2348896 GL09108 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:108 Torsdagen den 14 maj 1997/98 108 1998-05-14 00:00:00 Processrättsliga frågor 1A0C1414-0466-4F7E-B2B7-FA9BC11E7AB8 1 ANDERS G HÖGMARK (m) m Herr talman! I detta betänkande behandlas ett an- tal processrättsliga frågor. Till det har Moderata sam- lingspartiet fogat ett antal reservationer av vilka jag yrkar bifall till nr 1 och nr 2. Processrätten har som sin främsta uppgift att sä- kerställa rättssäkerhet och krav på effektivitet i den rättsliga processen. Effektivitet kan ibland vara ett utomordentligt viktigt faktum för att säkerställa just rättssäkerheten. En process som inte är effektiv kan riskera rättssäkerheten för enskilda individer och att enskilda individer inte får sin rätt tillgodosedd. Det behöver definitivt inte finnas ett motsatsförhållande mellan effektivitet och rättssäkerhet. En synpunkt som ofta återkommer i några av våra reservationer är en viss otålighet, om man får uttrycka det på det sättet. Majoriteten väljer att vid flera tillfäl- len hänvisa till ett pågående beredningsarbete i Rege- ringskansliet. Med all respekt för noggrannhet och för att lag- stiftningsarbete skall ta tid och inte skyndas på, tycker vi måhända att tempot i Regeringskansliet kunde öka något vid vissa tillfällen. Det är ju viktiga frågor som ligger där för beredning, och det är viktigt att de kommer till riksdagen så att lagar kan stiftas och sedan tillämpas i verkligheten. Innan jag kommer in på våra avvikande meningar vill jag ta upp ett område som utskottet kunnat samlas kring, vilket är tillfredsställande. Frågan är föranledd av en motion från bl.a. Moderata samlingspartiet och handlar om hur tillsättningen av de höga domartjäns- terna skall ske. De sker ju för närvarande via kallelse- förfarande. Det systemet ligger ganska långt från det öppna system vi ibland kan se i andra länder. Där arrangerar man hearings av olika slag för att utröna om tänkta kandidater är lämpliga och har en god van- del. Den här frågan har diskuterats många gånger, bl.a. i 1993 års domarutredning, där man hade vissa öns- kemål om en formaliserad process mellan Regerings- kansliet å ena sidan och Högsta domstolen och Rege- ringsrätten å den andra sidan, när det gällde justitieråd och regeringsråd. Men man har ännu inte kommit till skott. Därför är utskottets åsikt mycket glädjande. Man säger där att tiden nu är mogen att ta sig an frå- gan om tillsättande av de högsta domartjänsterna i hela dess vidd. Detta tycker jag är bra, och utskottet anser att re- geringen nu bör få i uppdrag att se över rekryteringen av de domartjänster som i dag tillsätts via kallelsesys- temet. Om man skulle kunna förverkliga detta och få en betydligt öppnare ordning, skulle det måhända skapa ett större förtroende för domarkåren. Den öp- penhet vid tillsättningen som finns i andra länder skulle man kanske kunna ta till sig i tillämpliga delar. Men det får den här utredningen visa. Det är alltså glädjande att vi har kunnat samsas om detta. Det finns också ett antal frågor där utskottet inte har kunnat nå någon enighet och där vi har fått reser- vera oss. Det gäller bl.a. domarnas bisysslor. Från moderat sida tycker vi att det finns anledning att göra en översyn av detta. För ett par år sedan nåddes vi av budskapet att man hade sett över justitierådens och regeringsrådens extraknäck, för att uttrycka det litet vanvördigt. Det var inte alla ledamöter, inte ens i justitieutskottet, som kände till att bisysslorna hade en sådan omfattning. En och annan undrade om man inte borde titta närmare på detta. Någon har reagerat och trott att man måste sätta stopp för alla bisysslor för de allra högsta domartjäns- terna. Jag tycker att saken reser frågor som om man över huvud taget skall ha några bisysslor som hög domare. Om man skall ha det bör det åtminstone diskuteras vilken typ och vilken omfattning av bisyss- lor man skall ha. Det är väl rimligt att tro att de högsta domarna har en ganska betydande arbetsbörda en normal arbetsdag. Då är det också ganska rimligt att anta att det kan uppstå en kollision mellan volymen bisysslor och de normala arbetsuppgifterna. Självfallet är det också viktigt att reglera anmälan och tillstånd. Vem ger de höga domarna tillstånd att ha den ena eller andra typen av bisysslor - om man nu anser att domare skall få ha sådana? Det finns ju län- der där det inte är tillåtet. För alla statstjänstemän är bisysslorna reglerade. Tanken bakom det är att man inte på något sätt skall kunna misstänka jäv av något slag hos den enskilde tjänstemannen, den myndighet eller verksamhet som han eller hon företräder. Detta är speciellt viktigt för domarna, och tillstån- det för att inneha någon form av bisysslor ges av regeringen. För de lägre domarna är det tjänsteför- slagsnämnden vid Domstolsverket som ger tillstånd. I betänkandet finns en mycket bra redovisning av vill- koren och av vad som reglerar dem. Även den frågan bereds av Regeringskansliet, men vi tycker att det finns skäl att snabba på arbetet och dessutom få en mer genomgripande översyn av om och i vilken om- fattning bisysslor skall få förekomma. Herr talman! Det finns också en annan fråga som gäller domstolarna och som har föranlett en moderat motion. Det är avvägningen mellan å ena sidan dom- stolarnas självständighet, oavhängighet, som regleras i regeringsformen, och å andra sidan vilken rätt rege- ringen - och de myndigheter som regeringen delege- rat den rätten till, också enligt regeringsformen - har att föreskriva olika saker. Hur kommer oavhängighe- ten att ställas mot de regler och föreskrifter som finns? Vi har t.ex. tingsrättsinstruktionen och hov- rättsinstruktionen, och motsvarande instruktioner finns för HD och Regeringsrätten. Konstitutionsutskottet har i betänkandet 1996/97:KU26 behandlat frågan och pekar på att det är viktigt att uppmärksamma gränsdragningen mellan dömande och administrativ verksamhet. Vi tycker att detta är en central fråga som borde bli föremål för en översyn. Vi tar också upp nämndemännens ställning. Det finns anledning att titta noggrant på den framöver. En hel del har gjorts på området, men det finns några frågeställningar som hela tiden är aktuella, bl.a. rekry- teringen av nämndemän. Det är förvisso en ekono- misk fråga, och den har diskuterats och behandlats ett antal gånger här i kammaren. Det finns säkert betyd- ligt mer att göra. Men frågan är också hur man får en mer allsidigt sammansatt nämndemannakår, vad gäller såväl ålder som kön och yrkesbakgrund. Också där spelar de ekonomiska frågorna en ganska stor roll - det vill jag påpeka än en gång. Andra frågor som kan tas upp är nämndemännens position i hovrätten. Man kan också se närmare på röstreglerna för nämndemän framöver. Det är viktigt att dessa frågor får en långsiktig lös- ning, eftersom nämndemännens ställning i det svenska rättssamhället är djupt förankrad i den svenska folk- själen. Som vi påpekar i reservation 4 finns det också anledning att göra en översyn av rättegångsbalken. Det finns en hel del saker där som borde kunna för- ändras i syfte att åstadkomma större effektivitet och därtill hörande ökad rättssäkerhet. Vår uppfattning om specialdomstolarna är välkänd, herr talman. Den behöver jag inte utveckla. Vi tycker i princip inte om specialdomstolar utan anser att dessa bör avföras från det svenska rättsväsendet så långt det över huvud taget är möjligt. Det vore intressant och lockande att ge några syn- punkter på reservation 7, som inte är vår egen. Den rör tingsmeriteringen, och den har avgetts av Miljö- partiet. Vi moderater tror att en utvecklad tingsmeri- teringstjänstgöring är av utomordentligt stort värde. Den har varit, är och kan fortsätta att vara av stort värde. Jag vill gärna understryka att den inte är så bra att den inte kan bli bättre. Det stora problemet i dag är kanske att en alltför liten andel av de blivande juris- terna får genomgå tingsmeritering. Det finns alltså ingen anledning att utifrån något slags konservativt perspektiv kasta ut barnet med badvattnet. Det finns saker som kan förändras och bli bättre i systemet, men det finns definitivt ingen anledning att slopa det sys- temet, något som framkommit i reservation 7. I reservation 8 tar vi upp frågan om tvångsmedel i vår mycket medvetna politik för att bekämpa narkoti- ka. Vi begär att det skall finnas en möjlighet för polis och sjukvårdspersonal i samverkan att tvångsmedici- nera i syfte att avslöja knarkkurirer och knarkhandlare av olika slag. Vi är mycket väl medvetna om att detta är en mycket grannlaga avvägning mellan personlig integritet och det syfte man vill uppnå. Majoriteten för bort den här frågan och anser att det inte finns skäl att göra något. Utskottet har be- handlat frågan tidigare. Vi är väl medvetna om att det är ett utomordentligt stort ingrepp i den personliga integriteten. Men i avvägningen mellan det ingreppet och syftet att komma åt narkotikakurirer, tonar vi nog ned "dödens kurirers" integritet litet grand, om man får spetsa till det på det sättet. Jag tror att det också här finns en uppfattning i rättsmedvetandet om att det goda, civila samhället i kampen mot narkotikan och i jakten på dödens kurirer bör få använda medel som normalt sett aldrig skulle behöva användas. Herr talman! Får jag avsluta med att notera att vi också tar upp frågan om återlämnande av stöldgods. Vi begär i en motion att lagstiftningen skall vara ut- formad så att den möjliggör att stöldgods som tagits i beslag snabbt kan återlämnas till sin rätta ägare. Det är nog ett ganska rimligt krav, om man får uttrycka det så. Det är också förmodligen väl förankrat i rätts- medvetandet. Men frågan är inte så enkel som man kanske många gånger tror. Vi möter exempel på det i utskot- tet. Det finns en lång rad juridiska knäckfrågor. Polis- rättsutredningen har tittat på detta och lagt fram vissa förslag. Förslagen bereds nu i Justitiedepartementet sedan tre år tillbaka. Beredningsprocessen är uppen- barligen mycket noggrann, men vi tycker att det finns anledning att snabba på den. Det är nämligen viktigt att man får en lagstiftning som står i god samklang med rättsmedvetandet. Att återfå och till rätt ägare återställa det som har stulits från honom eller henne framstår som utomordentligt väl förankrat i rättsmed- vetandet. Allra avslutningsvis, som kyrkoherden någon gång sade vid en lång predikan, har vi också frågan om hur vi kan säkerställa att framför allt utländska medborga- re som gör sig skyldiga till förseelser av olika slag, t.ex. trafikbrott, också gör rätt för sig - enkelt uttryckt - om de åker fast. Det normala är att de bara försvin- ner ur landet, och sedan upplever att det inte är några problem att begå trafikbrott av olika slag i Sverige. Sedan länge har vi moderater framfört detta problem, och jag tycker att vi gradvis vinner ökad förståelse för det. Det har gjorts tillägg i lagstiftningen som gör det möjligt att belägga egendom med kvarstad för att säkra betalningen. Vi ser också att det finns fler än moderaterna som motionerar om detta. Uppenbarligen är lagstiftningen, oaktat de föränd- ringar som har gjorts, måhända inte tillräckligt kraft- full. Det kan också vara så att den lagstiftning som vi har inte utnyttjas maximalt i verkligheten. Då finns det åtminstone skäl för att se över hur den nuvarande lagstiftningen utnyttjas. Det är vårt krav i reservation nr 11. Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till reservation nr 1 och 2. 0502353466300 N 2010-01-01 00:00:00 207568 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09108/#anf1