2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 Riktlinjer för Sveriges arbete med jord- bruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska F0546BB1-AFBD-4CD0-B25C-FA0A1A8DF721 8 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Det är mycket viktiga frågor som vi diskuterar här denna måndagsmorgon. Egentligen skulle det vara intressant om kammaren var full av människor som lyssnade på vad som sägs i dessa livsviktiga frågor. Matproduktionen berör ju inte bara oss, utan den berör hela världen. Vad vi här gör berör också värl- den. Vårt ansvar är viktigt i ett internationellt sam- manhang. Vi kan ju se att hotet mot produktionen av mat i världen består. På många ställen finns det inte längre färskt vatten och på många ställen kan man se att grundvattnet sjunker på grund av en alltför intensiv konstbevattning. På andra ställen kan man se att jor- den urlakas, eller saltas. Det gör att möjligheterna till skördar minskar. Denna fråga är alltså på intet sätt löst internationellt sett. Många människor svälter, som tidigare sagts här. Vi kan också se att en hel del bönder i många fat- tiga länder köps upp av stora internationella företag, ofta kemikalieföretag, som man kontraktsodlar för. I vissa fall handlar det om genmanipulerade livsmedel. Detta hotar inte bara bondens självständighet utan också den biologiska mångfald som ofta är en förut- sättning för att man skall klara av att få säkra skördar. Det gäller många olika områden. Vi kan ju se att även tidigare försök att på ett enkelt sätt lösa dessa svåra frågor har visat på att det här inte är möjligt. Även här tror jag att en mångfald måste till för att vi i framtiden skall kunna få säkra livsmedel för alla människor. Jag går nu över till den svenska situationen. I Sverige finns det många bönder som är mycket be- svikna på medlemskapet i EU. Man hade fått löften om att detta skulle innebära ökad lönsamhet. Man skulle få mera i bidrag och det skulle finnas möjlighe- ter till export. Mockbönderna gick ju efter EU- folkomröstningen ut och sade att det var de som hade sett till att Sverige kom med i EU. I dag är glädjen inte lika stor som då. Man kan se att lönsamheten har sjunkit rejält, framför allt för dem som producerar mjölk och kött. Det är många som i dag lägger av med produktionen därför att de på grund av för liten lönsamhet inte klarar av att fortsätta med den. Detta gäller framför allt små och medelstora gårdar. Denna utveckling i Sverige är verkligen be- klaglig och måste vändas. Det här med export var inte så lätt. Alla människor tycks tro att maten i det egna landet är den absolut bästa maten. Det är svårt att slå sig in på livsmedels- försäljningsområdet i andra länder. Även de svenska bönderna har fått betala ett pris för galna ko-sjukan. Också här har människor slutat äta nötkött därför att galna ko-sjukan har skrämt dem för den produktion som i dag finns - för den storskaliga produktionen, som också har en baksida. Finns det då något glädjande i vad som har skett? Ja, vi kan se att efterfrågan på ekologiskt odlade livs- medel, Kravlivsmedel, hela tiden ökar. Vi kan också se att det finns en lönsamhet som är bättre i den pro- duktionsformen jämfört med hur det är i det konven- tionella lantbruket. Detta är glädjande. Det är förvå- nande att inte fler bönder i dag ställer om till ekolo- gisk produktion. Man har ju tidigare sagt att man skall ställa om i den takt som efterfrågan ökar. Nu ökar efterfrågan faktiskt mer än tillgången. Jag håller inte för uteslutet att det inte dröjer så länge förrän vi får se en import till Sverige av ekologiskt odlade livsmedel från andra länder, t.ex. från Danmark. Där satsar man betydligt mera på detta, framför allt i marknadsfö- ringspengar, än vad svenska staten gör. Vi i Miljöpartiet tycker att det här är bra och me- nar att det ekologiskt långsiktigt hållbara också måste vara det ekonomiskt lönsamma. Så är det också i dag i Sverige. Jag var med när man i en LRF-debatt gjorde jämförelser. De konventionella bönderna påstod att de tjänade 11 kr i timmen. De ekologiska bönderna an- såg att de tjänade 27 kr i timmen. Det är inga höga krontal men det visar att det finns en större ekonomisk bärkraft i det ekologiska lantbruket. Detta är viktigt också för den biologiska mångfal- den, som vi kan se håller på att slås ut. Jag har gång på gång tagit upp den frågan i olika debatter. De arter som är beroende av åkerlandskapet tycks i dag, är jag på vippen att säga, gå döden till mötes - Gud förbju- de! I varje fall minskar de dramatiskt i antal. I dag har vi bara kvar hälften av tofsviporna och stararna - jämfört med hur det var för 20 år sedan. En fjärdedel av alla lärkor är nu borta. På många områden är det fråga om ännu större minskningar. Detta beror natur- ligtvis på någonting. En ekologisk lantbrukare brukar säga att det dröjer ett par år. Sedan kommer mångfal- den tillbaka. Jag tror att det är helt klart att det handlar om gif- ter i jordbruket, att man slår sönder ekologiska nä- ringsvävar. Det innebär att t.ex. insekter försvinner, och då finns det inte så mycket kvar för fåglar att föda upp sina ungar på. Vad vi kan se i Sverige i dag är att många bönder är mycket besvikna. Det tar sig uttryck i t.ex. en LRF- kampanj, som bedrivs i dag och där man talar om att svenska bönder har en ryggsäck. Det är en mycket sorglig diskussion. Jag tror att det blir oerhört svårt för det svenska konventionella lantbruket att behålla sin trovärdighet om man å ena sidan säger sig vara på väg mot ett av världens renaste lantbruk och å andra sidan vill ta bort miljöavgifter på bekämpningsmedel, konstgödsel och diesel. Att bevara den trovärdigheten blir ett konststycke som nog ingen klarar av. När det gäller stöden kan jag säga att de numera utnyttjas till fullo i statsbudgeten men inte i verklighe- ten. Av de areal-, djur- och miljöstöd som finns är det 1,3 miljarder som aldrig plockas ut, som inte "hittar hem" till bönderna. Det är ett stort problem, som jag anser att LRF och bönderna borde ta tag i. Det kan till en del bero på att reglerna är så krångliga, men det kan också finnas andra anledningar. Jag hade önskat att Björks utredning hade tittat på detta. Differensen mellan hur mycket som plockas ut och vad som anslås i budgeten är betydligt större än det andra man diskuterar, nämligen miljöavgifterna på konstgödsel, bekämpningsmedel och diesel. Jag tror att vi i Sveriges riksdag är överens om att vi måste hitta en förändring av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Just det faktum att man inte utnyttjar hela den möjlighet som finns i det svenska stödet visar att det är krångligt och komplicerat. Jag avundas inte bönderna när de skall försöka ta sig igenom re- gelverket inte bara för miljöstödet utan även för kul- turmiljöstödet. Det är nästintill omöjligt att hitta rätt i den snårskogen. Jag tror alltså att vi är överens om att det behövs en förenkling. Världsnaturfonden, WWF, har lagt fram ett för- slag om hur det svenska miljöstödet skulle kunna förändras. Om man räknar på Björks utredning kan man se att det finns 26 000 heltidsanställda bönder och 51 000 som jobbar upp till deltid. Om man räknar om det till heltider kan man se att den svenske ge- nomsnittsbonden får ungefär 16 500 kr i månaden i ersättning eller stöd från den gemensamma potten, som är dels från EU, dels nationella pengar. Det är en ganska hög siffra. Det är ungefär vad en lärare i Sve- rige har i lön i dag. Men de här pengarna kommer ju att hanteras på ett annat sätt, eftersom de skall in i rörelsen. Tyvärr fördelas inte stöden rakt av, utan det är framför allt de stora spannmålsgårdarna, med mycket spannmål, som får den största delen av stöden. Det innebär att de små och medelstora gårdarna, framför allt med kött- och mjölkproduktion, inte alls får den del av stöden som de skulle behöva. Vi kan också se att det är de gårdarna som har de största lönsamhets- problemen. Det är också mycket märkligt att tänka sig ett sys- tem där det finns ett garanterat minimipris för alla varor som produceras. Det är egentligen den enda sektorn där man kan tänka sig detta. Skulle ni kunna tänka er att Volvo hade ett interventionspris för Vol- vobilar, dvs. att om priset sjunker på marknaden ga- ranterar staten ett lägsta pris? Det ter sig litet märk- ligt. Samtidigt är det så här det är i jordbrukssektorn. Det är också underligt när vi ser att med export- stöd får många jordbrukare i Baltikum mycket svårt att komma i gång med ett nationellt lantbruk, därför att med exportstöd kan bönder från EU sälja sina produkter så billigt att ingen bonde i Baltikum kan konkurrera med det. Det är också en mycket underlig baksida av EU:s jordbrukspolitik. Vad vill då Miljöpartiet? Ja, för oss finns det ett par ledstjärnor. Först och främst vill vi avbyråkratise- ra EU:s jordbrukspolitik. Det är befängt när Jord- bruksverket ökar antalet anställda från 250 före EU- inträdet till 600 i dag. Den byråkratiseringen vill ingen ha, och vi måste driva på så att EU avbyråkrati- seras. Det kan inte vara nödvändigt med denna snårskog av regler, denna kontroll med stämplar framlänges och baklänges på dokument som skall fraktas hit och dit. Det måste gå att hitta ett enklare system. Djur- och miljöaspekterna är naturligtvis oerhört viktiga för oss. I den förändring som skall till måste vi sätta miljö- och djurskydd i första rummet, se till att vi får ett långsiktigt hållbart lantbruk, se till att spara vår miljö men också se till att vi får ett djurskydd värt namnet. Det som sker i dag med ökande transporter av djur är inte acceptabelt. Djur som föds i norra Europa fraktas till Mellaneuropa och slaktas i södra Europa. Det kan vi inte acceptera. För oss är det också mycket viktigt att den reform som så småningom kommer till gör det möjligt att bedriva jordbruk i hela Sverige. Det är inte allom givet att vi i Sverige, i utkanten av EU, med ett helt annat klimat än de flesta andra länder, kommer att kunna driva jordbruk om vi inte har det för ögonen hela tiden. Det kommer alltid att krävas en speciell typ av stöd för att man skall kunna bedriva jordbruket i norra Sverige eller att stöden omfördelas på ett så- dant sätt att vi kan se till att den här produktionen finns kvar. Vi menar också att marknaden aldrig kommer att lösa de här problemen i sig. Marknaden tar inga mil- jöhänsyn. Marknaden kan inte lösa djurskyddsfrågor- na. Marknaden kan vara ganska rå. En total avregle- ring, där WTO driver fram sådana regler att vi får en import av t.ex. amerikanska livsmedel i stor utsträck- ning, skulle kunna sänka miljökraven och djurskydds- kraven rejält inom EU, t.o.m. långt under vad som i dag gäller i EU. I vissa fall är djurskyddskraven näst- intill obefintliga i många andra länder. Det får inte bli så att vi avreglerar på ett sådant sätt att den som har de lägsta kraven blir norm. Det gäller alltså att se till att miljökrav och djurskyddskrav finns kvar även i den internationella handeln och inte ses som handels- hinder. Vi menar från Miljöpartiets sida att ett jordbruk som är beroende av konstgödsel och bekämpnings- medel och kanske i viss mån genteknik inte är lång- siktigt hållbart. Det leder in i en återvändsgränd och ger oss inte säkra livsmedel för framtiden. Förutsättningen för att vi långsiktigt skall ha säkra livsmedel är att vi har ett jordbruk baserat på vad naturen klarar av, ett ekologiskt lantbruk, som ser till att vi har levande jordar även för framtiden och ser till att vi inte använder de gifter som vi använder i dag. Det är gifter som naturligtvis inte bara dödar det som de skall döda utan också har effekter på andra levande organismer. Vi kan också se att det intensiva jordbruket, det storskaliga jordbruket, har baksidor. Galna ko-sjukan är en sådan baksida, men även EHEC, som nu kom- mer, kan vara en annan sådan baksida. Om man driver djur och även växter för hårt klarar man inte av det. Om man har ett lönsamhetskrav som innebär att det enda man kan ta ut det på är just miljö och djur, kommer inte djuren och miljön att klara av det utan att ta skada. Vi menar att ett sådant lantbruk inte är långsiktigt ekologiskt hållbart. Till detta betänkande har vi en mängd reservatio- ner, och jag tänker kommentera några av dem. Vi har diskuterat djurskyddet här i riksdagens kammare många gånger. Vi menar att om det skall bli något tryck på det måste djurskyddet föras in i Rom- fördraget. I artikel 39 borde det stå att djurskyddet skall tillförsäkras alla, även lantbrukets djur. Vi har där reservation 4, som jag yrkar bifall till. Vi har en motion där vi tar upp en sak som kanske kommer litet utanför ämnet, men eftersom den har behandlats i detta betänkande vill jag kommentera den. I Sverige har vi ett mål att 10 % av produktionen skall vara ekologiskt odlat. Det får inte vara ett slut- mål, utan det skall vara ett delmål. Vi anser att det ekologiska lantbruket inte skall bli en nisch utan skall vara någonting som finns i landet. Även äggproduktionen bör vara ekologisk. Vi har därför velat få in ett delmål som säger att 10 % av antalet värphöns i landet skall klara kraven för eko- logisk äggproduktion år 2000. Jag är förvånad över att målet bara skall gälla växtodlingen. Vi har inte fått gehör för det här och har därför en reservation, som vi naturligtvis står bakom men som jag inte yrkar bifall till. Jag vill yrka bifall till reservation 20, där vi tar upp det sätt på vilket vi vill utveckla EU:s jordbruks- politik. Vi är glada att vi får en grupp där vi kan dis- kutera Agenda 2000, som vi menar inte löser många av de problem som vi vill lösa, framför allt inte byrå- kratiseringen. Men den innehåller ändå vissa delar som vi tycker är bra. Det är bra att man t.ex. kan få koppla mil- jökrav till de normala stöden. Vi tycker heller inte att det är helt fel att sätta ett tak för hur mycket bidrag man skall kunna få ut för att därmed kunna ha råd med en omfördelning till små och medelstora gårdar. Det finns en mängd detaljer i Agenda 2000 som jag inte kommer att gå in på. Jag hoppas att vi i den lilla gruppen kan diskutera dem vidare. Jag menar att en avreglering i sig inte har ett egenvärde. Man måste se på vilket lantbruk en sådan avreglering skapar för framtiden. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 207884 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf8