2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 En förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet 7E81E542-285B-4376-A5A6-4AFDAAFFC58B 143 Statsrådet PIERRE SCHORI (s) s Fru talman! Det är riktigt som Carina Hägg sade att alltför länge har bilden av Afrika dominerats av svält och underutveckling, krig och katastrofer. Så har det varit i Sudan där svälten och inbördeskriget har skapat en humanitär katastrof, i Somalia där staten har fallit sönder i inre stridigheter och i de återkommande kriserna i Rwanda och Burundi. Det är dödens Afrika vi ser, präglat av det förflutnas demoner. Men samtidigt ser vi också ett nytt Afrika växa fram. Det är livet i Afrika vi ser med förhoppningar om en framtid med frihet och framsteg. Vi som har besökt Sydafrika har där sett hur det demokratiska samhället håller på att bildas efter apartheid. Stödet till kampen mot kolonialism och apartheid är Sveriges största, längsta och mest framgångsrika solidariska engagemang. Som en tydligt gest för den solidariteten ställde ju också Nelson Mandela sin första utomafri- kanska resa just till Sverige. Vårt engagemang för Sydafrika finns kvar. Vi ar- betar nu för att stödja uppbyggnaden av det nya de- mokratiska Sydafrika. I höst kommer statsminister Persson, om socialdemokratin får fortsatt förtroende, att bjuda in en delegation från det svenska samhället med ett brett deltagande från svenskt näringsliv, folk- rörelser, akademiska institutioner och kulturliv för att i Sydafrika och södra Afrika dra i gång en nysatsning. Den skall bygga på våra nära relationer under antia- partheidåren. Den skall dessutom utveckla vår förmå- ga att på bred front göra gemensam sak inför ett nytt århundrade. Vid besök i Uganda, Tanzania, Sydafrika, Mo- çambique, Egypten och Etiopien har jag själv sett hur ett nytt Afrika börjar ta form. Under 1990-talet har många länder påbörjat en demokratiseringsprocess. Av alla stater som hade enpartisystem eller militärsty- re 1990 har tre fjärdedelar hållit allmänna val i någon form under senare år. Men de nya demokratierna är bräckliga och behö- ver fortsätta att utvecklas för att en demokratisk kultur skall få fäste. Demokrati kräver demokrater, och de- mokrater föds inte över en natt. Utvecklingen av de- mokrati har tagit lång tid i Europa, och det kommer att ta lång tid i Afrika. En ny generation afrikaner tar själva ansvar för utvecklingen ur fattigdom till välstånd och demokrati. De nya ledarna sätter ekonomisk utveckling och so- cial sammanhållning högt på den politiska dagord- ningen. Den ekonomiska reformpolitiken har börjat bära frukt i en rad länder. Det är självfallet hos afrikanerna själva som det tyngsta ansvaret för att skapa ett nytt Afrika vilar. Men samtidigt får detta inte innebära att vi lämnar vårt engagemang och, som några säger, låter Afrika lösa sina egna problem. Demokrati kräver också ut- veckling. Tomma magar och tomma sinnen är ingen hållbar grund för demokrati. Det är vår uppgift att ge materiellt och moraliskt stöd åt en politik som leder till en positiv utveckling i Afrika. Regeringens skrivelse till riksdagen om Afrika- politiken syftar till att möta förändringen i Afrika och i världen med ett modernt, effektivt och rättfärdigt samarbete mellan Sverige och Afrika. Det är viktigt att undvika att Afrika lämnas på efterkälken i globali- seringsprocessen. De ökade privata kapitalflödena har hittills gått Afrika förbi. Ändå har 1990-talet i viss mån inneburit en ekonomisk återhämtning för Afrika efter 1980-talets förlorade decennium då realinkoms- terna minskade med 2 % per invånare och år. Mellan 1996 och 1997 uppgick den ekonomiska tillväxten i Afrika till i genomsnitt 5 %. I flera länder var den betydligt högre. Men fortsatta ekonomiska och sociala reformer är nödvändiga, annars riskerar Afrikas eftersläpning i världsekonomin att bli permanent. I en gemensam ansträngning kan marginaliseringen av Afrika där- emot vändas till ömsesidigt utbyte. Regeringen föreslår med sin skrivelse en ny poli- tik som syftar till att stödja afrikanskt ledda föränd- ringsprocesser mot fördjupad demokrati och uthållig ekonomisk tillväxt med särskild inriktning på fattiga människors situation. Vidare föreslår regeringen att utveckla partnerskap mellan Afrika och omvärlden och att stärka det långsiktiga utbytet mellan Afrika och Sverige. Vi vet att fred och demokrati, ekonomisk och so- cial utveckling är ömsesidigt förstärkande. Vi föreslår åtgärder för att stödja de processer i Afrika mot för- djupad demokrati som pågår såväl inom offentlig verksamhet som inom det civila samhället och som leder till större öppenhet, pluralism och överbryggan- de av motsättningar. Vi kommer att medverka aktivt för att stärka den afrikanska kapaciteten när det gäller förebyggande och hantering av våldsamma konflikter i Afrika. Här har den afrikanska samarbetsorganisationen OAU, liksom regionala organisationer som SADC, en viktig uppgift. Fru talman! Vi vill se partnerskap som ett förhåll- ningssätt i ett kontraktsbundet samarbete som bygger på en gemensam värdegrund och ömsesidigt förtroen- de. För att uppnå detta behövs en uppförandekod som båda parter respekterar. Gemensamma och tydligt formulerade mål, förpliktelser och ansvar ingår i partnerskapet. Vår strävan är att uppnå ökad jämlikhet och ömsesidig respekt i relationen. Vi måste komma bort från den ojämlika relation mellan givare och mottagare som har ett drag av kolonialism. Partnerskapet kan alltså ses som ett slags ömsesi- dig konditionalitet. Den gemensamma värdegrund som det vilar på bör utgöras av de konventioner som nästan alla länder har undertecknat. Där denna värde- grund för samarbete saknas kan en partnerskapsrela- tion icke utvecklas. Det nya tänkandet har fått ge- nomslag i ett land som Zambia. Eftersom utveckling- en där går i fel riktning och ingångna avtal inte re- spekteras, avvaktar vi nu med att ingå ett nytt lång- siktigt samarbetsavtal. Vi vill att dialogen med de afrikanska länderna breddas till andra områden än utvecklingssamarbetet. Detta betyder att stödelementet i kontakterna på sikt tonas ned och ersätts av relationer som lever och utvecklas av egen kraft. Vi vill stärka kontakterna mellan de svenska och afrikanska samhällena. Därför kommer regelbundna samråd om Afrikafrågor att hållas med enskilda organisationer, fackföreningsrö- relsen, kyrkliga samfund och andra relevanta organi- sationer, t.ex. för afrikanska invandrare. Möjligheter- na att stimulera ett ökat samarbete inom områdena kultur, utbildning, forskning, expertutbyte, turism och idrott kommer att ses över. Sverige och de afrikanska länderna har dessutom ett vidgat handels- och investeringsutbyte som ömse- sidigt mål. Vi skall mer effektivt utnyttja resurser inom de statliga myndigheterna, utrikesrepresentatio- nen, och näringslivet för att främja ökad handel och investeringar. Men att tro att ökat handelsutbyte i ett slag kan ersätta bistånd är naivt - om inte värre. Ofta döljer sig bakom sådana slagord en ovilja att engagera sig. Målet för Sveriges utvecklingssamarbete är att bi- ståndet en dag inte skall behövas. Men de politiska och ekonomiska förändringsprocesserna i dag motive- rar ett ökat biståndsflöde. Vi kommer därför att öka biståndet. Sverige kommer att fokusera också i fortsättningen på att höja de fattigas levnadsnivå och bidra till att de afrikanska länderna kan mobilisera egen kapacitet och egna resurser för en hållbar utveckling. Fru talman! I västvärldens ekonomiska framgång har kunskapsutveckling varit avgörande. Därför vill vi också bidra till ett kunskapslyft i de fattiga länderna. Behovet av forskare i utvecklingsländerna är oer- hört stort, och Sveriges bidrag till att höja den kompe- tensen är viktig. Regeringen kommer därför att lanse- ra en ny och utökad stipendieverksamhet av hög kvalitet riktad till både kvinnliga och manliga forska- re, främst - men inte bara - i låginkomstländerna. Syftet är att främja kunskapsutveckling och interna- tionell förståelse med ömsesidigt utbyte och nytta. Afrika söder om Sahara består av 48 stater med olika kulturer, historia och politisk utveckling. Mot- satta trender pågår samtidigt på olika håll på konti- nenten. Vår Afrikapolitik kan därför aldrig bli en enhetlig formel. En förutsättning för att vår förnyade Afrikapolitik skall kunna realiseras är att de ambitioner som ut- trycks samtidigt delas av stora delar av det svenska samhället: av folkrörelser, idrottsföreningar, kulturut- övare, akademiska institutioner, företag och näringsli- vets organisationer, liksom av enskilda människor. Det är bara genom ett brett deltagande som ett ökat utbyte mellan de svenska och afrikanska samhällena kan förverkligas. Ett sådant brett deltagande fanns under vårt stöd till kampen mot kolonialism och apartheid. Det var det som gjorde att kampen blev framgångsrik. Nu är denna breda medverkan lika viktig för att stödja framväxten av det nya Afrika. 0928800583601 N 2010-01-01 00:00:00 208019 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf143