2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 Sverige i Förenta nationerna E4A8C843-2EB7-46F5-86BD-7D20ED0777A7 79 VIOLA FURUBJELKE (s) s Fru talman! Det är väldigt tillfredsställande att vi får en FN-skrivelse hit till kammaren och att riksda- gen på så sätt får möjlighet att debattera FN-frågor. Det kom tydligt till uttryck i en debatt här i kammaren för ett par år sedan att det fanns ett sådant önskemål. Regeringen har lyhört hörsammat detta och har nu för andra året i rad givit oss en FN-skrivelse. Jag ser ingen anledning att FN-frågorna, som i likhet med vad många här har sagt är en grundbult i svensk utrikes- politik, skulle behandlas annorlunda än t.ex. Euro- parådsfrågor eller nordiska frågor. FN-frågorna är oerhört viktiga, och det är bra att vi får diskutera dem här. Det är dock klart att FN-frågorna inte uppvisar samma spektrum av olika åsikter och samma oenighet som en del andra frågor kanske gör inom utrikespoli- tiken. Det finns ett grundmurat stöd för en hög svensk FN-profil och för den politik som Sverige för i FN. Jag tror nog att jag kan säga att alla som har varit FN- delegater med rätta känner en väldig stolthet över att vara svenskar när vi är i FN, och vi får också del av det goda rykte som svensk FN-politik med rätta har fått under en lång följd av aktiva år i FN. Det finns ändå ett starkt engagemang, som tar sig uttryck i motioner och reservationer. Dessa är kanske mest ett uttryck för en frustration över att man vill mer. Man vill att FN skall vara bättre. Man vill att Sverige skall förmå mer. Jag har full förståelse för detta. Jag känner samma frustration själv. Samtidigt måste man dock gå tillbaka till förutsättningarna, inte ha för stora och orealistiska krav på organisationen utan försöka att med små steg, och kanske någon gång lyckligtvis ett stort, förbättra organisationen. En del sådana frågor har kommit till uttryck från talarstolen här. Det gäller t.ex. att valfrågor borde vara en av FN:s huvuduppgifter, att vattenfrågor skulle vara en annan av FN:s huvuduppgifter samt att det borde vara möjligt för FN att agera i interna kon- flikter. Kofi Annan, FN:s generalsekreterare, har mycket framgångsrikt försökt att stärka FN. Han har lagt fast, såsom flera har sagt här, fyra kärnområden som FN bör ägna sig åt. Det är naturligtvis fred och säkerhet, det är humanitära frågor, det är sociala och ekono- miska frågor och det är utvecklingsfrågor. Alla dessa frågor är naturligtvis nedlagda i FN-stadgan och har sitt ursprung där. Tvärsektoriellt, över alla de här frågorna, skall frågan om mänskliga rättigheter gälla. Den skall genomsyra allt. I år talar vi särskilt mycket om mänskliga rättigheter med anledning av att den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter firar 50-årsjubileum. Vi har anledning att göra det även åren framöver. Nästa år har vi två jubileum: Konven- tionen mot all diskriminering av kvinnor och barn- konventionen firar 20 respektive 10 år. Jag är överty- gad om att det normsystem som FN står för kommer att få stor uppmärksamhet, inte bara här utan för- hoppningsvis i hela världen, under de kommande åren. Sverige invaldes ju i säkerhetsrådet och har suttit där sedan den 1 januari förra året. Vi har haft stora förväntningar på att Sverige skulle kunna åstadkomma en hel del utifrån det program som man gick till val på. Tyvärr måste man inse att en plats i säkerhetsrådet innebär att man är väldigt ockuperad av de dagsak- tuella frågorna. Kanske är det egentligen först när man har lämnat den här stolen som man med full kraft, med kunskap och insikt om hur säkerhetsrådet fungerar, kan försöka reformera såväl säkerhetsrådet som FN:s utåtriktade arbete. Det har inte saknats initiativ och försök från regeringen i den vägen under denna period. Alltför ofta har dock dagsaktuella frå- gor i stället trängt sig på, och man har fått ägna tid och kraft åt att försöka hantera de akuta frågorna. Det krävs ju ett visst mått av framförhållning om man skall ändra kursen och börja arbeta konfliktförebyg- gande i stället för att låta sig överrumplas av krig och konflikter. När det gäller de meningsskiljaktigheter som har kommit till uttryck här och som finns i reservationer- na skall jag hastigt gå igenom vad som skiljer majori- teten från några av partierna i vissa frågor. Lars Hjertén berörde moderaternas motion. Här är det framför allt synen på vad som skulle kunna åstad- komma en reducering av fattigdomen i världen som skiljer oss åt. Lars Hjertén säger att utrikesutskottets majoritet inte delar uppfattningen att man skall främja en snabb tillväxt. Det är naturligtvis inte det som är huvudfrågan. Moderaterna skriver i sin reservation att endast genom att frigöra de här krafterna i u-världen kan man bekämpa fattigdomen. Vi menar att tillväxt självklart är nödvändigt och bra, men det är minst lika viktigt att man har ett demokratiskt system, att man har en politik som gynnar folkflertalet och att fördel- ningen blir rättvis. Vi har sett i vissa länder, t.ex. Indonesien och Malaysia, att enbart snabb tillväxt inte utrotar fattigdomen, med tydliga bevis på att man inte lyckas om man struntar i demokratifrågorna och inte är lyhörd för folkens behov. Därför har vi inte tillgo- dosett moderaternas motion med ett bifall utan av- styrkt den. Det handlar också om synen på Världsbanken och IMF. Vi tycker visst att de är oerhört viktiga och att den utveckling som sker inom Världsbanken är gläd- jande. Men fortfarande saknas den representativitet som man skulle önska av de organ som handhar de ekonomiska frågorna för världssamfundet. I sin reservation hyllar moderaterna också globali- seringen och den globala frihandeln. Naturligtvis är frihandel och möjlighet till marknader för utveck- lingsländerna oerhört betydelsefullt. Men sanningen är ändå att väldigt många av de fattigaste länderna inte har del av den globala marknaden, och det hand- lar om att släppa in dem här. Det är ingen välsignelse för dem att vissa länder växer sig starka medan klyf- tan till de fattiga ökar. Någon har beskrivit globaliseringen som den våg som skulle lyfta alla båtarna på floden. Lustjakterna och kryssarna for snabbt i väg. Några av småbåtarna kom långt efter, och några sjönk därför att de inte orkade med. Så är det med globaliseringen av eko- nomin och handeln: Det måste till särskilda ansträng- ningar för att lyfta de fattigaste ekonomierna. Vi har inte heller delat moderaternas uppfattning att Sverige skall diktera nya kärnområden för FN. Några av dem som man har angett stämmer överens med majoriteten; det är vi fullt medvetna om. Men man blandar ganska friskt och gör enligt min mening medel till mål. FN:s interna reformering är ett medel för en effektivare FN-verksamhet. Den kan inte vara ett mål i sig. Folkpartiet tar upp valfrågor och interna konflik- ter. Vi har här på samma vis tyckt att valfrågorna inte bör lyftas upp till ett särskilt kärnområde, ett huvud- tema för FN. Det är inte detsamma som att FN inte skall syssla med detta. FN gör det, och FN har faktiskt haft observatörer i mer än 70 val. Det finns en enhet i sekretariatet som sysslar med det här och även har viss samordnande funktion. Synen på val kan också skilja litet grand. När K-G Biörsmark replikerade talade han om demokrati. Det är en väldig skillnad. Val är en liten del i en demo- krati. Men att alltför snabbt i en demokratiseringspro- cess släppa ett val över huvudet på folk kanske inte är den rätta metoden. Det krävs bra förarbete och gott underarbete. Valet skall komma som ett resultat av att människor är beredda att välja sina företrädare. Sedan skall det ske. Därefter måste man hålla demokratin i gång genom många andra metoder än enbart valfrå- gorna. Vi tycker att det är för snävt och att det inte är en tillräckligt stor fråga för att vara ett kärnområde. Internationella transaktionsskatter har moderaterna reserverat sig emot. Man säger att det är olämpligt att FN skall ta ut skatt. Jag vill gärna fråga Lars Hjertén: Vad är det som gör att detta är högst olämpligt, när det är gemensamma åtaganden? Vi pratar inte enbart om Tobinskatten, utan nämner i betänkandet flera olika varianter. På ett eller annat sätt måste FN finan- siera inte bara den reguljära verksamheten och den fredsbevarande utan också de tillkommande behov som vi ser väller över FN. Där skulle FN gärna kunna göra någonting och skulle vara ett bra verktyg för att åstadkomma utveckling, men där saknas resurserna. FN behöver bygga upp fonder för oförutsedd och planerad verksamhet. Till den viktiga frågan om interna konflikter. Det skiljer sig inte i synen på hur FN borde agera. Vi tycker alla att FN borde kunna agera i interna konflik- ter, men vi inser naturligtvis också att det är en omöj- lighet så länge inte den politiska viljan finns. Eva Zetterberg har framfört det som är majoritetens syn i frågan, nämligen att enbart genom att ändra orden på ett papper åstadkommer vi inte någonting. Om det bara var processen som ledde fram till en annan for- mulering som ändrade något skulle världen inte se ut som den gör, för FN-stadgan är full av vackra formu- leringar som tyvärr inte efterlevs. Men det är ändå ett viktigt verktyg för oss. Jag tror att man bör hantera den här frågan precis som man har gjort med andra viktiga FN-frågor. Man måste påverka, försöka ändra attityder och få en praxis att utvecklas, och sedan får man ändra FN- stadgan efter hand. Så gjorde man när det gällde fredsbevarande operationer under Dag Hammar- skjöld, och jag tror att det är den enda framgångsrika vägen. Annars skulle all energi i FN absorberas av en diskussion om formfrågor och hur orden på papperet skulle se ut. Jag är också rädd att en försvagad FN- stadga skulle kunna bli ett resultat. Till Miljöpartiet och SHIRBRIG. Här tror jag att det föreligger ett missförstånd. I statuterna till SHIRBRIG sägs det tydligt att de bara skall kunna användas under FN-stadgans kap. 6. Enligt vår lag- stiftning behöver inte regeringen komma till riksdagen och fråga om man får sätta in fredsbevarande trupp under kap. 6. Jag vill höra med Bodil Francke Ohls- son om hon anser att detta skall vara en ändring. Skall den då gälla generellt, att varje gång som vi skall skicka fredsbevarande trupp efter FN:s förfrågan skall det avgöras av riksdagen? Om inte tror jag att vi egentligen är överens, därför att statuterna säger, under kap. 7 i FN-stadgan, att detta inte skall ske med tvångsmedel. Vattenfrågorna är oerhört viktiga. De ingår i det bredare säkerhetsbegrepp som säkerhetsrådet har att arbeta med. Men att, som motionärerna och reservan- terna vill, göra detta till en av de stående frågorna på säkerhetsrådets dagordning tror vi inte på. När vatten- frågorna är del av en konflikt skall de självfallet an- gripas, precis på den grunden, att det är knappa vat- tenresurser som är orsaken. Ofta är konflikterna mer komplexa än så. Vi har emellertid inte velat göra detta till en huvudfråga för FN. Frågan om ungdomsdelegat i FN-delegationen har tagits upp. I den svenska FN-delegationen deltar lön- tagarorganisationerna, arbetsgivarorganisationerna och en folkrörelserepresentant. Folkrörelserepresen- tanten utses i ett nomineringsförfarande bland alla föreningar och organisationer som går under folkrö- relsebenämningen. Under de senaste sex åren har ungdomsorganisationen LSU respektive Peace Quest blivit antagen som representant. I övrigt har det varit handikapporganisationer, Svenska kyrkans organisa- tioner, fredshögskolan och IKFF, Kvinnor för fred. Var och en av dessa skulle med rätta kunna kräva en egen delegat. Jag tror att det är viktigt att man tar vara på ungdomars intresse, men att särbehandla dem och öronmärka en plats i delegationen skulle göra organi- sationen stor och otymplig och skulle innebära krav av samma slag från andra. Fru talman! Det här var några, möjligen litet spre- tiga, uppfattningar om FN:s viktiga arbete. De baserar sig på de åsiktsskillnader som har kommit fram i utskottet. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samtliga reservationer. 0567603564903 N 2010-01-01 00:00:00 207955 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf79