<anforande>
<dok_hangar_id>2348896</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Vårdnad, boende och um- gänge (forts. LU12)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>84A3F0CA-1767-4969-BD72-10A8321DB37A</anforande_id>
<anforande_nummer>125</anforande_nummer>
<talare>INGER SEGELSTRÖM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Att jag både under mitt inledningsan-
förande och fortsättningsvis har åberopat Barnom-
budsmannen beror på att Barnombudsmannen har
tillstyrkt propositionen. Det har varit viktigt. I andra
sammanhang lyssnar vi på pappornas organisationer,
vi lyssnar på kvinnoorganisationer, vi lyssnar på
kvinnojourer, vi lyssnar på riksorganisationerna för
kvinnojourer. Det är viktigt att vi lyssnar på den
grupp som skall företräda barnen. BRIS och Barnom-
budsmannen är de grupperingar som finns.
Vi kan naturligtvis önska att vi skulle ha kommit
längre. Men precis som Bengt Harding Olson sade om
barnkonventionen, är det fråga om en harmonisering.
Det är en specificering och en anpassning efter svensk
lagstiftning. Eftersom utskottet har ställt sig bakom
detta, finns det inte så stor anledning att gå in på bak-
omliggande fakta som barnkonventionen utgör. Svaret
i utskottsbetänkandet är bra.
</anforandetext>
<intressent_id>0468206532916</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207692</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf125</protokoll_url_www>
</anforande>
