2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 Sveriges utvecklingssamarbete med Cen- tral- och Östeuropa 69EBFAD0-1BF2-4CFE-AE68-E1EE3A52A1A4 121 Statsrådet PIERRE SCHORI (s) s Fru talman! Toppmötet i Visby 1996 blev upptak- ten till ett vitaliserat Östersjösamarbete på alla nivåer. Östersjöregionen har ju alla förutsättningar för att bli en av de starkast växande regionerna i Europa under de kommande åren. Polen och de baltiska staterna visar upp en imponerande växtkraft som leder mot medlemskap i den europeiska unionen. I S:t Peters- burgsregionen ser vi nu för första gången på länge tillväxtsiffror efter år av tillbakagång. Det andra Östersjötoppmötet i Riga i januari i år byggde vidare på denna utveckling. Vart vi än reser i Sverige ser vi hur kontakterna med våra grannländer runt Östersjön blomstrar. Över 200 kommuner är engagerade i vänortssamarbete. Som har sagts här finns det också organisationer, folkrörelser och kyrkor som ger en fast förankring i vardagen åt detta samar- bete. Det handlar om allt från avloppsrening till kul- turutbyte, demokratiprojekt och barnomsorg. Målet är att utvecklingssamarbetet med våra östli- ga grannar så småningom skall övergå i ett liknande grannlandssamarbete som det vi har med våra nordis- ka vänner. Vi är inte där ännu - men på god väg. Det gäller t.ex. Estland och Polen. Detta är ett nytt skede, och det präglar naturligtvis inriktningen på hela vårt fortsatta samarbete. Nästa år gör regeringen Persson, om den får fortsatt förtroende, en särskild satsning för att vidareutveckla samarbetet just med Polen. Då kommer det att handla om aktiviteter på alla möjliga områden; ekonomi, politik, handel och kultur. Vårt mål blir också att sprida kunskap om Sverige i Polen och stärka våra förbindelser där. Som också har sagts här är vi nu inne i den tredje fasen av vårt samarbete. Vi inriktar oss framför allt på att underlätta de baltiska ländernas och Polens med- lemskap i Europeiska unionen. EU:s utvidgning med länderna i Central- och Öst- europa är den viktigaste faktorn för att lägga grunden för en bestående fred och för välstånd i Europa. En hållbar säkerhet i dagens Europa främjas främst ge- nom icke-militära medel - i Jean Monnets anda av civilt samarbete snarare än i André Maginots av mili- tärt befästningsbygge. Vårt mål är en fullständig eu- ropeisk gemenskap och ett enat demokratiskt Europa. Regeringen lägger med sin nya proposition fast riktlinjerna och omfattningen av samarbetet. Det rör sig om ca 1 miljard kronor per år. Vi behåller målen för vårt reguljära samarbete, men vi lägger accenterna litet annorlunda än tidigare. Det handlar alltså om att bl.a. underlätta EU-utvidgningen. Inget kandidatland i dag uppfyller kriterierna för medlemskap i unionen. Men det är en viktig politisk markering att processen inleds gemensamt för alla ansökarländerna. Det var precis så som Sverige ville ha det, och det var en framgång för oss. Vi vill inte ha några nya skiljelinjer i Europa. Kraven för medlem- skap är höga - det vet vi - och vägen dit är besvärlig. Därför vill vi aktivt dela med oss av våra erfarenheter och satsa målmedvetet och stort på förmedlemskap- sinsatser. Redan i dag går ungefär 90 % av vårt sam- arbete i den riktningen. Till Bodil Francke Ohlsson vill jag gärna säga att detta inte på något sätt är villko- rat för medlemskap. Det vore ju tokigt. Låt oss snara- re se det som ett slags modernisering och europeise- ring av samhället. Som en pendang till detta kan jag berätta att vid invigningen av flyktingförläggningen i Rukla i Litau- en fick den svenska ambassadören som enda utländ- ska ambassadör i förra veckan ta emot ett diplom från den litauiska regeringen för Sveriges hjälp vid upp- byggandet av en modern flyktingmottagning i landet. En viktig aspekt av närmandet till EU och till en har- monisering av Europa i stort är ju att länderna skriver under Genèvekonventionen och att de har en funge- rande migrationspolitisk rättsordning. Genom det samarbete som vi har utvecklat på det området har vi också kunnat avskaffa visumtvånget mellan de baltis- ka länderna och Sverige. Fru talman! Vi ser nu ett genuint ryskt intresse av att delta i en bred europeisk samverkan. Genom EU:s partnerskapsavtal har relationerna med Ryssland fått en fast grund att stå på. Där kommer också Östersjö- och Barentssamarbetet in i bilden. Vi ser hur ett nytt demokratiskt Ryssland växer fram, men med stora umbäranden. Både Ryssland och omvärlden har allt att vinna på att den demokratiska utvecklingen fortsät- ter, att den ryska ekonomin börjar växa och att resul- taten fördelas rättvist. Nu är den ryska ekonomin förhållandevis stabil, efter flera års turbulens. Men statsfinanserna är i oordning. Skatter betalas inte in, och det gör i sin tur att löner inte kan betalas ut. De sociala klyftorna ökar, och man kan spåra en djup samhällsstress i den ökade dödligheten i reformernas kölvatten. Tio år efter perestrojkan lever många människor sämre än under sovjettiden. Det föreligger en risk för ett slags postkommunistiskt trauma där demokratin och marknadsekonomin orättvist blir syndabockar för de försämrade levnadsvillkoren och den sociala misären. Vi vet att människor som känner trygghet i sin vardag vågar möta förändringar utan rädsla. Därför är den sociala sammanhållningen viktig för ett samhälle. Den medverkar till ekonomisk stabilitet och tillväxt. Man kan säga att social rättvisa är produktiv. En för- utsättning för att reformprocessen skall bli fram- gångsrik är att de sociala reformerna utgör en integre- rad del av den ekonomiska politiken. Det är därför vi är skeptiska till det extra delmålet. Det skall vara en integrerad del av den ekonomiska politiken. Under Jeltsins besök i Sverige i december åtog vi oss att utbilda 1 000 ryska företagsledare. Vid mitt besök i Ryssland i februari föreslog jag att vi också skulle matcha detta med 1 000 ryska socialarbetare. Det föll ryssarna på läppen. De har nämligen mycket stora sociala behov, men få resurser. Vid Jeltsins besök framfördes även från svensk sida ett förslag om stöd till deltagande av ryska offi- cerare i en stabsofficerskurs vid PFF-centret i Alm- näs. Detta gjordes framför allt för att förbereda ryska officerare för att kunna delta i fredsfrämjande opera- tioner. De gällde bl.a. att lära sig engelska, men också att kunna umgås på vanligt sätt. Jag säger detta därför att en kurs genomfördes nu i helgen inom vårt samar- bete. Det var första gången som Ryssland deltog i så stor omfattning och med så tydligt engagemang i en PFF-kurs. Och det var i Sverige! Fru talman! Det andra projektet som jag vill näm- na här är av ett helt annat slag. I och med de baltiska ländernas självständighet i augusti 1991 kom gränsen mellan Estland och Ryssland att dras mitt i Narvaflo- den. Tvillingstäderna Narva och Ivangorod hamnade på var sin sida om gränsen. Under de år som har gått sedan dess har det kärvat mycket i det vanligtvis icke- kärvande samarbetet. Dricksvatten levereras t.ex. från Narva, och den ryska sidan har haft svårt att avsätta hårdvaluta för betalningen. Helt nyligen tog de svens- ka och finska utrikesdepartementen initiativ till att bjuda in kommun- och länsledningarna i Narva och Ivangorod till Haparanda och Torneå. Skeptiska ester och skeptiska ryssar kom dit. Men de fick höra om fördelarna med samarbete, om hur man vann pengar genom att samköra fjärrvärme mellan Haparanda och Torneå och om vattenrening. T.o.m. brandkårens stegbil utnyttjade man gemensamt! När sedan kom- munalrådet Bengt Westman i Haparanda berättade att det befintliga Tornedalsrådet direkt kunde gå in i de EU-finansierade s.k. Interreg-pengarna tappade gäs- terna plötsligt sin tvekan och bjöd in till ett nytt möte i Narva om några månader. Plötsligt blev förebilden i Haparanda-Torneå sä- kerhetspolitik. Stabiliteten och förtroendet i vårt nä- rområde fick en skjuts framåt. Där har vi ett konkret uttryck för den typ av samarbete vi vill främja i Jean Monnets anda och inte i Maginots. Ukraina och Vitryssland har nämnts här. Det är riktigt att regeringen avser att utöka samarbetet med Ukraina framför allt inom den sociala sektorn. Bar- nens situation kommer att sättas i fokus. Vi måste också ha en utökad beredskap för Vitryssland när de politiska förutsättningarna finns. När det gäller detta med ambassadbygge och sådant vill jag gärna säga att det inte vore lämpligt att göra detta nu. De flesta ambassader avlyssnas. Jag kan säga det om ni inte sprider det vidare. Däremot skall vi fortsätta att redan i dag ge ett stöd till demokratiskt sinnade och reform- vänliga krafter, och det gör vi också. De sociala frågorna får fortsatt ökad tyngd. Det socialekonomiska omvandlingsstödet har hela perio- den legat på över 50 % av satsningarna. Jag menar att det numera är viktigt att ge ökat stöd. Vi kan se vad som har hänt. Jag måste hålla med Urban Ahlin i vad han sade apropå chockterapi och sådant. Tidigare talade vi om att vi ville sätta de sociala frågorna i fokus mitt bland minkar, ubåtar och chockterapier. Välkommen ombord Inger Näslund! Jag vet att hon har hjärtat på rätta stället. Ekonomisk tillväxt är viktig för att höja levnads- standarden, men det räcker inte. Det finns människor av kött och blod bakom alla siffror. Det krävs en aktiv fördelnings- och socialpolitik. En riktad satsning på barn är förmodligen ett av de mest kostnadseffektiva sätten att långsiktigt höja människornas levnadsnivå och åstadkomma en rättvisare fördelning. Vi märker nu att det finns ett starkt intresse, inte minst i Ryss- land, för våra sociala reformer och för att vi också, i kristider hos oss med mindre resurser, har varit tvungna att effektivisera våra sociala försäkringssys- tem. Det är de oerhört intresserade av. Fru talman! Till slut vill jag säga så här: Förr handlade våra relationer med t.ex. Ryssland enbart om att räkna missiler och divisioner, om kriget i Af- ghanistan, om mänskliga rättigheter och ubåtar. Nu handlar våra relationer i hela regionen om fredlig grannsamverkan till ömsesidig nytta. Den socialdemokratiska regeringen vill ta vara på de möjligheter som samarbetet kring Östersjön ger, och jag märker ett brett stöd för det här i riksdagen. Vi vill se ett ansvarsfullt utnyttjande av regionens rika resurser. Vi vill att norra Europa utvecklas i växelver- kan med andra delar av Europa och världen. 0928800583601 N 2010-01-01 00:00:00 207997 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf121