifall
näringsministern skulle ha glömt den: Vad kommer en
förtida avveckling av Barsebäck att kosta det svenska
folkhushållet och skattebetalarna?
</anforandetext>
<intressent_id>0483316376813</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>208065</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09112/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
