2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 En förnyad svensk Afrikapolitik inför 2000-talet 9E9A9FDD-5BE8-4961-824E-7B5E3646D9B4 139 EVA ZETTERBERG (v) v Fru talman! "Det finns en osynlig skugga som vi- lar över allt bistånd. Och det är att västvärlden inte vill förlora kontrollen. Man talar fagert om 'mottagaransvar' och 'partnership'. Men lyser man igenom orden så hittar man ändå de kontrollerande strukturerna. Fortfarande hänger en osynlig kedja runt Afrikas hals. I den europeiska överklassens medve- tande är Afrika fortfarande underlägset: en koloni- kontinent." Så hårt uttalar sig författaren Henning Mankell i Södra Afrika-nytt när han, som lever större delen av året i Moçambique, får frågan vilka insatser han anser vara mest betydelsefulla i Moçambique och hur man skall se på frågan om partnerskap. Det är hårda ord. Vi är ändå många som har följt processen från bi- stånd, från det att Sverige ensidigt har diskuterat hur man skall kunna hjälpa länder, till att försöka etablera ett mer jämbördigt förhållande. Partnerskapsidén har förankrats genom seminarium, genom många kontak- ter med afrikaner, där man först diskuterat en utred- ning innan det resulterat i den skrivelse som vi nu behandlar. Jag tror att det är helt klart att vi från riksdagens sida, alla partier, stöder tanken på att utveckla part- nerskapet, samtidigt som vi ser komplikationerna; vem har pengarna? Den som har pengarna har för det mesta avgörandet. Vi diskuterar partnerskap och hur Sverige har lagt fram en policy för Afrikaarbetet. Det är mycket bra att man inte längre begränsar sig till rena biståndsfrågor, eftersom vi alla vet att ett partnerskap och den framti- da Afrikapolitiken från svensk sida inte alls bara berör biståndet. Det här är den första skrivelse vi fått som behand- lar politiken för våra relationer till en viss kontinent. Vi vet att det har aviserats en skrivelse som handlar om förhållandet till Asien. Jag ser naturligtvis också fram emot motsvarande vad gäller Latinamerika. I det här betänkandet diskuterar vi Sveriges Afri- kapolitik. Flera av oss tycker faktiskt att det saknas en del i skrivelsen och i betänkandet. K-G Biörsmark har varit inne på några av de frågorna. Jag vill bara has- tigt nämna enprocentsmålet. Vi i de partier som anser att det skall finnas ett enprocentsmål upprepar envist att det är möjligt att uppnå det inom ett par års tid. Vi har lagt fram förslag om hur det skall kunna gå till på ett par års sikt. Vi tycker att det regeringen presterat hittills genom att avisera en höjning till 0,72 % eller eventuellt 0,73 % är rätt pinsamt för Sverige, särskilt med tanke på hur ekonomin har förbättrats och att andra typer av förbättringar för människor i Sverige har utlovats. Men höjningen på biståndet är mycket blygsam. Men som jag sade handlar det inte bara om bi- stånd. Det handlar i högsta grad om olika former av handelsavtal och hur man skall befrämja investering- arna. MAI-avtalet har här i riksdagen varit föremål för flera debatter, och det kommer sannolikt att bli det för ännu fler, eftersom det avtal som var på gång tack och lov inte gick igenom. Det hade varit mycket märkligt och skrämmande om det avtal som förelåg hade gått igenom. Det är viktigt att ett avtal kommer till stånd, men att det blir på villkor som faktiskt befrämjar de fattiga länderna, som gör att deras inflytande över sin egen situation och eventuella investeringar också ökar och ger möjlighet till ett verkligt inflytande. En annan fråga som finns med i det här betänkan- det gäller de stora skulder och bristen på skuldav- skrivningar som i högsta grad har präglat Afrika som kontinent. De flesta länderna har under lång tid verk- ligen lidit under oket av stora skulder. I flera länder - jag kan bara nämna Tanzania som ett sådant exempel, som utskottet besökte i augusti 1996 - går en stor del av statens inkomster till att betala skulder. Om man jämför med kostnaderna för utbildning och hälsovård ser man att betalningen av skulderna tar mer. Det kan knappast vara rimligt. I betänkandet diskuteras också strukturanpass- ningsåtgärderna, som vi vet också har vållat stora problem i Afrika. Det är nödvändigt med stora poli- tiska förändringar och att reformer genomförs. Men det sätt som strukturanpassningsåtgärderna har ge- nomförts på har på många håll i Afrika varit mycket destruktiva. Det är först på senare tid som man från Världsbankens, IMF:s, sida har börjat inse att man inte kan genomdriva dem på det sättet, definitivt inte utan att diskutera och ha ett samarbete, ett part- nerskap, om vilka reformer som skall genomföras. Jag vill också peka på något som gäller biståndet som har förvånat mig och Vänsterpartiet mycket. Det är att Guinea Bissau, som är ett av världens absolut fattigaste länder, där Sverige under många år har varit engagerat i bistånd, nu så att säga tonas ned. Man tonar ut biståndet till Guinea Bissau. Det tycker jag är mycket beklagligt, eftersom behoven finns kvar. Det är helt klart att Sverige har en positiv roll att spela i landet. Det går stick i stäv med idéerna om att motar- beta och minska fattigdomen. Guinea Bissau är ett utmärkt exempel på ett land där fattigdomen bör minska och där det skulle ha stor betydelse. Något som inte har lyfts fram tillräckligt i vare sig skrivelsen eller betänkandet är att över huvud taget stärka relationerna mellan Afrika och Sverige. Där pekas på vänortssamarbete. Men frågan är inte ut- vecklad i betänkandet och definitivt inte i skrivelsen från regeringen. Det ärende som behandlades innan detta ärende om Afrikapolitiken gällde Öst- och Centraleuropa och samarbetet mellan Sverige och länderna i den regio- nen. Pierre Schori talade om att det samarbetet inte behövde stimuleras ytterligare eftersom det är så blomstrande. Men samarbetet med Afrika behöver stimuleras. Det vänortssamarbete som finns är oerhört befrämjande. Ungdomar, idrottsorganisationer och kulturella organisationer får kontakt med varandra och lär av varandra. Det har stor betydelse att det inte är fråga om att vi kommer till de afrikanska länderna och skall lära ut vårt kunnande - en ensidig process. Vi har oerhört mycket att lära och ta till oss. Det sker en hel del på det området. Helt nyligen hade Folkens museum en oerhört fin utställning om Saharas grottfolk. Den typen av handlingar betyder mycket, dvs. att visa upp vad Afrika har att lära oss av historia och kultur och inte bara visa Afrika som en kontinent där människor svälter och lider ont. Det finns mycket att säga om det kulturella utby- tet. Jag vill återigen citera Henning Mankell: "Jag talar alltså om nödvändigheten att ge ett kraftfullt och villkorslöst stöd till utbyggnad av olika intellektuella centra i ett land som Moçambique. Det handlar natur- ligtvis om allt från stöd till ABC-böcker som till Uni- versitetet. Men lika mycket om att skapa grogrund för framväxten av egna intellektuella forskningscentra. Där afrikanerna kan ställa frågorna själva och ha resurser att söka sig fram till de rätta - egna - svaren. Där de dessutom kan utveckla sina egna metoder." Henning Mankell pekar på att partnerskapet inte bara kan innebära bistånd för utbildning, hälsa och handel. Det handlar i allra högsta grad om att stärka de kulturella banden. K-G Biörsmark citerade en artikel som Kofi An- nan har skrivit i Dagens Nyheter. Det finns en annan intressant skrift som Kofi Annan är författare till. Det är en rapport som lades fram i säkerhetsrådet i april. Den handlar om orsakerna till konflikter och hur man skall befrämja en varaktig fred och hållbar utveckling i Afrika. Jag tror att en hel del av det som återges i artikeln i Dagens Nyheter är hämtad ur den rapporten. K-G Biörsmark pekade på de problem som Kofi Annan ville lyfta fram och hur ansvaret skall fördelas. Jag tror att vi har mycket att lära av rapporten där Kofi Annan pekar på hur vi skall gå vidare och vem som skall ta ansvar för vad. Han har där delat upp ansvaret. Jag delger ur den rapporten. Han visar på tre områden där Afrika självt måste ta ansvar. För det första måste Afrika demonstrera sin vilja att förlita sig på politiska snarare än militära lösningar på problem. För det andra måste Afrika ha viljan att regera på ett bra sätt på allvar - good governance. Respekt för mänskliga rättigheter, lag och rättssäkerhet måste förmedlas. Demokratiseringen måste stärkas. Genom- skinlighet och kapacitet i den offentliga administra- tionen måste befrämjas. För det tredje måste Afrika agera och lyssna till de olika reformer som behövs för att befrämja ekono- misk tillväxt. Det är Afrika som bär ansvaret för sin egen utveckling. Kofi Annan går sedan vidare till vad det interna- tionella samfundet kan göra och vad FN gör. Han har även där klara och konkreta förslag. Han pekar där på den politiska viljan att agera och hur nödvändigt det är att investera för att få fram resurser. Han pekar på att det behövs nya fonder för olika investeringar och hur världen inte har gett de resurser som behövs till Afrika. Han talar om skuldavskrivningar. Han pekar på betydelsen av att säkerhetsrådet vartannat år åter- kommer till att diskutera vilka ansträngningar som har gjorts och vilka nödvändiga handlingar som krävs framöver. Därför är det av största vikt att rapporten finns med i vårt fortsatta arbete för att se just hur vi skall kunna stödja att afrikanerna tar eget ansvar men också vad andra organisationer och länder kan bidra till. Jag vill avsluta med vad Kofi Annan avslutar sin rapport med. Han säger att tiden för länge sedan har passerat när någon kunde åberopa okunnighet om vad som händer i Afrika eller vad som krävs för att uppnå framgång. Tiden har också passerat när ansvaret för att åstadkomma förändringar skulle kunna skiftas över till andra axlar. Det är ett ansvar som vi alla måste möta. FN står redo att spela sin roll. Det måste även världen och Afrika göra. De orden bör vara vägledande, inte bara för be- handlingen av det här betänkandet, utan över huvud taget för svensk Afrikapolitik framöver. Fru talman! K-G Biörsmark har redan yrkat bifall till reservation 6 om MAI-avtalet som vi står bakom. Jag står naturligtvis bakom de reservationer och sär- skilda yttranden där Vänsterpartiet är med, men jag yrkar också bifall till reservation 4 som handlar om policyansvar vad gäller Världsbanken. Sverige bör ha ett sammanhållet ansvar, och det skall ligga på UD - inte Finansdepartementet. 0163254848207 N 2010-01-01 00:00:00 208015 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf139