2348896 GL09108 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj 1997/98 108 1998-05-14 00:00:00 (forts. från 9 §) Vårdnad, boende och um- gänge (forts. LU12) 8FE18DBC-9AAC-4507-9455-EAC1F7EFB1C3 124 BENGT HARDING OLSON (fp) fp Fru talman! Att Folkpartiet är missnöjt med rege- ringsförslaget har väl framgått tydligt av vår motion, där vi har 17 stycken förbättringsförslag. Kerstin Heinemann har på ett föredömligt sätt be- handlat de flesta. Sigge Godin kommer att på ett klarläggande sätt analysera den ekonomiska proble- matiken vid familjesplittring. Min uppgift är att belysa förslaget ur barnkonven- tionens synvinkel. Det passar utomordentlig bra, ef- tersom Inger Segelström alldeles nyss sade att hon efterlyste en debatt om barnkonventionen. Den kom- mer nu. Barnkonventionen är ett dokument av högsta dignitet. Det framhålls också i propositionen av rege- ringen. Den tillkom efter ett synnerligen aktivt svenskt arbete, och jag tycker att det kan passa att här ge Ingvar Carlsson en eloge för det arbete han lade ned i det sammanhanget. Den fick också ett brett universellt stöd när den ratificerades. Men en ratifi- cering måste följas av en tillämpning i praktiken. Det är milt sagt ett rimligt krav att ställa, särskilt på Sveri- ge. Som jag ser det, utan att nedvärdera alla andra frågor som har diskuterats här, är dagens huvudfråga om regeringsförslaget står i överensstämmelse med barnkonventionen. Svaret är enligt mångas uppfatt- ning otvetydigt nej. Förutom jag själv - men det kan- ske inte är helt avgörande vad jag tycker - är det barnens främste företrädare, Barnombudsmannen, som tycker på det sättet. Det är lindrigt sagt ett tvivelaktigt sätt att använda sanningen att ständigt åberopa Barnombudsmannen som stöd för regeringspropositionen, när Barnom- budsmannen upprepade gånger till lagutskottet har sagt att propositionen inte stämmer överens med barnkonventionen. Advokatsamfundet instämmer i det. Det var alldeles tydligt under den hearing vi hade. Vi kan också särskilt nämna att Lagrådet på ett otve- tydigt sätt har pekat på problemet i samband med sitt yttrande över propositionen. Fru talman! Problembilden är den här: Portalpara- grafen i föräldrabalken, 6 kap. 2 a §, säger att barnets bästa skall sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Detta är i överensstämmelse med såväl barnkonventionen som regeringsförslaget. Problemet är att flera av de föreslagna lagarna - och delvis även de existerande - strider mot portalparagrafen. Jag skall här ta upp några stycken. Jag skall inte ta upp alla utan nöja mig med ett antal exempel. För det första: Avtal om gemensam vårdnad skall godkännas oavsett om det är enligt barnets bästa eller inte, bara det inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa. Detta står i 6 kap. 6 § andra stycket. För det andra: Vårdnaden skall ändras om förälder brister i omsorg om barnet, men det räcker då inte med att det är enligt barnets bästa, utan det krävs att den aktuella situationen "medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling". Detta står att läsa i 6 kap. 7 § föräldrabalken, för den som är intresserad. För det tredje: Vårdnaden skall vid bristande om- sorg kunna överflyttas till särskilt förordnad vård- nadshavare - inte om det är enligt barnets bästa, utan om det är "lämpligare". Detta står i 6 kap. 7 § tredje stycket. För det fjärde: Vårdnaden skall vid ensamvård- nadshavarens död kunna överflyttas till särskilt för- ordnad vårdnadshavare - inte om det är enligt barnets bästa, utan om det är "lämpligare". Detta står i 6 kap. 0764840691205 N 2010-01-01 00:00:00 207691 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf124