<anforande>
<dok_hangar_id>2348897</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:109 Fredagen den 15 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Remissdebatt Föredrogs</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>remissdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CC43B06C-5901-4E50-B566-6EE40B9FB658</anforande_id>
<anforande_nummer>39</anforande_nummer>
<talare>EVA ERIKSSON (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag är ledsen att jag inte var på plats
när jag skulle hålla mitt anförande enligt talarlistan.
Jag får skylla mig själv, och jag förlorar några minu-
ter på det. Men jag får då nöjet att sammanfatta debat-
ten, och det känns bra.
Alla som har varit uppe i talarstolen här har sagt
att det är för sent. Jag tycker att det är en passiv håll-
ning. Man kan säga att det är synd att miljöproposi-
tionen inte har kommit tidigare, därför att det har
inneburit att vi i jordbruksutskottet har avstått från att
behandla viktiga sakfrågor. Skälet har varit att vi har
väntat på miljöpropositionen, som skulle komma. Det
har inneburit en temposänkning i miljöpolitiken. Det
allvarliga i detta är att vi har låtit saker och ting ligga
på bordet och vänta.
Nu skall vi inte i den här remissdebatten debattera
sakfrågorna i propositionen - jag har inte haft tid att
sätta mig in i dem - utan jag vill säga något om
strukturen i den framtida miljöpolitiken.
Den struktur som regeringen nu har valt, med en
balk med miljökvalitetsnormer som bas, miljökvali-
tetsmål och delmål, är en strikt ordning för hur man
skall hantera miljöpolitiken. Åtgärdsplaner och annat
kommer att bli naturliga inslag i miljöpolitiken i
framtiden. Det kommer naturligtvis att kräva att riks-
dagen kommer att vara väldigt aktiv i den miljöpoli-
tiska debatten. Miljöministern har nu klargjort att det
kommer att föras en miljöpolitisk debatt om delmålen
här i riksdagen också. Jag vill understryka att vi från
Folkpartiets sida anser att det är här i kammaren, där
de folkvalda representanterna sitter, som vi skall
besluta om vägen mot de miljöbeslut som vi skall
fatta.
Jag vill då säga till Gudrun Lindvall att vägen dit
inte är delmålen, utan vägen dit är den politik som vi
står för.
När man tittar litet grand på delmålen och analyse-
rar dem, verkar de luddiga, som någon har sagt. Men
om man funderar över vad de 15 delmålen kommer att
innebära i det perspektivet att vi skall fastställa mil-
jökvalitetsnormer, att vi skall ha miljökvalitetsmål
och delmål, är det att vartenda mål som är uppsatt
kommer att beröra alla områden i politiken och fram-
för allt näringssidan, där det gäller stora frågor om
markanvändning och planering.
Då skulle jag vilja fråga miljöministern: Är det så
att även de andra ministrarna i regeringen är beredda
att ställa upp på det här? När man skall pröva mil-
jökvalitetsmål för levande sjöar och vattendrag, är de
då beredda att säga nej till invallningen i Emån? Är
de beredda att säga nej till ett litet vattenkraftverk i
Årån i Värnamo kommun? Är de beredda att avsätta
pengar för att sanera gammal fabriksmark, där det
ligger både kadmium och bly som läcker ut i älvar
och vattendrag? Är det vad som kommer att bli resul-
tatet av den strategiska miljöpolitik som man nu pre-
senterar? Det har jag svårt att få klart för mig när jag
tittar på propositionens innehåll.
Jag skulle också vilja säga att när vi diskuterar
strategin i den här propositionen, vilket tyvärr inte
kommer att ske förrän kanske i februari 1999, när vi
har fattat beslut om miljöbalken, vore det bra om vi -
som vi så många gånger förut har bett miljöministern
om - kunde bjuda in de andra ministrarna att vara
delaktiga i den miljöpolitiska debatten, oavsett vilka
ministrar som sitter efter valet. Jag tror att det skulle
ge tilltro och kraft åt miljöpolitiken i framtiden. Eller
är det så att ministrarna i de andra departementen inte
är så intresserade av miljöpolitik?
En kärnfråga i miljöpolitiken i framtiden är alltså
helheten och strategin för att vi skall uppnå de miljö-
politiska mål som vi kommer att fastställa här i riks-
dagen.
Det är då bra om det är så att det skall bli ordning
och reda i miljöpolitiken framöver. Det är ju det som
miljöministern säger. Jag ser fram mot att man också i
de delmål som kommer att tas fram, debatteras och
fastställas är väldigt tydlig när det gäller att t.ex. må-
len för växthuseffekten och koldioxidutsläppen skall
stå fast, att vi skall ha en hög ambitionsnivå och att vi
skall vara ledande i den miljöpolitiska debatten i EU
för att klara växthusproblemen.
Vi skall också vara väldigt tydliga när det gäller
vad vi vill om buller. Det finns ett litet stycke i pro-
positionen om buller, men det är inte stort. Vi måste
vara tydliga och visa att buller är ett stort mil-
jöproblem.
Likaså måste vi vara mycket tydliga i skogsfrå-
gorna framigenom. De frågorna är väldigt litet belysta
i de flesta miljöstrategier vi har haft tidigare också.
Kombinationen med växtläckage och annat från
skogen ut mot det som ministern i propositionen kal-
lar för levande sjöar och vattendrag berörs inte heller
särskilt tydligt.
Jag vill avsluta med att ställa en fråga till minis-
tern. När regeringen lägger fram en proposition där
man skall presentera en struktur för miljöpolitiken -
är den då väl förankrad också hos de andra ministrar-
na som också de kommer att beröras mycket kraftfullt
av de miljömål som här kommer att fastställas av
riksdagen?
</anforandetext>
<intressent_id>0156574552406</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207832</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09109/#anf39</protokoll_url_www>
</anforande>
