<anforande>
<dok_hangar_id>2348899</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>59CC88E5-39C4-4C45-BDB9-8C3364C8E897</anforande_id>
<anforande_nummer>161</anforande_nummer>
<talare>ELVER JONSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det sista konstaterandet noterar jag
med stor respekt. Det stämmer också med det jag
sade. Ett sådant uttalande från regeringsbänk eller
utrikesutskottet hade förmodligen inte varit möjligt på
60- eller 70-talen, även om kyrkornas insatser redan
då hade en lång historia.
I övrigt tackar jag för statsrådets komplettering i
svaret.

</anforandetext>
<intressent_id>088849148003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>208037</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf161</protokoll_url_www>
</anforande>
