2348896 GL09108 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj 1997/98 108 1998-05-14 00:00:00 (forts. från 9 §) Vårdnad, boende och um- gänge (forts. LU12) 89A7C102-F6ED-46ED-AD68-BC44990E4C6E 130 ULLA HOFFMANN (v) v Fru talman! Jag skulle kunna hålla ett långt anfö- rande om hur det känns som mamma att se sina söner varannan lördag sitta i köksfönstret en timme innan avtalat och vänta på att pappas bil ska dyka upp på parkeringsplatsen. Jag har sett deras besvikelse när pappa en kvart efter det han skulle ha varit där ringer och säger att han kommer om ett par timmar. Och när de timmarna gått ringer han och säger att han kommer i morgon. Och dagen därpå ringer han och säger: Jag kommer inte alls. Varannan helg satt de där, tysta, bleka och allvar- liga med sina små väskor med snuttefiltar och fotbol- len under armen. Varannan helg delade jag deras smärta och sorg. Varannan helg fick jag lägga band på mig och inte säga vad jag tyckte. Varannan helg fick jag trösta dem, ursäkta deras pappa och förklara att han hade mycket att göra. För det var inte deras skilsmässa, det var min. Det var jag som valt att inte leva med deras pappa, inte de. Men efter några år hade de också tagit ut en mental skilsmässa från sin pappa. De orkade inte med hans umgängesvägran. Det var inte de som vägrade, det var deras pappa. Det var inte deras mamma som vägrade, det var deras pappa. Mina söners och andra skilsmässobarns sorg berör regeringen nästan inte med ett ord. Regeringen anser att man inte kan tvinga fram umgänge. Det behövs inga påtryckningar, säger regeringen. Jag skulle öns- kat att regeringen frågat alla dessa barn som varannan helg sitter och väntar på sin pappa om de hade önskat att regeringen utfärdat påtryckningar. Jag är överty- gad om att svaret skulle ha blivit ja. Fru talman! Innan jag går vidare vill jag litet grand kommentera Yvonne Ruwaidas världsbild. Yvonne Ruwaida anser att hon har en annan världsbild än vad Vänsterpartiet har, eftersom vi inte tar hänsyn till de män som misshandlas av kvinnor. 6 875 män misshandlades 1996. 319 av dem miss- handlades av kvinnor, ca 4 %. 4 071 kvinnor miss- handlades 1996. 3 516 av dem misshandlades av män, dvs. 86 %. Detta kan Yvonne Ruwaida lägga till sin världsbild. Fru talman! Jag var Vänsterpartiets representant i den parlamentariska utredning som skulle arbeta fram ett förslag om nytt underhållsstöd. Bakgrunden till utredningen var att samhället varje år förskotterade bidragsförskott på ca 4 miljarder till barn till ensam- stående föräldrar, de flesta kvinnor. Bidragsförskottet är, enligt Vänsterpartiet, en av de viktigaste reformer som gjorts för kvinnors oberoende. Genom den höga kostnaden var reformen i fara. När vi samtidigt får siffror som visar att samhället endast får tillbaka en miljard, dvs. 25 %, måste någonting göras. Syftet från vår sida var att se till att bidragsför- skottet skulle leva vidare och att återbetalningsfre- kvensen skulle höjas. I förlängningen innebar detta att de återbetalningsskyldiga skulle tvingas ta större del av det ekonomiska ansvaret för sina barn. Då är det självklart att vi samtidigt måste behandla frågor som umgängesavdrag och umgängesresor. Detta drev också Vänsterpartiet i den parlamentariska utredning- en. Av ekonomiska skäl ansåg regeringen att man först måste göra förändringar i undershållsstödet och utlovade att frågan om umgängesavdrag och umgäng- esresor skulle lösas med högsta prioritet. Vi accepte- rade det. Med facit i hand är det bara att erkänna att det tog längre tid att komma med förslag till lösningar än vad som är acceptabelt - allra helst då det nya underhållsstödet går back med en miljard. När så regeringen, efter att ha haft så lång tid på sig, kom med förslag till lösningar vad gäller um- gängesavdrag och umgängesresor måste jag säga att jag blev gruvligt besviken. Vad gäller umgängesav- dragen föreslår regeringen att ett sådant får göras när umgängesföräldern haft barnet hos sig i fem samman- hängande dygn eller i sex dygn under en kalendermå- nad. Så långt skulle jag kunna ställa upp på förslaget. Men när regeringen vidhåller att dygnsberäkningen skall ske från kl. 00.00 till 24.00, anser jag att det är fullständigt barockt och definitivt inte i överensstäm- melse med hur den moderna umgängesföräldern träf- far sitt barn. Jag känner inte till någon pappa som rusar in i sin före detta frus eller sambos hem mitt i natten, rycker upp barnen ur sängarna och lämnar tillbaka dem mitt i natten ett par dygn senare. En sådan umgängesförälder skulle säkert bli anmäld till socialtjänsten. De umgängesföräldrar som jag har talat med, alla män, hämtar sina barn på dagis på fredag vid femtiden och lämnar dem förmodligen till mamma på söndag klockan fem. Varje normal människa skulle räkna det som två dygn. Men sett ur utskottsmajoritetens syn- punkt är det ett dygn - från lördag kl. 00.00 till lördag kl. 24.00. Den andra tiden räknas inte. Normalt um- gänge är också varannan helg. Med utskottsmajorite- tens sätt att räkna ger det två dygn i månaden. Om pappan bor i närheten och kan träffa sina barn under veckan får han inte tillgodoräkna sig någon tid alls. Självklart är det bäst om föräldrarna kan komma överens och att de kan samarbeta. Det är det som är bäst för barnet. Men det kommer alltid att finnas föräldrar som inte kan samarbeta. Lagutskottet skriver i sitt betänkande att frågan om umgängesavdrag kan vålla konflikter och minska samarbetsviljan mellan föräldrarna. Utskottet säger vidare att man inte är säker på att Vänsterpartiets förslag, att räkna 24 timmar som ett dygn, oavsett vilken tid dygnet startar, skulle leda till mer var- dagsumgänge. Det är inte jag heller, men jag är där- emot helt övertygad om att det är mer rättvist och att det definitivt skulle leda till färre konflikter och öka samarbetsviljan hos föräldrarna. Detta vågar jag påstå efter alla de samtal jag haft i just denna fråga. Um- gängesföräldrarna upplever kalenderdygnsberäkning- en som djupt orättvis, och just därför skapar den konflikter. Fru talman! Ett annat bekymmer för både föräldrar och barn är om en av föräldrarna av en eller annan orsak flyttar. Regeringen föreslår att båda föräldrarna skall vara med och dela på reskostnaderna i dessa fall. Återigen är det bra att regeringen betonar föräldrarnas ansvar för att barnen skall få träffa båda sina föräld- rar. Men vad gör utskottsmajoriteten med de föräldrar som inte har ekonomisk förmåga att betala sin del av reskostnaderna? Det är som om alla föräldrar vore stadda vid kassa och att de av ren snålhet inte har betalat reskostnaderna tidigare. Jag vet att så inte alltid är fallet. Utskottet beskriver i betänkandet mycket insikts- fullt alla de kostnader som kan vara förenade med att utöva umgänge på distans. Det handlar om kostnader för resa för barnen eller, om barnen är små, kostnader för både resa och övernattningar. Man säger t.o.m. att kostnaderna kan vara så höga att de hindrar barnet från att umgås med den särlevande föräldern. Den slutsats som regeringen och utskottet drar är att man löser problemet med att räkna kvotdelar: låg inkomst - lågt antal kvotdelar, hög inkomst - högt antal kvotdelar. Men fortfarande skall reskostnaden på t.ex. 1 000 kr delas mellan föräldrarna. Om en umgängesförälder lever precis på socialbi- dragsnormen eller strax över blir även en enda liten ynka kvotdel fullständigt oöverstiglig. Visserligen kan denna förälder söka bistånd enligt 6 § socialtjänstla- gen, men genom den lagändring som trädde i kraft 1 januari 1998 kan inte svaret, om det blir nej, över- klagas. Varför skall fattigas barn inte ha rätt att träffa sina föräldrar? Utskottsmajoriteten har ett svar även på detta. Ibland kan man fördela reskostnaderna på ett annat sätt än genom den föreslagna kvotdelningen, säger man. Man skriver på s. 51: "Utrymme bör så- lunda finnas för att ta hänsyn även till annat än föräld- rarnas ekonomiska förhållanden, även om det innebär att barnets intresse av att träffa en förälder i vissa fall får underordnas andra intressen." Liknande skrivningar finns, kan jag upplysa kam- marens ledamöter om, i utlänningslagen där man säger att barnets bästa ibland får underordnas samhäl- lets intressen. Vänsterpartiets stöd för barnkonventionen har ifrågasätts. Man har menat att vi inte stöder barnens rätt till båda deras föräldrar. Jag skulle vilja att de representanter för utskottsmajoriteten som är ansvari- ga för de här frågorna besvarar min fråga: Vad menas med att barnets önskan att få träffa en av sina föräld- rar i vissa fall får underordnas andra intressen? Är inte detta i strid med barnkonventionen, där vi säger att alla barn skall ha rätt att träffa sina föräldrar? Vilka är dessa intressen? Fru talman! Jag står bakom alla Vänsterpartiets re- servationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 26, mom. 34 och reservation 28, mom. 36. Jag vill också tala om att vi kommer att stödja Folkpartiets reservation 37. I detta anförande instämde Tanja Linderborg (v). 0166402877505 N 2010-01-01 00:00:00 207697 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf130