2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 Sveriges utvecklingssamarbete med Cen- tral- och Östeuropa CEA943D8-A21D-4E24-830F-F0167078A201 107 BODIL FRANCKE OHLSSON (mp) mp Fru talman! Jag får börja med det som K-G Bi- örsmark har frågat om, eftersom det är aktuellt. Vad gäller det som sades om att vi inte skall styra in länder i EU vill jag säga att vi från mitt parti gi- vetvis varken tycker att vi skall styra eller övertala någon att gå in i ett EU som vi själva är kritiska mot, i synnerhet eftersom vi har vissa erfarenheter i vårt eget land. Väldigt många människor ansåg att de fick en oerhört glättad och vacker bild av vad medlemskapet innebär. Det visade om inte annat de mätningar som gjordes efter ett halvår, då en majoritet av befolkning- en ångrade att de hade röstat ja till EU. När vi nu talar om förhandlingar kan jag säga att det har pratats mycket om att Danmark var väldigt skickligt när det gällde att förhandla och skaffa sig undantag. Det är klart att ett land som väldigt gärna vill komma in i EU också skall veta att man kan göra så. Jag förstod inte riktigt det som sades om döds- straffet. För ett tag sedan skrev jag en motion om de undantag som har lämnats i vissa MR-konventioner. Det gäller speciellt länder där de mänskliga rättighe- terna förtrycks. I det fall som vi talar om tror jag att man hade fått vissa undantag när det gällde hur kvin- nor skall behandlas. De undantagen var heller inte tidsbegränsade. Jag är naturligtvis väldigt emot det. Jag tycker att frågan om dödsstraff är en fråga om mänskliga rättig- heter, som man absolut inte kan ta med i förhandling- arna. Man skall inte kunna förhandla sig till att få ha kvar dödsstraff, eftersom dödsstraffet faktiskt är ett brott mot respekten för livet och för mänskliga rättig- heter. Det sägs i regeringens proposition att närmare 90 % av det svenska utvecklingssamarbetet med dessa länder redan nu uppskattas vara mer eller mindre inriktat på att underlätta ett framtida EU-medlemskap och att den framtida utmaningen innebär att i ännu högre grad fokusera på det som är relevant i ett EU- perspektiv. Det är det som har varit grunden till min inställning att det inte får finnas någon sådan koppling mellan medlemsansökan och det utvecklingsbistånd som vi ger. Det får man vara väldigt försiktig med. Jag tror också att det har med ländernas önskan att komma in att göra. Det finns kanske inte så mycket bistånd att välja mellan. Om det nu skall vara ett part- nerskap är det detta som man har tänkt sig, och det innebär att ett framtida EU-medlemskap underlättas. Vad gäller grannlandssamarbetet är vi väldigt positiva till de fyra målen om säkerhetsgemenskap, demokratins kultur, socialt hållbar ekonomisk om- vandling samt miljömässigt hållbar utveckling. De är fina och väl avvägda. Vad gäller innehållet och viss strategi skiljer vi oss dock på ett par punkter från regeringens förslag. Det gäller bl.a. skapandet av en säkerhetsgemenskap, vilket jag tänker prata litet grand om nu. Man talar i propositionen om främjandet av en sä- kerhetsgemenskap i en miljö där olika verksamheter samverkar. Man nämner EU, eftersom flera länder är kandidatländer, man nämner PFF och Nato. PFF bildades redan 1994. Tre år efteråt bildades EAPR, Euroatlantiska partnerskapsrådet, som skulle stärka den politiska dimensionen och bli ett fördjupat PFF- samarbete. PFF hade från början som mål att samord- na och öva medlemsstaterna för insatser i fredsbeva- rande verksamheter samt för krishanteringsinsatser, räddningstjänst, beredskapsplanering, olyckor vid kärnkraftverk, oljeutsläpp, transporter av farligt gods och dessutom civilförsvar. Det fördjupade PFF- samarbetet hade dock en glidning, vilken i praktiken betydde ett tätare samarbete med Nato. I regeringens proposition talas också om en upp- byggnad av den säkerhetspolitiska kompetensen i Estland, Lettland och Litauen. Där nämner man OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, en organisation som länge har arbetat med förebyggande åtgärder, krishantering och även med insatser i konflikter. Det är en liten organisation som är mycket flexibel och som arbetar med krishantering ute på fältet, dvs. konkreta konflikthanteringsinsatser, för närvarande i tolv länder. Ryssland har t.ex. länge velat göra OSSE till det viktigaste säkerhetsfrämjande instrumentet. Jag kan förstå det, ty OSSE har ett väl- digt brett säkerhetsbegrepp. I verksamheten tar man också upp MR, demokrati, ekonomi och miljö - även om just miljödimensionen från min synpunkt inte har fått någon större betydelse i krishanteringsinsatserna. OSSE är inte knutet till Nato och är enligt FN- stadgan en regional organisation, vilket innebär att den får komplettera FN-insatser och också kan överta vissa uppgifter som FN har haft. Därmed menar vi att OSSE borde vara den lämpligaste organisationen när det gäller säkerhetsfrämjande insatser för att behålla gränssamarbetet i Central- och Östeuropa säkerhets- politiskt stabilt. Det är alltså ett alternativ till PFF och EAPR. PFF har numera breddat sitt övningsinnehåll. För- ra sommaren deltog både svenskt jaktflyg och svenska ubåtar i övningarna inom ramen för det breddade PFF-samarbetet. Miljöpartiet menar att Östersjöregi- onen, i stället för att vara en övningsplats på det här sättet, skulle kunna bli en vapenfri zon. Detta skulle vara ett bra sätt att skapa en naturlig säkerhetsgemen- skap och en trygghet grannar emellan. I motionen framhåller Miljöpartiet också att öst- ländernas närmande till väst ger möjlighet att lösa vissa problem men också hotar att skapa nya. Det gäller miljö- och energifrågorna, vilka vi måste lösa. Fokus har länge legat på insatser för att åstadkomma en renare Östersjö. Miljöpartiet menar att liksom man inom säkerhetspolitiken talar om konfliktförebyggan- de åtgärder måste man inom miljöpolitiken i vårt utvecklingssamarbete tala om miljöskadeförebyggan- de åtgärder. Man skall alltså inte vänta tills skadorna är där innan man gör någonting, ty då är man för sent ute. Vi vet ofta vad det är för skador som uppkom- mer. Med en ekonomisk tillväxt - det vet vi också här i landet - kommer också nya och fler föroreningar, t.ex. genom ökade transporter, ökad energianvändning och ökande avfallsmängder. Dem måste man tackla. I de länder där vi går in på det här sättet kan vi också göra det. Vi får nämligen akta oss så att inte våra grannar i öst genom vårt utvecklingssamarbete och handelsut- byte får våra miljöproblem, de skador och problem som vi själva anstränger oss för att åtgärda i Sverige. Det är märkligt hur rika länders dåliga konsum- tionsmönster - det ser man överallt i världen - har en otrolig förmåga att smitta av sig, eftersom man inte ser nackdelarna till en början. Man ser bara hur stan- darden stiger. I ett land kanske man köper fler och fler bilar, men man har ingen aning om att luftförorening- arna från trafiken också ökar. Det är vårt ansvar att se till detta när vi går in i sådant här samarbete. Jag är väldigt glad att OSSE har öppnat ett kontor i Vitryssland. Jag har varit där och haft mycket med Vitryssland att göra, och jag vet att ett sådant kontor verkligen är ett andningshål för de medborgare vars handlings- och yttrandefrihet blir mindre nästan dag för dag. Detta visar också OSSE:s stora användbarhet. Jag vill också framhålla demokratibiståndet via de politiska partierna, som också har precis samma ver- kan i de här länderna. Sveriges utvecklingssamarbete är i dag viktigt för våra grannar och samarbetsländer. I förlängningen är det dock också till vår egen direkta nytta. Jag tycker att det hade varit intressant med den utvärdering av hur svenska insatser påverkar sysselsättningen i Sve- rige som vi talar om i en reservation. Jag tror att en sådan vore väldigt värdefull för det fortsatta samarbe- tet för alla inblandade parter. Till sist vill jag bara helt kort framhålla att vi måste ha fokus på de sociala problemen. Jag stöder reservationen om delmål, eftersom jag tycker att det behövs väldigt snabba insatser. Ett land med stora klyftor mellan rik och fattig kan också bli en säker- hetsrisk, något som det har talats om ganska mycket när det gäller Ryssland och länderna i öst. Hela situa- tionen i våra grannländer präglas ju av sociala och ekonomiska problem. Var man än har varit i dessa länder har man fått veta att löner inte betalas ut. Människor berättar att de inte har haft pengar till mat på flera månader utan lånar av grannar osv. och klarar sig på ett sätt som man inte riktigt förstår. Den sociala grundtryggheten - vård och omsorg - saknas också. Här behövs allt tänkbart stöd. Äldre och barn är spe- ciellt utsatta. Många svälter. Sjukdomsfrekvensen och dödligheten ökar. När det går så här dåligt föds det naturligtvis också färre och färre barn. Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3. 0366609643504 N 2010-01-01 00:00:00 207983 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf107