2348899 GL09111 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:111 Måndagen den 25 maj 1997/98 111 1998-05-25 00:00:00 Sveriges utvecklingssamarbete med Cen- tral- och Östeuropa A7D633A6-72ED-4186-9877-541B1B0367C8 101 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) fp Fru talman! Jag har lovat att gå runt här i riksda- gen om några timmar med några ungdomar från Lett- land. Jag skall berätta litet grand om hur riksdagen arbetar och hur det fungerar här i Sverige. De här ungdomarna är i dag 25-30 år. För tio år sedan var de alltså tonåringar. Hur ser de då på Sveri- ges roll, vårt östbistånd och våra relationer? Jag har haft tillfälle att prata litet med dem under förmidda- gen och ställt de här frågorna. Jag frågade dem hur de ser på utvecklingen under de här åren om de går till- baka till när de var 15-20 år. Först tog vi upp detta med biståndet. De menade att det är så viktigt med ett moraliskt stöd. Hotet från Ryssland finns hela tiden i bakgrunden. De apostrofe- rade statsminister Göran Persson och välkomnade hans uttalande, precis som Lars Hjertén gjorde för en stund sedan. Det är den typen av stöd de önskar se. De lyfte fram att det är viktigt med kommun- samarbetet - vänortssamarbetet. Det är konkret och klart. Där får de veta mer om hur saker och ting fun- gerar. Det blir en sorts kunskapsutbyte. Svenska insti- tutet är också ett begrepp för ungdomarna. Det arbetar ju där borta, och det har de lärt känna. Man kan jämföra hur det var 1988 och 1998 för dessa ungdomar. De sade: Vi kan väl ta litet på plus- sidan och litet på minussidan. På plussidan finns att den personliga friheten har ökat väsentligt. De tog också upp det fria ordet, press- friheten, öppna gränser och att vara i världen. Det kunde de inte förut. En sade: Fria händer - att kunna skapa själv. Men de lyfte ett varningens finger och sade att de som är över 50 år har det svårare. Passiviteten sitter i hjärnan, som någon sade. De har svårare att bryta sig loss och bryta ny mark som ungdomarna gör. Det är lättare för dem. En sade att en stat inte bara består av ungdomar. Många äldre är totalt låsta. På minussidan tog de upp detta med att staten inte kan hjälpa alla äldre som man tyckte sig kunna göra tidigare. De äldre försöker överleva, men är inte med i utvecklingsprocessen. De står utanför. Därför är det svårt att få med hela samhället i utvecklingen. Det går en klyfta mellan de yngre och de äldre. De sade att 1998, när de gick i skolan, var man inte med om någon utformning, politiskt och socialt. Det fanns inte något sådant engagemang, ingen analys av samhället. Det var som någon då sade: Du kan ändå ingenting göra. Du kan inte åstadkomma något. I dag är det helt annorlunda. Man ser och är med i vad som händer. Man är med i en process. En sak som de beklagade var att kulturens stora betydelse har åsidosatts. Det fanns mer pengar tidiga- re för kulturarbete. Kulturarbetet stod högre. Nu är det först ekonomisk utveckling som gäller, och kultur- frågorna blir en andraplansfråga. Men som någon sade: Utan kultur kan man inte skapa ett bra land. De välkomnar det EU-medlemskap som de ser framför sig, likaså Natomedlemskap. Ungdomarna vet mer än de äldre om vad EU betyder och vad EU står för. Det finns speciella Europaveckor, och ungdomar- na är mycket aktiva där. De menar också på att det är bra för lagstiftningen och integrationen att man har en dialog med EU. Vi måste pressa på detta på något sätt, menar de, för att få i gång en diskussion och dialog. Ta t.ex. det här med dödsstraffet. Det är bra att vi är så tydliga när det gäller dödsstraffet. Det finns en kraftig majoritet mot att man skall ta bort dödsstraffet, alltså en majoritet för dödsstraff, i många av de baltiska länderna. De här ungdomarna menar att det är bra att vi är så tydliga och att det finns krav från EU när det gäller mänskliga rättigheter och dödsstraff. De fyra målen för samarbetet fortsätter att gälla, vilket Folkpartiet ställer sig bakom. Från utvärdering- en av samarbetet vill vi särskilt lyfta fram två aspek- ter. Det gäller stödet för demokratisk utveckling. Be- hovet av fortsatta och intensifierade insatser för att stödja utvecklingen på rättsområdet är stort. Det är väsentligt såväl för invånarna i våra nya demokratiska grannstater, som har levt under ett system där rättssys- temet har tjänat det kommunistiska maktsystemet och där den enskilde varit nästintill rättslös, som för den ekonomiska utvecklingen för vilken fungerande rätts- system är en viktig förutsättning för att företag och investeringar skall ge stabila och förutsägbara villkor. Men det gäller också utvecklingen på det sociala området. Där är utvecklingen värre än befarat. Det drabbar särskilt kvinnorna och barnen. Inte minst i Ryssland är den sociala misären stor. Skakande skild- ringar når oss t.ex. om Kaliningradområdet, bara några mil över Östersjön. Nästan hälften av alla barn i Ryssland lever i familjer med mindre än 500 kr i månadsinkomst. Då kan man lätt föreställa sig att det är många som har det mycket värre än dessa. Den dramatiskt sjunkande medellivslängden för män un- derstryker också allvaret i den sociala utvecklingen. Situationen i Vitryssland är oroväckande och svårbedömbar. I den mån vi kan stödja utvecklingen mot mer demokrati, pluralism och rättstrygghet är detta angeläget. Inom ramen för samarbetet med Central- och Östeuropa bör vi ha en beredskap för mer omfattande samarbete med Vitryssland, där förut- sättningarna för detta kan komma att förändras i posi- tiv riktning. Jag fick i min hand häromdagen särskilda anvis- ningar och riktlinjer för Sidas stöd till utvecklings- samarbetet mellan enskilda organisationer i Sverige och i Vitryssland. Jag tror att enskilda organisationer även här kan göra ett bra arbete genom att knyta samman kontakterna mellan enskilda organisationer i Sverige och i Vitryssland. Det står att Sida har be- dömt det som särskilt viktigt att utveckla samarbetet mellan svenska och vitryska enskilda organisationer i syfte att stärka det civila samhället och främja demo- kratiseringsprocessen i Vitryssland. Där kan vi säkert vara med och göra en insats. Jag fick också i dag i min brevlåda ett pressmed- delande. Det står: Miljöminister Anna Lindh inviger i dag det nya reningsverket i Liepaja i Lettland. Det är också bara några mil härifrån. Reningsverket i Liepaja beräknas bl.a. minska kväveutsläppen med drygt 200 ton per år och fosforutsläppen med drygt 70 ton per år. Det är några konkreta exempel på vad östbiståndet åstadkommer i dag. I reservation 4 i betänkandet tar vi tillsammans med moderaterna upp Natos utvidgning. Jag vill gärna citera några rader: "Den största tryggheten uppnås för Baltikums del genom ett medlemskap i en alleuropeisk säkerhets- ordning som kan garantera säkerheten också för små länder, som har svårt att försvara sig av egen kraft. En sådan kraftfull säkerhetsordning kan uppnås genom ett medlemskap i Nato." Det är rader som de ungdomar som jag började med att referera till gillar. Jag vill slutligen bara ställa en fråga till Eva Zet- terberg och Bodil Francke Ohlsson, som står bakom reservation 2. Den gäller en fortsatt europeisk integ- ration. Med tanke på den bakgrund ni har i EU- sammanhang och på att ni vill gå ur EU kan jag förstå vissa texter. Ändå blir jag litet förvånad när ni i er reservation skriver på det här sättet: "En aspekt som inte kan betonas nog är att det måste vara människorna i de berörda länderna som i en väl förankrad demokratisk process fäller avgöran- det om ett eventuellt medlemskap i EU." Naturligtvis är det så. Det är just den processen som vi är inne i. Det är den processen som de baltiska staterna och andra länder som söker medlemskap i EU är inne i. Vidare skriver man: "För att inte styra opinionen i länderna är det ock- så viktigt att olika hjälpinsatser frikopplas från själva EU-medlemskapsansökan, dvs. att ett medlemskap inte ses som en förutsättning för stöd." Jag skulle vilja veta vad ni menar med det. Vem förutsätter att östbiståndet och stödet vi ger är kopplat till att man måste bli EU-medlem? Jag förstår inte riktigt den tanken. Jag yrkar bifall till reservation 4. 0738969851001 N 2010-01-01 00:00:00 207977 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09111/#anf101