<anforande>
<dok_hangar_id>2348896</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Processrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4135BB46-7BE7-4ABF-9491-B4894D9A4C63</anforande_id>
<anforande_nummer>7</anforande_nummer>
<talare>ANDERS G HÖGMARK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill ta upp tre saker.
När det gäller inställningen till tvångsmedel har
jag tillräckligt klart uttalat våra motiv och att vi tycker
att det är angeläget att detta sker fort. Men självfallet
skall man kunna ta intryck och dra lärdomar av andra
länder som har tillämpat detta i olika former.
När det gäller tingsmeritering är det ju alltid så att
medaljen har en fram- och en baksida. Det finns
många saker som är bra med det nuvarande systemet.
Men det finns också en baksida. Kia Andreasson har
pekat på några saker. Det kan finnas anledning att för
att kunna slå vakt om grundtanken i tingsmeriterings-
systemet utveckla detta. Det är bättre, som sagt, att ta
ut badvattnet och låta barnet vara kvar och att försöka
utveckla stommen i det som är bra.
Det är beklagligt att alltför få får denna tingsmeri-
tering. Det har ändå visat sig vara en utomordentligt
bra metod. Sedan finns det inslag av jakt och hets för
att få betyg för att - som de sade i Lund när jag läste
där och hade kompisar som var jurister - få tingsmeri-
tera söder om Dalälven. Så uttrycktes det. Man skulle
ha ett antal poäng, och det fanns en betygshets i det.
Men det finns det på så många andra ställen. Det
tillhör på något sätt livet.
Den tredje punkten gäller frågan om domarnas bi-
sysslor. I den reservation som Kia Andreasson finns
med på pekar vi ganska mycket på problemen. Men
det finns också skäl att ta upp en annan fråga. De här
höga domarna representerar ju ändå den yppersta
sakkunskapen inom juridiken. Det måste vara viktigt
att man gör en sådan översyn, och det borde rimligen
ingå i direktiven. Vissa uttalanden som har gjorts
tidigare av departementschefer har pekat på värdet av
att på något sätt i lämpliga former kunna dra nytta av
den utomordentligt stora kompetens som de här do-
marna besitter.
Att ha ett system där vi inte skulle kunna dra nytta
av det i reglerade, ordnade former vore till stor skada
både för rättsutvecklingen i landet och för enskilda
individer och organisationer som skall få sin rätt prö-
vad i olika situationer.
</anforandetext>
<intressent_id>0502353466300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207574</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf7</protokoll_url_www>
</anforande>
