<anforande>
<dok_hangar_id>2348899</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C30F97FF-92E2-4C2E-96EB-566AB915034A</anforande_id>
<anforande_nummer>155</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet PIERRE SCHORI (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Låt mig då än en gång bemöta denna
barocka idé. Vi har, som bekant, biståndskompetent
personal placerad på våra ganska många ambassader i
Afrika. Vissa ambassader är i själva verket stora bi-
ståndskontor, med all den kapacitet och kunskap som
behövs för detta. Vi behöver också här hemma en del
människor som bedömer Afrika i ett helhetsperspek-
tiv, i kontakt med internationella organisationer osv.
Jag tror således att det vore litet av utarmning att
göra på det sätt som föreslås här. Det har därför också
med rätta avvisats av utskottet.
</anforandetext>
<intressent_id>0928800583601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>208031</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf155</protokoll_url_www>
</anforande>
