<anforande>
<dok_hangar_id>2348899</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09111</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>111</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges utvecklingssamarbete med Cen- tral- och Östeuropa</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F5F6A60E-8A72-491C-990A-80C165242C32</anforande_id>
<anforande_nummer>119</anforande_nummer>
<talare>INGRID NÄSLUND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! För att det inte skall råda något miss-
förstånd vill jag kommentera en sak som Helena Nils-
son sade. Hon menade att det är viktigt att alla grup-
per får hjälp. Det vill jag hålla med om. Det vi krist-
demokrater har gjort är att vi speciellt har pekat på
barnens situation. De blir utsatta på ett särskilt sätt,
eftersom de inte har förmåga att hjälpa sig själva.
Vi säger också i reservationen att det gäller stöd
till vuxna människor men inte minst till stora grupper
av utsatta barn som far mycket illa. När vi talar om
t.ex. barn på institution eller barn som inte går i sko-
lan är det vuxna i deras omgivning som inte har för-
mått att ge dem det de behöver. Jag är helt införstådd
med att också dessa grupper måste ha hjälp för att
barnen skall få det bättre. Där är vi helt överens.
</anforandetext>
<intressent_id>0841779272604</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207995</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf119</protokoll_url_www>
</anforande>
