<anforande>
<dok_hangar_id>2348896</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Vårdnad, boende och um- gänge (forts. LU12)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8D4E9C13-4A7A-41C4-8F56-517AD29F025D</anforande_id>
<anforande_nummer>120</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN HEINEMANN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Precis som Agne Hansson har jag
svårt att förstå att det enda skälet till att inte automa-
tiskt ge ogifta föräldrar gemensam vårdnad är att vi i
Sverige tar ett steg i taget och att det är tradition i
svensk lagstiftning. Det gäller tydligen också talerät-
ten för mor- och farföräldrar. Jag tycker att det skälet
är mycket tunt.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Inger Segel-
ström. Umgängessabotage anser vi i Folkpartiet är en
form av egenmäktighet med barn. Vi tycker också att
det borde vara möjligt att ha en straffrättslig reaktion
på detta. Men det är tydligen så att man inte tycker att
det här skadar barnen tillräckligt för att man skulle
vara beredd att ställa sig bakom det förslaget. Tycker
inte Inger Segelström att ett agerande för att se till att
ett barn inte får träffa den andre föräldern är att jäm-
föra med egenmäktighet med barn?
</anforandetext>
<intressent_id>0395042560705</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207687</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf120</protokoll_url_www>
</anforande>
