2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 Nordiskt samarbete 1997 4C01B4A5-FD1A-43AF-A397-23E4E21DF257 163 ELVER JONSSON (fp) fp Fru talman! Det nordiska samarbetet bedrivs på flera nivåer och i många former. Det har en djup folklig förankring, baserad på mer än 600 år av realt folkligt samarbete. Detta ger en unik legitimitet. Den nu snart 50 år gamla formella samverkan inom Nor- diska rådets ram har lett till att nordiskt samarbete är en del av vårt nationella samhällsliv. I utredningen Nordisk nytta slogs fast att allt sam- arbete inom Norden skall vara till gagn för länderna men också för de enskilda människorna. Det betänkande vi nu behandlar ger både en god överblick och en bred provkarta över det formella och det reella nordiska samarbetet. Jag tror, fru talman, att det är viktigt att vi parlamentariker ser vår roll som idégivare och pådrivare. Allt samarbete går inte gnis- selfritt, och det finns många hinder och trösklar som man behöver forcera. Samarbetsministern och regeringen skall hållas räkning för att man kommer med en så pass gedigen skrivelse som man gör. Med detta följer man upp det som inleddes förra året, nämligen att till riksdagen rapportera vad regeringen inom det nordiska minister- rådets ram har haft för sig under gånget verksamhets- år. Även om vi har frågor som särskiljer de nordiska länderna från varandra har vår nordiska historia och vår nordiska kultur gett en samhörighet mellan folken som är starkare än det som särskiljer. Nordiskt samar- bete kan vid en ytlig betraktelse se ut att vara mycket disparat. Det handlar om en geografiskt väldigt stora yta där huvuddelen är glest bebyggd, mycket stora klimatskillnader, olika politiska traditioner osv. Dessutom sker det nordiska samarbetet i en snabbt föränderlig tillvaro när det gäller ekonomi och politik, kultur och välfärd, arbete och handel - för att nu nämna några viktiga samarbetsprogram. Jag noterar med tillfredsställelse att det önskemål som jag själv har uttalat här i kammaren om särskilt stöd till information också har lett till att informa- tionsbutiken Arena Norden här i Stockholm har fått ett särskilt stöd. Nordisk politik är så viktig att vi inte skall undanhålla en seriös och vittförgrenad informa- tion. Detta kanske är särskilt viktigt då det europeiska är ett allt starkare inslag också i svensk och nordisk politik. Därför är min förhoppning att det också ges möjlighet för samarbetsministern att engagera sig tidsmässigt på ett sätt som gör att frågorna kan beva- kas. I det förgångna har vi ju sett exempel på att nor- diskt samarbete inte alltid har prioriterats, och det har snabbt blivit tecken på stagnation. Ta detta som ett glatt hejarop att inte spara några ansträngningar då det gäller att utveckla det nordiska samarbetet! Jag är medveten om att statsrådet har andra viktiga uppgif- ter, men just därför är det viktigt att också detta kommer med i trängseln av uppgifter. Jag tror för egen del att svenska och nordiska in- satser för t.ex. fredsarbete ut mot framför allt tredje världen - där bistånd och utveckling, handel och tekniska framsteg är mer angeläget än någonsin - är viktigare än t.ex. vår egen export av materiel som kan både skada och döda; detta sagt med tanke på det ansvarsområde som statsrådet har inom regeringen. I regeringens skrivelse tas utvecklingen i Nordens närområde upp. Man pekar bl.a. på de omvälvande förändringarna i länderna på andra sidan Östersjön. Detta har också varit en av utgångspunkterna för reformeringen av det nordiska samarbetet. Inte minst de tre baltiska länderna har stått i centrum för Nordis- ka rådets intresse, men också en utbyggnad av samar- betet med nordvästra Ryssland, Barentsområdet och Arktis. I det sammanhanget har jag återkommit till frågan om att en viktig del här är vårt eget västerhav. Samar- betsministern sade i ett svar här i vintras att han har detta i åtanke, och jag vill återigen påminna om frå- gan. Det är viktigt att västerhavet och Skagerrak hålls rent och i ekologisk balans så att fiske, turism och kustboende inte störs. Vi har en mycket frekvent kustsjöfart och närsjöfart mot både Danmark och Norge, och det ger stora påfrestningar på havsmiljön. Signaler av och till om att det fanns planer på olje- borrning i Skagerrak gjorde oss alla bekymrade. En av de frågor där Sverige vill bidra till att föra arbetet vidare inom Norden är en ökad språkförståel- se. Rapporten Det umistelige anmäler en ambition att utveckla formerna för ett ökat TV-samarbete, bl.a. för att prioritera kultur, utbildning och forskning. Det finns dock en betydande risk att detta kan komma av sig. Det vi har sett hittills är att det har blivit något av en teknisk debatt om formerna för sändningen. Vi parlamentariker har i olika sammanhang tagit upp frågan om ett bredare ansvarstagande med län- dernas flyktingministrar. Vi har också aktualiserat hållningen från Nordenutskottet senast, då det slogs fast att det skall vara en både generös och human flyktingpolitik. Från ministerrådets sida har utlovats tätare samverkan i dessa frågor, och enligt regering- ens skrivelse har samrådsgruppen för flyktingfrågor, NSHS, haft fler möten än vad som har hållits tidigare. Det är bra. Flyktingfrågorna är en gemensam angelä- genhet för alla i-länder, och dit hör alla nordiska län- der. Sedan är det intressant att konstatera den oerhörda förändring som de säkerhetspolitiska frågorna har genomgått. Också i Nordiska rådet och dess samman- hang kan vi nu diskutera sådana frågor som för bara ett fåtal år sedan var tabubelagda. På bara några år har det uppstått en öppenhet som vi tidigare trodde var helt omöjlig. Vi kan nu med f.d. Sovjetrepubliker, Ryssland själv, tyskar och polacker samt representan- ter för EU och Nato diskutera gemensamma säker- hetsfrågor för denna del av Europa inom Nordiska rådets ram. Jag har för egen del i gott minne när en tung norsk parlamentariker avbröt ett debattinlägg i Nordiska rådet då en finsk socialdemokrat och en norsk høyre- man diskuterade den sovjetiska hotbilden för Norden. Det väckte stor uppmärksamhet då, i mitten av 80- talet, att Nordiska rådet kunde ta till orda i frågor som man stadgemässigt hade fört åt sidan. Jag tror, fru talman, att det är viktigt att vi utveck- lar de samtal som nu pågår. Historien visar att den mänskliga särarten behöver ett faktiskt, fysiskt me- ningsutbyte kring alla frågor. Jag tror att det är så enkelt att när grannar, enskilda och länder, samtalar med varandra, gör arbetsutbyten och har en aktiv handel och ett folkligt förankrat vardagsumgänge undanröjs de allra flesta orsaker till varför människor och folk råkar i konflikt med varandra. Jag vill ställa några frågor till samarbetsministern. Alla frågorna har det gemensamt att de är gränsöver- skridande. Min första fråga gäller flyktingsituationen och det gemensamma och delade ansvaret i Norden för män- niskor på flykt som når våra länder. I skrivelsen från regeringen framgår inte hur långt man har kommit i det parlamentariska önskemålet om att få en bredare och mer rättvis fördelning av flyktingströmmen sam- tidigt som den skall ha en human och generös inrikt- ning. Det skulle vara intressant med en kommentar från samarbetsministern i den frågan. Min andra fråga gäller Schengenavtalet, som skall ge fri rörlighet för människor inom vår del av Europa. Det har ju talats om en särlösning för de två nordiska länder som inte tillhör EU. Förre statsministern Ingvar Carlsson svarade på en direkt fråga från mig att Norge och Island skall tillförsäkras en nordisk inre passfrihet som väl lever upp till dagens situation. Jag ser det som mycket angeläget att så sker, inte minst med tanke på att Sverige har EU:s längsta gräns, dvs. landgränsen mot Norge. Det är viktigt att en smidig gränsövergång kan upprätthållas. Min fråga blir om andra Schengenländer har synpunkter som gör att detta kommer att försvåras. Det tredje spörsmålet är något som jag har åter- vänt till flera gånger, nämligen de som bor och arbetar i skilda länder, det vi brukar kalla för gränsgångare. Nu har vi inte minst från Sverige en kraftig ström av arbetskraft inom sjukvård och byggnation till Os- loområdet. Men fortfarande uppstår det problem kring gränsgångares både skattevillkor och möjligheter att färdas med egna fordon på grund av komplicerade tullbestämmelser. Min fråga gäller om gränsgångares möjligheter att vara delaktiga i en fri arbetsmarknad i Norden kan upprätthållas tillfredsställande. Den fjärde frågan gäller TV-samarbetet. Jag kände mig i mitt anförande orolig för att det skulle bli en teknisk-ekonomisk fråga som hindrade nordbor, sär- skilt i våra gränstrakter, att ta del av våra grannlän- ders utbud. Nu sägs det i rapporten och i utskottsbe- tänkandet att Sveriges television har inlett digitala satellitsändningar i syfte att förbättra möjligheterna att ta emot sändningarna. Det sägs vidare att det skall bli så enkelt att det inte föreligger några tekniska hinder för tittarna att själva välja utbud. Men det sägs ingen- ting om att detta skulle medföra en kraftig kostnads- ökning för den enskilde mottagaren. Det skulle vara välgörande om statsrådet kunde ge besked om läget och hur diskussionen förs för närvarande. Den femte och sista frågan gäller vårt gemensam- ma uppträdande i Norden. Vid den stora miljökonfe- rensen i Göteborg för några veckor sedan uttryckte regeringens företrädare hur viktigt det var med ett enhetligt nordiskt uppträdande i miljöfrågorna. Detta skulle öka slagkraften och påverka frågorna positivt. Mitt spörsmål blir då om samarbetsministern ser det på samma sätt som när det gäller t.ex. det monetära samarbetet. Är det angeläget med ett gemensamt uppträdande av de tre nordiska EU-länderna, och görs det några ansträngningar för att få en synkronisering och därmed en ökad slagkraft i en nordisk hållning när det gäller det inre europeiska samarbetet? Till sist vill jag bara säga att jag tror att vi skall ta väl vara på många av de fördelar vi har, bl.a. att vi har en grundläggande gemensam värdering när det gäller t.ex. välfärdsfrågor, när det gäller vikten av att ha en hög sysselsättning och att hårt bekämpa arbetslöshet. Att alltfler människor kommer i arbete är en nödvän- dig förutsättning för att upprätthålla en nordisk väl- färdsmodell. I dag går nästan ett par miljoner nordbor utan arbete. Och i den nordiska rapport som arbets- marknadsministern upprättade för någon månad sedan var man särskilt pessimistisk när det gällde syssel- sättningen i Sverige. Fortfarande ligger ju den på en alltför hög nivå. Fru talman! Välfärdsfrågorna är angelägna för alla medborgare. Genom Nordiska rådet har vi möjlighe- ter att stärka välfärden i hela Norden. 088849148003 N 2010-01-01 00:00:00 208039 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf163