2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 Riktlinjer för Sveriges arbete med jord- bruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska F8456E74-79AE-43F8-A546-2F4F5A639B71 13 DAN ERICSSON (kd) kd Fru talman! Dagens betänkande behandlar ett re- geringsförslag som innebär att svensk politik i EU skall vara att EG:s marknadsordningar inom jord- brukspolitiken i rask takt skall tas bort. Detta är en felaktig politik, och från kristdemokraternas sida avvisar vi en sådan kategorisk inriktning av reformar- betet. Vi vill peka på en alternativ inriktning med mål- sättningen att åkermarken skall bevaras för ett aktivt brukande i livsmedelsproduktionens tjänst och att såväl Sverige som nation som EU som region skall ha en hög självförsörjningsgrad av baslivsmedel. En sådan politik innebär också att jordbrukssektorn skall finnas kvar som den nödvändiga basnäringen i en levande landsbygd. Det ger förutsättningar för syssel- sättning och boende i hela landet. Det är också en förutsättning för vår livsmedelsin- dustri och för att vi skall kunna upprätthålla den för- hållandevis höga sysselsättning som vi har i dag inom just livsmedelsindustrin. Detta är ett faktum som jag tycker glöms bort alltför mycket i debatten. Skall vi ha kvar den inhemska livsmedelsindustrin är det helt beroende av att vi också har en inhemsk jordbruks- produktion. Världens starka befolkningstillväxt innebär att od- lingsbar åkermark redan om några årtionden kan vara en bristvara. Därtill kan läggas effekterna av en tillta- gande växthuseffekt, problem med jordförstöring och sinande vattentillgångar. Ur ett globalt perspektiv är det mot bakgrund av detta långsiktigt nödvändigt att åkermarken i Sverige och i Europa finns tillgänglig för livsmedelsproduktion. Därför är det också nöd- vändigt att miljöaspekter vägs in vid reformeringen av jordbrukspolitiken så att en övergång till miljövänliga och mer ekologiskt riktiga brukningsmetoder främjas. Konsekvenserna av detta är att en minskad intensitet i jordbruksproduktionen kräver en bibehållen bruk- ningsareal. En central fråga för EU måste vara att aktivt bidra till fattigdomsbekämpning och ökad livsmedelssäker- het i tredje världen. EU:s gemensamma jordbrukspo- litik, CAP, kan vara ett instrument i det arbetet. EU måste också inom övriga internationella forum såsom WTO, Världsbanken och IMF, medverka till att ta fram en övergripande strategi för hur de fattigaste ländernas inflytande över livsmedelssäkerheten skall stärkas. En omställning av det europeiska jordbruket till mer miljövänliga brukningsmetoder och ekologisk produktion innebär ju ett minskat tärande på ändliga resurser. Det är nödvändigt också ur solidaritetssyn- punkt med tredje världen. EU skall enligt kristdemo- kraternas uppfattning också bistå u-länder med upp- byggnad och utveckling av ekologisk produktion där så är möjligt. De övergripande målen om fattigdoms- bekämpning och social utveckling skall stå i centrum också i handelsrelationerna. Det är rätt så självklart. Det finns en teori om att sänkta livsmedelspriser kommer att gynna u-ländernas livsmedelsproduktion. Teorin kan till en del vara riktig. Den kan gälla i vissa länder. Men dessvärre kan sänkta livsmedelspriser också leda till ökade bekymmer för de allra fattigaste folken. Sambanden är inte säkra och tydliga. Det krävs en betydligt mer omfattande analys av meka- nismerna och en inriktning med försiktig förändring av den globala jordbrukspolitiken för att inte oönska- de, och för delar av världsbefolkningen förödande, effekter skall uppstå. Effekterna av en mer miljövän- lig och ekologiskt inriktad jordbruksproduktion i Europa måste också vägas in i detta resonemang. Skulle en radikal reformering av CAP genomföras - något som regeringen har förespråkat och föresprå- kar - skulle hundratusentals lantbrukare inom hela EU-området tvingas upphöra med sin näringsverk- samhet. För Sverige kan det handla om att en tredje- del av svensk åkermark avvecklas och att 10 000 helårsarbeten försvinner från sektorn - detta enligt en expertgrupp som fanns i utredningen av reformering- en av den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta skulle i sin tur leda till en dramatisk avfolkning av landsbygden och därmed vikande möjligheter för utkomster från en rad binäringar som är beroende av jordbruket som primärproduktion. Detta är en utveck- ling som går i direkt felaktig riktning i förhållande till den devis som vi har slagit fast om att hela Sverige skall leva. Jag skall rikta en fråga till både Inge Carlsson och jordbruksministern. Ni har ju sett underlagen för en sådan här utveckling och att det kan bli på det här sättet. Tycker ni verkligen att vi skall ha det så här? Skall vi lägga ned en tredjedel av svensk åkermark och plocka bort ett antal tusen arbetstillfällen i pri- märproduktionen? Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på ett tydligt sätt betydelsen av livsmedelsproduktionen. Det är det synsätt man har haft och har inom EU - livsmedelsproduktionen är viktig. Men det är också helt nödvändigt att lika ekonomiska villkor gäller för jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av avgifter och skatter på jordbruksområdet är nödvän- dig för att svenska jordbrukare skall kunna konkurrera med jordbrukare i andra EU-länder på lika villkor. Det handlar bl.a. om energibeskattningen, dieselskat- ten och avgifter på gödselmedel. Vi kristdemokrater menar att de förslag som presenterats på detta område i den s.k. Björkska utredningen omgående måste omsättas i politiska beslut. Vi kristdemokrater har för vår del i samband med vårbudgetpropositionen lagt fram ett förslag om en skattelättnad för jordbruket på sammanlagt en halv miljard kronor. Detta ser vi som ett första steg mot att skapa rättvisare konkurrensvillkor. I betänkandet har kristdemokraternas motion följts upp i en reservation, nämligen reservation 6. Detta innebär också ett antagande av vår motion på områ- det. Det har redan yrkats bifall till reservationen, och jag instämmer i det bifallsyrkandet. Jag ser också stora möjligheter till samsyn med reservanterna, Centern och Folkpartiet, i reservation 7. Det är egent- ligen inte så mycket som skiljer oss åt. Men jag yrkar alltså bifall till reservation 6, som också Moderaterna står bakom. Fru talman! I det här sammanhanget vill jag säga att det känns tillfredsställande att jag inte behöver göra några egna motionsyrkanden den här gången. Jag kan konstatera att kristdemokraternas motion har följts upp i utskottet i olika reservationer. Vi har ju inte möjlighet att göra egna yrkanden i utskottet, och därför känns det roligt i dag att bara kunna yrka bifall till diverse reservationer från andra partier. De har alltså delvis tagit till sig kristdemokraternas politik, och det känns väldigt kul. Den gemensamma jordbrukspolitiken bör refor- meras med utgångspunkt i 1992 års reform av CAP. I enlighet med vad som kommer att uppnås i komman- de förhandlingar och i WTO-rundor bör det europeis- ka jordbruket anpassas till internationella, mer mark- nadsmässiga förhållanden. Förändringar av stödnivåer måste ske i takt med andra WTO-länder och med hänsyn till den internationella konkurrenskraften. Det innebär en stegvis anpassning i takt med andras an- passningar. Det är nödvändigt att de ersättningsformer och regleringar som tillämpas inom det framtida CAP, inklusive Östeuropa, kan säkra livsmedelssäkerheten och ge rimliga inkomstnivåer hos lantbrukarna inom Europa utan att inverka negativt på u-ländernas livs- medelssäkerhet. Konsekvensanalyser med avseende på de här aspekterna kommer att behöva utarbetas kontinuerligt. Jag hyser i den här delen sympati också med reservation 16 i betänkandet. Inför kommande WTO-runda måste Sverige och EU driva mer bestämda krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning. Det gäller att se till de svenska och europeiska intressena vad gäller jordbruksproduktionen och dess inriktning mot ett mer ekologiskt uthålligt jordbruk. Man måste också ta hänsyn till miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion. I betänkandet har dessa tankar fått stöd av flera partier, som står bakom reservation 22 vilken jag yrkar bifall till. Djurskyddsfrågorna behandlas också i en del andra reservationer. Jag hyser stark sympati i detta avseende också med reservation 4. Från kristdemokraternas sida menar vi att ut- gångspunkterna för EU:s gemensamma jordbrukspo- litik skall vara följande: För det första kan inte livsmedelsproduktion jäm- ställas med annan näringsverksamhet. Mot bakgrun- den av den nuvarande ordningen inom EU kommer säkerligen ett särskilt ersättnings- och regelsystem att finnas inom överskådlig tid. Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik måste ske på ett sådan sätt att lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika EU-länder upprätthålls. Likvärdiga regler och principer bör gälla med möjlighet till lokal variation beroende på bl.a. klimatförhållanden. För det andra menar vi kristdemokrater att den ge- nerella jordbruksersättningen bör ges ut i form av direktersättningar som arealersättningar på all åker- mark inklusive vall. Miljöbetingade ersättningar för att hålla landskapen öppna, främja den biologiska mångfalden och bevara kulturmiljöer skall finnas, liksom särskilda regionalpolitiska ersättningar som är betingade av olika regioners förutsättningar för livs- medelsproduktion. För det tredje skall jordbruken producera biolo- giskt fullvärdiga livsmedel. Målsättningen att svenskt jordbruk skall ställas om till 10 % ekologisk odling till år 2000 bör omsättas i tydliga mål för det gemen- samma europeiska jordbruket. Tydliga målsättningar för omställning av jordbruksproduktion till mer mil- jövänliga metoder och till ekologisk produktion bör fastställas på europeisk nivå. För det fjärde skall man för att stimulera den ekologiska odlingen ge kompensation för ett minskat tärande på råvaruresurser, mindre miljöbelastning med positiva effekter på bl.a. bevarande av biologisk mångfald i odlingslandskapet och ambitionen att producera biologiskt fullvärdiga livsmedel. För det femte skall svenska miljö- och djur- skyddsnormer vara miniminorm för det europeiska jordbruket. Sverige bör i EU med kraft verka för en harmonisering av miljöavgifter på kemiska bekämp- ningsmedel och handelsgödsel samt för likvärdiga villkor för animalieproduktionen. För det sjätte är det en viktig konsumentupplys- ning var livsmedlen har producerats och under vilka former. Ett gemensamt märkningssystem avseende såväl ursprung som produktionsmetod skall eftersträ- vas. Jag kan konstatera att det i betänkandet finns en reservation som följer upp denna inriktning. Det är reservation 9, som Centerpartiet står bakom och som jag yrkar bifall till. Jag tackar Centerpartiet för att partiet på ett nog- grant sätt har följt upp Kristdemokraternas förslag om reformeringen av EU. Central- och Östeuropas åkermarker skall inte ses som ett problem, utan som en tillgång att användas i den gemensamma livsmedelsproduktionen. Argumen- tet att den gemensamma jordbrukspolitiken är kost- sam måste ses i ljuset av att EU:s samlade kostnader för jordbrukspolitiken uppgår till 0,6 % av ländernas samlade BNP. Det är alltså inte speciellt mycket. Att klara en integrering av de central- och östeuropeiska länderna med deras jordbruk kan i denna belysning inte anses vara något oöverstigligt problem. Den europeiska gemenskapens utvidgning österut innebär att den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att omfattas av fler länder. För att omvälv- ningarna av jordbruket i de kommande EU-länderna inte skall bli för dramatiska bör särskilda övergångs- åtgärder tillskapas som möjliggör en försiktig in- slussning av denna jordbruksproduktion. Dessa över- gångsregler skall som utgångspunkt ha de principer som jag diskuterade tidigare. Det innebär att omställningen till ett ekologiskt hållbart jordbruk betonas starkt. Särskilda stimulan- sersättningar i syfte att få en övergång till miljövänli- ga och ekologiska brukningsmetoder i nytillträdande östeuropeiska länder bör övervägas. Också i denna del har Centerpartiet backat upp våra uppfattningar som finns samlade i reservation 24. Den proposition som detta betänkande bygger på presenterades strax före det att EU-kommissionen lade fram sitt förslag i Agenda 2000 om reformering- en av den gemensamma jordbrukspolitiken. Fru talman! Som väl är har kommissionen inte lyssnat på de propåer som den svenska regeringen tidigare skickat om en snabb reformering av CAP. Däremot innebär deras förslag att svenskt lantbruk skulle kunna tappa ett antal hundra miljoner i ersätt- ningar. Förslaget är så utformat att Sverige missgyn- nas i förhållande till andra länder. Det måste nu ligga i regeringens intresse att se till att rättvisa skapas så att inte svenska lantbrukare får sämre konkurrensför- hållanden gentemot andra länder i den gemensamma jordbrukspolitik som skall gälla framöver. Också i denna del har Centerpartiet i utskottet följt upp vårt motionskrav. Därför yrkar jag bifall till re- servation 12. Fru talman! Jag har en del positivt att komma med också. Vi ser positivt på regeringens beslut att inrätta en särskild parlamentarisk referensgrupp som, vad jag förstår, skall kunna följa förhandlingsarbetet och ge synpunkter på detta under resans gång. Det tillgodoser det krav på en parlamentarisk insyn i det fortsatta förhandlingsarbetet som vi ställde i motionen. Fru talman! Jag ryckte åt mig Dagens Nyheter när jag gick till kammaren. Där hittade jag en intressant artikel med bäring på dagens debatt. Den handlar om bidragsbyråkratin i jordbruket. Det står så här: "Reglerna kring utbetalningarna av EU:s stöd till det svenska jordbruket är onödigt krångliga. Det tycker landets bönder och får medhåll av Riksrevisionsver- ket." Sedan står det: "RRV konstaterar 'att EU:s regler i vissa fall synes onödigt krångliga men att de största administrativa problemen för Jordbruksverket och länsstyrelserna berodde på de av Sverige utformade miljöstöden'." Fru talman! Det inte så att detta med jordbruksby- råkratin, blanketter och allt det som vi har hört Gud- run Lindvall beskriva på ett bra sätt är EU:s fel i alla delar. Det är faktiskt hemmagjorda problem. Det är regeringen som bär ansvaret för det. Det är regeringen som ger instruktioner om hur man skall utforma olika stöd för det svenska jordbruket. Det är Jordbruksver- ket som följer upp detta och utformar blanketterna. Jag skulle kunna fråga Inge Carlsson och rege- ringen vad ni avser att göra. Nu har ju Riksrevi- sionsverket tydligt sagt att detta är ett hemmagjort problem skapat av regeringen. Kommer ni mycket snabbt och kraftfullt att rensa i byråkratin? Det är den signalen som är nödvändig att ge till Jordbruksverket. 0184488075016 N 2010-01-01 00:00:00 207889 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf13