<anforande>
<dok_hangar_id>2348896</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Processrättsliga frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EA32B96B-5E3F-4896-9DB3-9A6AC302B61F</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>ALICE ÅSTRÖM (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vill litet kort beröra frågan om
tilltalads kostnadsansvar. Det gäller alltså reservation
12.
Precis som Ann-Marie Fagerström anförde, och
som jag också sade i mitt anförande, finns det en
möjlighet för det allmänna att gå in. Någon är dömd,
och man har funnit att den dömde skall betala. När
den som är dömd inte sköter inbetalningen av ersätt-
ningen till det vittne han eller hon själv har kallat är
det vittnet som förlorar. Det förlorar den gemensam-
ma domstolsprocessen på.
Precis lika viktigt som vi anser att det är att vi från
samhällets sida skall kunna kalla vittnen som har sett
någonting och som kan bidra till att fälla gärningsmän
är det med vittnen som faktiskt också kan bevisa
personens oskuld. Därför anser vi från Vänsterpartiet
att det vore rimligt att detta är det allmännas ansvar,
så att processerna kan bli fullständiga och så att man
inte tappar någonting.
</anforandetext>
<intressent_id>042839539117</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207583</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
