<anforande>
<dok_hangar_id>2348896</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Processrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>52FD0D71-78E7-44E3-9915-46A7F939CD11</anforande_id>
<anforande_nummer>4</anforande_nummer>
<talare>ALICE ÅSTRÖM (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag får också respektera Moderater-
nas val i den här frågan. Jag tror inte att det är avgö-
rande för spaningsinsatserna och möjligheten att
spränga hela ligor om man får använda det här
tvångsmedlet. Jag är helt övertygad om att detta inte
är det avgörande i polisens spaningsarbete. Jag har
inte fått de uppgifterna och de känslorna när jag har
varit ute och träffat dem som arbetar med frågan. Men
jag vet att det finns ett önskemål även från polisen att
kunna få använda detta för att snabba upp processen.
Men i avvägningen mellan att använda tvångsme-
dicinering och att avvakta den tidsrymd som det andra
agerandet skulle ta, anser vi att vi bör avstå från att
använda tvångsmedicinering, precis som jag sade i
mitt anförande. Kampen mot narkotika och för att
förhindra att våra ungdomar hamnar i missbruk måste
givetvis föras på alla möjliga håll och kanter. Men vår
avvägning är en annan än Moderaternas i denna fråga.
</anforandetext>
<intressent_id>042839539117</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207571</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf4</protokoll_url_www>
</anforande>
