2348896 GL09108 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj 1997/98 108 1998-05-14 00:00:00 (forts. från 9 §) Vårdnad, boende och um- gänge (forts. LU12) 49D11068-2F3F-48CF-9393-42043B92C492 95 KERSTIN HEINEMANN (fp) fp Fru talman! Folkpartiet står oreserverat bakom principen att barnets bästa skall sättas i främsta rum- met och står därför bakom propositionens föreslagna nya portalparagraf om att barnets bästa skall vara avgörande i alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Den principen får dock inte innebära det som allmänt sätt är bra för barn utan vad som i det enskilda fallet är bäst för just det barnet. Här anser vi att det råder oklarhet i en rad av regeringens förslag. Alla relationsproblem kan inte lösas genom lag- stiftning. Det allra mesta måste lösas människor emellan. Alltför sällan tas dock barnens rätt till vara, eftersom de oftast inte har någon talan, och man frå- gar inte heller efter deras önskningar. Därför måste det finnas en lagstiftning som skyddar och tillvaratar den mest utsattes rätt, nämligen barnets. Med ut- gångspunkt från just detta har vi lagt fram förslagen i vår motion, som tyvärr inte har lett till ändringar, utan vi har nödgats avlämna ett stort antal reservationer. Fru talman! Innan jag går in på våra förslag vill jag dock konstatera att vi har fått gehör för ett av våra yrkanden, nämligen att ett helhetsgrepp måste tas när det gäller föräldrarnas ekonomiska förpliktelser gen- temot barnen. Vi har redan tidigare i samband med att riksdagen fattade beslut om nya regler för under- hållsbidrag fört fram att en helhetssyn måste införas när det gäller de olika bidragen och kostnaderna. Detta tillgodoses nu genom ett tillkännagivande. Sig- ge Godin kommer senare att närmare gå in på denna fråga. En annan fråga som kommer att beröras senare av Bengt Harding Olson är det som jag nämnde inled- ningsvis, att det finns många oklarheter i regeringens proposition vad gäller barnets bästa m.fl. olika be- grepp som kan tolkas olika. Fru talman! Jag vill nu beröra en del av Folkpar- tiets förslag. Gemensam vårdnad är för oss en själv- klarhet, och vi anser att det är bra att regeringen före- slår att detta skall vara huvudregeln. Men vi kan inte förstå varför inte detta skall gälla även ogifta föräld- rar. De flesta föräldrar, 54 %, är i dag ogifta vid bar- nets födelse. Därför måste också huvudregeln för barnens skull vara gemensam vårdnad även för ogifta föräldrar. Regeringen framhåller att det finns goda skäl att överväga denna fråga och att den skall bere- das vidare i Justitiedepartementet. Den här frågan har varit aktuell under lång tid. Även om vår uppfattning är att det nu är dags att införa automatisk gemensam vårdnad även för ogifta, motsätter vi oss inte i dag att regeringen ytterligare belyser frågan. Men det är under förutsättning att regeringen snarast återkommer med förslag till riks- dagen. Enligt Folkpartiets uppfattning är det viktigt för barnet att en uttrycklig bestämmelse införs om att den vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med ensam får besluta i de frågor som gäller den dagliga omsorgen om barnet. Detta är visserligen gällande rätt utan någon direkt lagregel, men vi menar dels att det är viktigt att klara ut gränserna för den ena förälderns ensambeslutanderätt vid gemensam vårdnad, dels att det är viktigt att en sådan fråga går att läsa ut av lag- texten. Barnets faktiska boende är av mycket stor betydel- se för alla parter, och vi menar att den frågan som huvudregel måste lösas såväl i föräldrarnas avtal, som skall godkännas av socialnämnden, som i tingsrättens eventuella beslut. Därför behöver lagtexten komplet- teras med en sådan huvudregel. Det måste klart fram- gå var barnet faktiskt bor, för att man skall kunna förhindra stridigheter på denna punkt och undanröja problem för det enskilda barnet. Fru talman! Det förekommer allt oftare att barn rövas bort från sin vårdnadshavare och förs till den andra förälderns hemland. Detta är ett allvarligt över- grepp på barnet. Enligt utskottets bedömning är det tillräckligt att man i Regeringskansliet arbetar med att få till stånd ytterligare internationella överenskom- melser. Det anförde utskottet när frågan behandlades hösten 1995, och man vidhåller den uppfattningen nu, våren 1998, trots att antalet bortrövade barn ökar. Vi kan inte acceptera sådan passivitet utan anser att det behövs snabba och kraftfulla åtgärder från regeringens sida för att få till stånd fler överenskom- melser med andra länder som kan leda till att barnet återförs till vårdnadshavaren. Problem med umgängestrassel eller umgängessa- botage måste naturligtvis lösas, eftersom ett funge- rande umgänge nästan alltid är bäst för barnet. Sociala myndigheter har givetvis det primära ansvaret att bistå föräldrarna i sådana situationer. I andra hand anser vi att vårdnadsfrågan eller boendefrågan måste få en omprövning. Om en förälder utan godtagbara skäl för sitt handlande motarbetar ett umgänge mellan barnet och den andra föräldern, kan det vara ett tecken på att vårdnaden eller boendet kan behöva ändras. Folkpartiet anser att umgängessabotage måste straffsanktioneras. I 7 kap. 4 § brottsbalken straffläggs egenmäktighet med barn. Härmed skyddas främst en vårdnadshavare från brottsliga handlingar av en umgängesberättigad förälder eller annan person som innebär att den rättmätiga vårdnaden inte kan utövas. Något motsvarande skydd för umgängesbe- rättigade föräldrar finns inte, ens vid totalt sabotage av umgängesrätten från vårdnadshavarens sida. Vi inser naturligtvis att man inte kan straffa fram en god kontakt med barn. Men vi finner det rimligt, för barnens skull, att klara fall av umgängessabotage skall utgöra en form av egenmäktighet med barn och bör kunna föranleda även en straffrättslig reaktion. Fru talman! Barn har ett behov av umgänge inte bara med föräldrarna utan även med andra personer som står dem nära, särskilt då far- och morföräldrar. Det är vårdnadshavarens skyldighet att se till att detta behov tillgodoses. Om vårdnadshavaren inte gör det är det regeringens uppfattning att det är socialnämn- dens ansvar att försöka få vårdnadshavaren att se till barnets behov. Vi delar uppfattningen men vill tillägga att det måste finnas rätt för nära anhöriga, som far- och mor- föräldrar, att hos tingsrätten föra talan om umgänge i de fall socialnämnden inte tar sitt ansvar eller miss- lyckas. I dag är det endast föräldrar och socialnämn- den som har talerätt. Enligt Folkpartiets mening bör talerätten alltså utvidgas till att också omfatta närmas- te släktingar. I vissa speciella situationer kan ett umgänge en- dast komma till stånd med hjälp av en kontaktperson. I dag förhindras umgänge på grund av att social- nämnder underlåter att förordna en kontaktperson eller anser att det är svårt att finna lämpliga personer. Vi finner detta mycket olyckligt sett utifrån barnens behov av umgänge med en förälder, och vi anser att socialnämnderna skall vara skyldiga att utse en kon- taktperson. Mer arbete måste läggas ned på att finna lämpliga personer, och vi vill då peka på att kommu- nerna borde kunna ta kontakt med olika frivilligorga- nisationer för att hos dem kunna rekrytera lämpliga personer. Folkpartiet anser att det finns mycket som talar för en lagfäst rätt för domstolen att fatta beslut om annan kontakt än direkt umgänge, t.ex. kontakt genom brev eller telefonsamtal. Vårdnadstvistutredningen föreslog detta, och sådan möjlighet finns i Danmark och Fin- land. Regeringen är inte i detta lagstiftningsärende beredd att föreslå en lagbestämmelse, eftersom man anser att det inte finns något underlag i Vård- nadstvistsutredningen som visar hur den finländska regleringen har fungerat. Enligt Folkpartiets uppfatt- ning bör ett sådant underlag tas fram av regeringen i det arbete som regeringen har aviserat skall påbörjas i Justitiedepartementet och därefter redovisas för riks- dagen. Fru talman! Vi har också ett förslag som gäller socialnämndernas möjlighet att delegera ett beslut om godkännande av avtal om vårdnad, boende och um- gänge. Vi anser att avtalen har en sådan rättsverkan att det inte bör vara möjligt att delegera besluten. Vi anser att det behövs särskild kompetens hos de domare som handlägger ärenden om vårdnad, boende och umgänge. Därför bör i princip endast ordinarie domare eller domare som vikarierar på en ordinarie domartjänst få besluta i denna typ av mål. Vi anser att regeringen bör lägga fram ett förslag om försöksverk- samhet med denna inriktning. Vi är också kritiska till att de interimistiska beslu- ten ibland fattas utan att beslutsunderlagen är full- ständiga - detta mot bakgrund av att de interimistiska besluten ofta verkar styrande på de slutliga besluten. Med anledning av detta bör yttranden från social- nämnden regelmässigt inhämtas innan domstolen fattar beslut. Risken är annars stor att värdefulla upp- lysningar undanhålls domstolen. Slutligen, fru talman, vill vi uppmärksamma de ensamstående frånskilda männens situation. De drab- bas oftast hårdast och förlorar ofta både föräldrarollen och anknytningen till familj, släkt och vänner. Män- nen klarar bevisligen i många fall denna relationskris mycket dåligt. Ohälsa och missbruksproblem kan uppstå. Det är också klarlagt att dessa män har en högre dödlighet än gifta män, bl.a. genom självmord. Detta drabbar ytterst barnen. Kunskaperna om de ensamstående fädernas svåra och utsatta situation är för närvarande otillräcklig. Vi anser att deras situation måste klarläggas för att lämpliga åtgärder skall kunna vidtas. Fru talman! Jag står bakom Folkpartiets samtliga reservationer men yrkar nu bifall endast till reserva- tionerna 11 och 16. 0395042560705 N 2010-01-01 00:00:00 207662 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf95