2348900 GL09112 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:112 Tisdagen den 26 maj 1997/98 112 1998-05-26 00:00:00 Särskilt anordnad debatt om kärnkraften särskild debatt 1ADB5956-8331-4FA2-9D20-8C9EAF036506 1 MIKAEL ODENBERG (m) m Fru talman! Moderata samlingspartiet begärde da- gens debatt när regeringens energipolitik havererade och regeringsrätten för knappt två veckor sedan beslöt att förbjuda regeringen att verkställa en avstängning av Barsebäck den 1 juli i år. I Dagens Nyheter kom- menterade statsministern domstolsutslaget och sade: "Det här är den första lagen av detta slag i hela väst- världen och det vore rätt konstigt om den gled rakt igenom domstolar och rättsinstanser, utan att man ville ha lite tid att fundera." Och så är det! I västvärlden är det inte brukligt att stifta lagar som gör det möjligt för en regering att godtyckligt konfiskera privat egendom värd mångmil- jardbelopp. Men i Sverige skall sådana beslut kunna fattas av regeringen från den ena dagen till den andra, utan någon som helst motivering, utan hänsyn till kostnader och andra konsekvenser och utan minsta förvarning till ägarna. Det är, fru talman, naturligtvis inte händelse att en sådan lagstiftning är unik, inte existerar någon annan- stans i västvärlden i länder som vi normalt rubricerar som demokratiska rättsstater. Och visst vore det konstigt om en sådan lagstiftning - med statsminis- terns egna ord - bara "gled" igenom domstolar och rättsinstanser. Den fråga vi har anledning att ställa oss är dock: Hur kunde en sådan lagstiftning "glida" igenom Göran Perssons regering utan att man tog sig litet tid att fundera? Hur kunde riksdagsmajoriteten tillåta en sådan lag att bara "glida" igenom utan att riksdagsmajoriteten tog sig litet tid att fundera? Vi vet inte var rättsprövningen kommer att sluta. Vi behöver heller inte veta det. Det räcker med att landets högsta förvaltningsdomstol har förklarat att det är "ovisst" om landets regering och riksdagsma- joritet handlar i överensstämmelse med svensk grundlag, Europakonventionen och EG-rätten. Regeringsrättens dom blir i realiteten ett ifrågasät- tande av om Göran Perssons regering är kompetent att styra landet i enlighet med regeringsformens krav. Varningar saknades inte. När regeringen lade pro- positionen på riksdagens bord sade Moderata sam- lingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna att den var i ett så erbarmligt skick att den inte ens kunde läggas till grund för ett riksdagsbeslut. Så hårda om- dömen är ovanliga i vårt parlament. Anders Sund- ström uttalade sig trosvisst och berömde sig själv när vi debatterade propositionen den 18 december och sade att beredningen av ärendet "hade varit mycket omfattande och skötts på ett mycket bra sätt". Det visar sig nu att näringsministerns omdöme sviktade något. Regeringsrätten har gett oss kritiker rätt. Oavsett vad man tycker om en förtida kärn- kraftsavveckling i sak och oavsett hur den slutliga rättsprövningen i slutändan kommer att utfalla finns det skäl att hälsa domen med en viss tillfredsställelse. Det finns tre skäl till detta. Det första är att utslaget visar att rättssamhället fungerar. Domstolarnas uppgift är att se till att politi- ken utövas under lagarna. Den är att garantera att demokratin skyddar medborgarnas och inte bara poli- tikernas intressen. En del uttalanden de senaste dagarna, framför allt från miljöpartihåll om domstolar som sätter sig över lagen, avslöjar en skrämmande brist på förståelse för och insikt i hur en rättsstat måste fungera. Det andra är att flertalet svenskar tycker att det är dumt att stänga av strömmen och förlora flera jobb när nära en miljon människor står utanför den reguljä- ra arbetsmarknaden. Flertalet svenskar tycker också att det är dumt att ersätta ren och utsläppsfri svensk kärnkraft med smutsig dansk kolkraft. Flertalet svenskar inser nämligen att kärnkraften inte alls är vår tids Titanic - som en annan talare kommer att hävda om en stund - utan i stället ett högteknologiskt bidrag till att göra Sveriges elför- sörjningssystem till ett av de renaste och mest effekti- va i hela världen. Det är någonting som vi borde be- vara och vara stolta över. Trots detta ville socialdemokraterna driva igenom en kontroversiell stängning mot väljarkårens, fackfö- reningsrörelsens och industrins vilja endast två måna- der före ett riksdagsval. Med domen får vi ett visst rådrum, och risken minskar att en motsträvig väljarkår och fackföreningsrörelse kan ställas inför fullbordat faktum. Då är det en framgång för demokratin. Det tredje skälet är att vi får ett rådrum som kan- ske gör att vi äntligen kan få svar på den avgörande och viktiga frågan: Vad kommer socialdemokraternas partitaktiska spel i energifrågan att kosta för det svenska folkhushållet och skattebetalarna? Vi vet att den samhällsekonomiska kostnaden är gigantisk. Den räknas i uteblivna investeringar och förlorade jobb, i ökade koldioxidutsläpp och ökad försurning - bara för att ersätta en reaktor i Barsebäck måste man elda tre ton dansk stenkol i minuten - i ökade pålagor på hushållen i form av höjda energis- katter och stigande elpriser och i framtida ökat bero- ende av osäker och farlig rysk och litauisk kärnkraft. Hittills har regeringen vägrat att uppskatta dessa samhällsekonomiska kostnader. Man har inte ens mäktat med att antyda hur statsbudgeten kommer att belastas redan i år. De beloppen är betydligt mer "blygsamma" - om man kan använda ordet "blygsam" i detta sammanhang. Det handlar om mångmiljardbe- lopp. De är inte mer blygsamma än att de vida över- skrider t.ex. kostnaden för den vårdgaranti som rege- ringen inte vill införa. Det är uppenbarligen viktigare att stänga fullt fungerande kärnkraftverk än att rädda ett antal gamla och sjuka människor undan årslånga vårdköer. Det är, fru talman, också en prioritering. I stället för att öppet och ärligt redovisa kostna- derna låter socialdemokraterna riksdagen fatta energi- beslut efter energibeslut helt i blindo. Nu har man sprängt alla anständighetens gränser och begär att riksdagen skall ge ett bemyndigande, en in blanco- fullmakt, till regeringen att träffa vilka förhandlings- överenskommelser som helst med Sydkraft och till vilka kostnader som helst. Först i efterhand är det tänkt att nästa riksdag i nåder skall bli informerad om det ekonomiska utfallet av regeringens göranden och låtanden och få möjlighet att expediera de erforderli- ga tilläggsanslagen. Det är möjligt, fru talman, att Regeringsrättens dom snart är överspelad. Det är möjligt att regeringen inom en ganska kort tid kommer att träffa en förhand- lingsuppgörelse med Sydkraft. Vattenfalls kon- cernchef antydde häromdagen att en sådan i princip ligger färdig i en byrålåda. Det är möjligt att socialdemokraterna är beredda att betala priset till Sydkraft för att ta sig ur den klämma som man försatt sig själv i. Jag utesluter ingenting av detta. Men det vore uppseendeväckande om Sveriges folkvalda parlament i det läget inte fick möjlighet att pröva avtalet, dess kostnader och dess finansiering. Jag vill påpeka att när konstitutionsutskottet hade en utfrågning med näringsministern i november förra året ställde Anders Björck en fråga om rimligheten i att riksdagen fattar beslut utan att ha en aning om kostnaderna. Då svarade näringsministern så här: "Riksdagen kommer så småningom att få ta ställning till ersättningsbeloppet." Att få ta ställning till är naturligtvis något helt an- nat än att i efterhand bli informerad om ett utfall som man inte kan påverka. Mot den bakgrunden har jag två konkreta frågor att ställa till Anders Sundström: Avser Anders Sundström att hålla ord och se till att riksdagen verkligen får ta ställning till ersättnings- beloppet, dvs. att regeringen kommer att återkalla sin begäran om en fullmakt som gör att riksdagen först i efterhand blir informerad? Min andra fråga, ställd många gånger, hittills ald- rig besvarad, är: Vad kommer en förtida avveckling av Barsebäck att kosta de svenska skattebetalarna? (Applåder) 0483316376813 N 2010-01-01 00:00:00 208056 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09112/#anf1