2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 En förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet 4372CCC3-0015-4F62-9679-C65C3183C8A2 156 MARIANNE ANDERSSON (c) c Fru talman! Först vill jag säga att jag instämmer i allt det som sagts om Afrikas möjligheter liksom i väldigt mycket annat som har sagts här tidigare. Jag vill bara kommentera några saker. Jag kan dock dessförinnan inte avhålla mig från att påstå att kvinnor är nyckeln till utveckling. Jag tror att det påståendet är sant på många områden men alldeles särskilt när det gäller Afrika, så många starka kvinnor som där finns, för att inte tala om allt det arbete som dessa kvinnor gör i Afrika. Utan dem skulle inte mycket åstadkommas, med tanke på hur litet arbete många av männen gör. Jag tycker att det är viktigt att vi aldrig glömmer jämställdhetsmålet i allt vårt samarbete med Afrika. Jag tror att kvinnorna där i mycket större utsträckning har en nyckelposition än på många andra ställen. Där finns dock inte så många kvinnor i ledande positioner. Det är synd, och det är nog en del av Afrikas olycka. Jag skall dock inte kommentera det mera. Jag skall bli mycket kortfattad i detta inlägg, även om man kan tala länge om den komplexa och fascine- rande världsdel som Afrika är. Jag har tillsammans med Erik Arthur Egervärn väckt en motion där han- deln tas upp ur litet olika aspekter, bl.a. med tanke på MAI-avtalet. Jag ställer mig bakom reservation nr 6, där ungefär samma inriktning som den vi har när det gäller MAI-avtalet redovisas. Vi berör i motionen också en annan fråga, men ty- värr utan någon kläm, och därför har den inte blivit behandlad i utskottet. Jag har dock under hand funde- rat en hel del på den. Den handlar om situationen för jordbruket och för småbrukarna i många länder i Afrika. Vi tycker att det är mycket viktigt att frågor som äganderätten, rätten att bruka jorden för livsme- delsproduktion och att få ut rimliga priser för produk- terna säkras och att detta skall prioriteras i det nya samarbetet med Afrikas länder. Det finns exempel på stora brister i dessa avseenden, när det gäller prisbil- den, möjligheterna att använda jorden osv. Jag vill fråga statsrådet Pierre Schori vilken syn regeringen har på detta och om det är något som re- geringen kan tänka sig att lyfta upp i det fortsatta samarbetet. Det är inte något som lyfts fram särskilt mycket vare sig i skrivelsen eller i betänkandet, men jag menar att det har avgörande betydelse för livsme- delsproduktionen, för exporten från Afrikas länder och för att hindra inströmningen av fattiga människor till städernas slum m.m. Jag vill gärna få en kommen- tar till den frågan. Jag kan inte heller låta bli att något litet kommen- tera Västsahara. Jag besökte i förra veckan Polisario i samband med att organisationen firade sitt 25- årsjubileum. Jag gjorde besöket tillsammans med Eva Zetterberg, som jag vet har tagit upp denna fråga tidigare i dag. Man har där tillbringat mer än 20 år i flyktinglä- ger, i ett av de mest ogästvänliga områdena i världen. Det verkar nu som om den sedan länge efterlängtade folkomröstningen skall bli av, inte i december som har sagts men förhoppningsvis ett par månader senare. Registreringen inför folkomröstningen pågår för fullt och på ett mycket seriöst sätt, vilket vi kunde se när vi var där. Det sker under FN:s kontroll. Vi hoppas verkligen att det blir en lösning. Det är inte så lätt, men vi hoppas verkligen på en sådan och att västsaharierna når självständighet. Det är natur- ligtvis viktigt att inse att det är i just det ögonblicket som det verkliga arbetet för folket börjar. Jag är inte så säker på att alla där insåg att det är så. En del gjor- de det nog, men kanske inte alla. Man tror att det här skall gå lätt, men så är det nog inte. Till de problemen lär vi få återkomma i diskussio- ner här i kammaren. Nu är det de akuta problemen som måste klaras. Ett av dem är det som vi har hört efter det att vi kom hem från vår resa, att den svenska minröjningsaktionen nu riskerar att fördröjas, gå om intet eller vad som nu kommer att hända. Det är na- turligtvis inte acceptabelt. Den situationen måste klaras upp. Sverige har ställt upp oerhört starkt för Polisario under alla år, och vi kan nu naturligtvis inte svika. Jag vill fråga statsrådet vad regeringen ämnar göra och hur den här situationen skall klaras. Minorna måste röjas, och Sverige bör ställa upp för detta. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 208032 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf156