<anforande>
<dok_hangar_id>2348899</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Riktlinjer för Sveriges arbete med jord- bruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>9E146B5F-B454-431F-A4A0-4EACE29E1F8A</anforande_id>
<anforande_nummer>9</anforande_nummer>
<talare>CARL G NILSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har två korta frågor till Gudrun
Lindvall. Hon gav en intressant uppgift om att en
konventionell bonde tjänar 11 kr i timmen under det
att en ekologisk odlare tjänar 27 kr i timmen. Efter-
som den ekologiska odlingen har betydande stöd
utöver konventionell odling är min första fråga: Vad
blir Gudrun Lindvalls budgetmässiga slutsats av de
uppgifterna?
För det andra skulle jag vilja fråga: Vad är det för
konstigt i, när vi nu har ett system - som vi kan tycka
olika saker om - som innebär att vi ersätter odling av
t.ex. spannmål och kompenserar den odlingens låga
pris med en arealersättning, att den som har fler hek-
tar än den som har färre får mer ersättning? En bonde
som har 300 hektar med ett arealstöd på 3 000 kr får
t.ex. 900 000 kr under det att den som har 30 hektar
får 90 000 kr. Vad är det för konstigt i det systemet?
Vad blir följden för dessa odlare med ett system som
sätter ett tak för stöden så att vi på det sättet tvingar
eller stimulerar en uppdelning av rationella enheter?
</anforandetext>
<intressent_id>0929270135300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207885</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf9</protokoll_url_www>
</anforande>
