2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 Sverige i Förenta nationerna 0CE935A2-CCFE-48E4-A54E-EA917D35382C 73 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) fp Fru talman! Regeringen har visat stor aktivitet den här våren. Det är bra. Det har den även gjort på det utrikespolitiska området där många skrivelser och propositioner har presenterats. Jag såg att vi vid något tillfälle hade inte mindre än tolv betänkanden att bolla med i utrikesutskottet. Det har bl.a. varit den skrivelse som vi diskuterar i dag. Det är vidare Östeuropa, som vi kommer till, Afrikaskrivelsen, demokrati och MR i utvecklingssamarbetet, MR i utrikespolitiken, det nordiska samarbetet, exportkontroll, EU osv. Pressen på utskottet har varit ganska hård. Risken är att det blir någon sorts demokratiskt underskott i hela pro- cessen när så mycket material skall processas på så kort tid. I det sammanhanget vill jag gärna inleda med att tacka utrikesutskottets kansli som har gjort ett fantas- tiskt arbete och fortfarande har en hel del kvar att göra i det här massiva arbetet. Varför gör inte FN något åt Sudan, Rwanda, Bu- rundi, Algeriet, aidsproblematiken, vattenfrågorna och miljön? Det är frågor som jag ofta möter när jag är ute på olika möten. Varför gör inte FN något? Varför går inte FN in och ställer till rätta? Svaret är väl bl.a. att FN gör väldigt mycket. FN uträttar mycket redan i dag. Ett heroiskt och uppoffrande arbete görs av många FN-arbetare ute i världen. Det är osjälviskt och sker under mycket tuffa förhållan- den. Men å andra sidan är FN inte starkare än sin sva- gaste länk. Och FN har tyvärr många svaga länkar i sin sammanhållande kedja. Risken är stor att kedjan brister. En sådan svag länk är bl.a. FN:s ekonomi. Om alla medlemsländer betalade in sina årsavgifter till FN, sin egen förening, skulle mycket av dagens svåra ekonomiska situation för FN klaras av. Men när bara ett trettiotal av medlemsländerna uppfyller sina för- pliktelser är det klart att det blir näst intill omöjligt att uträtta det som man är satt att genomföra. Det mandat som FN har blir under sådana omständigheter omöj- ligt på grund av pengabrist. Därför blir också för- väntningarna på FN ibland orealistiska. När katastrofsituationer och outhärdligt grymma bilder i form av svältande barn eller våldsamma krigs- scener växer fram på våra TV-skärmar - i dagarna kan vi se bilder från Sudan t.ex. - är det många som förtvivlat frågar: Var är FN? Men många har nog inte riktigt klart för sig vilka svåra omständigheter FN arbetar under. Därför är det viktigt med en bred information om vad FN är och vad FN uträttar under små omständigheter, för att förväntningarna skall vara realistiska. När man läser regeringens skrivelse och de motio- ner som har lämnats in med anledning av den, finner man att samstämmigheten är stor i Sverige när det gäller FN. När Sverige en gång i tiden, precis som Lars Hjertén var inne på, anslöts sig till FN gjorde man det inte i första omgången. Sverige tvekade på grund av neutraliteten och andra sådana politiska inställningar. Men så småningom valde vi att gå in, vilket Schweiz med samma argumentation inte gjorde. Folkpartiets motion till den här skrivelsen börjar med orden: Sveriges aktiva medlemskap i FN utgör ryggraden för svensk utrikespolitik. Regeringen avslutar sin FN-skrivelse bl.a. med orden: Redogörelsen visar att engagemanget i FN är och förblir en grundpelare i Sveriges utrikespolitik. Det visar samsynen. Formuleringar av den typen återfinns i andra partiers motioner också. Det är glädjande att vi har den samsynen i Sverige. Det känns bra. Jag berörde litet FN:s ekonomi. Problemet där är ju USA som är det land som skall betala den största avgiften till FN. 25 % av FN:s budget kommer från USA. Men USA släpar efter med en skuld på 10 mil- jarder svenska kronor. Det är kombinerat med att man fördröjer inbetalningar från många andra länder. Då blir situationen svår för FN. Någon förbättring är tydligen inte att vänta som det ser ut i dag. Det finns vissa signaler från USA om att man skall betala, men man ställer också ganska hårda krav. Vi vet inte vad som kommer att hända i kongressen. USA säger sig göra detta för att åstadkomma en effektivisering av FN. Visst är det riktigt att det finns organisatoriska brister och alltför stor ineffektivitet i FN-byråkratin. Det måste åtgärdas. Från svensk sida har detta påpekats i olika sam- manhang, och Ingvar Carlssons kommission för glo- balt samarbete, Vårt globala grannskap, ger exempel på vad som måste göras. Men detta kan inte åstad- kommas genom nedskärningar. I stället bör man i dialog med USA - och det försöker man - åstad- komma effektiviseringar med förbättrad ekonomi. Det är dock inte bara USA som sviker. Även tra- ditionellt FN-vänliga länder börjar sända ut fel signa- ler och har gjort så en längre tid genom att skära i biståndsbudgetarna. Här utgör Sverige inte något undantag. De kraftiga nedskärningar som har gjorts under senare år av den här regeringen får naturligtvis också effekt på bidrag från svensk sida till FN- organisationen. Under senare tid har Sverige liksom EU och FN stått handlingsförlamade inför de upprepade massak- rerna i Bosnien, Rwanda, Burundi, Demokratiska republiken Kongo, Algeriet osv. Utvecklingen går mot allt färre väpnade konflikter mellan nationer till ett ökande antal inomstatliga konflikter. Detta ställer nya krav på FN och skapar förändrade förutsättningar för insatserna. Folkpartiet har i sin motion tagit upp det här. Vi menar att FN nu måste gå in i en seriös diskussion om hur FN kan agera i interna konflikter inom länders gränser. Vi har yrkat på att man skall ta upp den tråd som Carlsson-Ramphal-rapporten har tagit upp. Där ger man förslag på hur man skulle kunna ta upp detta i FN för att ändra stadgan så att möjlighet finns att agera kraftfullare i interna konflikter. Jag tänkte på det senast i går när jag såg ett inslag från Sudan. Det är en intern konflikt som får rulla på år ut och år in, och man kan gömma sig bakom detta att det är en intern konflikt. Här måste vi bryta ny mark. Det finns i betänkan- det som vi här diskuterar en reservation från Folkpar- tiet. Det är reservation 4, FN:s agerande i interna konflikter. Jg yrkar bifall till den. Avslutningsvis vill jag bara säga ett ord om de FN-konferenser som har ägt rum under 90-talet. Det har ju varit åtskilliga sådana: miljökonferensen i Rio, befolkningskonferensen i Kairo, sociala toppmötet i Köpenhamn, kvinnokonferensen i Peking, habitatkon- ferensen i Istanbul. Ur dessa konferenser har det kommit mycket bra skrivningar och material, och många vackra ord sägs. Jag menar att det nu är dags att gå från ord till hand- ling. Det är dags att förverkliga det som 90-talets FN- konferenser har lyft fram, som länderna har åtagit sig att genomföra och som FN därmed också har ett stort ansvar för. Men FN är som sagt inte starkare än dess medlemmar. För att det inte skall stanna vid vackra ord på fina papper måste det till ekonomiska resurser och det måste till en vilja att gå från ord till handling. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 207949 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf73