<anforande>
<dok_hangar_id>2348896</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09108</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>108</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Vårdnad, boende och um- gänge (forts. LU12)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4BA90356-200A-4C40-BB69-492835983D1E</anforande_id>
<anforande_nummer>114</anforande_nummer>
<talare>TANJA LINDERBORG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är alldeles riktigt att det är en
förstärkning. Men kan inte Inger Segelström känna en
viss oro, vilket jag gör, över vad statsrådet Pierre
Schori säger i ett svar till Ulla Hoffmann? Han säger
så här: Förarbetsuttalanden är förvisso av stor bety-
delse vid tolkningen av skilda lagrum men är på intet
sätt bindande för de rättstillämpande myndigheterna.
Detta väcker naturligtvis oro. Anledningen till att
jag vill gå längre och skriva in detta i lagen är dock
att det är först då som barnen verkligen får ett klart
rättsskydd. Men det är uppenbart att vi skiljer oss åt
på den här punkten. Jag kan bara beklaga det, men
samtidigt vill jag innerligt hoppas att det är Inger
Segelström och företrädarna för hennes linje som har
rätt.
</anforandetext>
<intressent_id>0489462966700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207681</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf114</protokoll_url_www>
</anforande>
