<anforande>
<dok_hangar_id>2348897</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:109 Fredagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa utrikeshandelsfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>75D2ABD5-F342-438B-8CA1-A3F8FD0D2A40</anforande_id>
<anforande_nummer>82</anforande_nummer>
<talare>REYNOLDH FURUSTRAND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tycker att det är bra att den här
debatten har förevarit i Europaparlamentet. Jag kän-
ner mig inte heller särskilt bekymrad över det utslag
som kom där. Det bekräftar och visar ju bara att detta
är en fråga som är värd att diskuteras - en svår och
komplicerad fråga.
Om vi skall få till stånd investeringar på ett mil-
jömässigt och arbetsrättsligt relaterat sätt som står i
linje med mina uppfattningar tror jag att detta avtal är
nödvändigt.
Vad händer om vi inte har avtal och regelverk? I
de exempel som Bengt Hurtig har pekat på kommer
då den starke att i alla fall vara den som tar för sig. Ett
litet land som Sverige har sannolikt mycket små möj-
ligheter att sätta emot i en sådan situation. Däremot
kan faktiskt ett litet, modernt utvecklat land som Sve-
rige driva på i förhandlingar och få till stånd ett regel-
verk som gynnar också de mindre länderna.
</anforandetext>
<intressent_id>0229002789006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207875</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09109/#anf82</protokoll_url_www>
</anforande>
