<anforande>
<dok_hangar_id>2348896</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Vårdnad, boende och um- gänge (forts. LU12)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>28051521-232A-42AC-B31B-006E65901CA5</anforande_id>
<anforande_nummer>122</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN HEINEMANN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Nu handlade det tydligen om språket
som skäl för att de ogifta föräldrarna inte skulle ha
möjlighet att få gemensam vårdnad. Jag tycker fortfa-
rande att skälen är mycket grumliga.
Umgängessabotage, som vi har ett yrkande om,
handlar inte om det Inger Segelström säger. Det
handlar om när vårdnadshavaren vägrar att låta den
andre föräldern träffa barnet. Det är det vi talar om.
Det är det som är det felaktiga handlandet mot barnet.
Man har rätt till umgänge men vårdnadshavaren för-
vägrar den rätten och gör allt för att se till att barnet
inte får träffa den andre föräldern. Det är det vi kallar
egenmäktighet med barn.
</anforandetext>
<intressent_id>0395042560705</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207689</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf122</protokoll_url_www>
</anforande>
