<anforande>
<dok_hangar_id>2348895</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Tryckfrihetsförordningens och yttrandefri- hetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpor-</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>753C00CE-CC89-4596-9D7E-A1C8A2B82D77</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>PETER ERIKSSON (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Inger René, Moderaterna, inledde sitt
anförande med att säga att demokratin måste försva-
ras. Jag är den förste att instämma i det. Jag tycker att
vi har haft ganska många debatter om just demokratin
och att demokratin måste försvaras i den här kamma-
ren de senaste åren. Det är första gången jag hör att
man från Moderaternas sida säger att demokratin
måste försvaras. Det är mycket glädjande att få höra
det en gång.
Man kan fråga sig varifrån hotet mot demokratin
kommer i dag. Kommer det från de växande nazistis-
ka grupperna som hotar människor, t.ex. judar och
homosexuella, och som utövar våld mot grupper av
enskilda människor? Kommer det från EU-frågan,
som vi diskuterar väldigt ofta och som, vilket Carl
Lidbom skriver i Dagens Nyheter i dag, innebär att
ingen längre kan ställas till ansvar för besluten? Väl-
jarna kan inte göra politikerna ansvariga. Kommer det
från det ökade förakt för politik och politiker som vi
har i samhället? Det handlar i grunden mycket om att
många politiker har missbrukat sitt förtroende. Kom-
mer det från moderaternas strategi för att avpolitisera
samhället? Eller kommer det möjligen från opinionen
mot barnpornografi?
Jag tror att var och en kan göra sin bedömning av
varifrån hoten mot demokratin i dag kommer. Jag
anser inte att de i första hand kommer från opinionen
mot barnpornografi.
Det är viktigt att vi med hjälp av det beslut vi fat-
tar i dag i riksdagen får en heltäckande lagstiftning
mot och kriminalisering av innehav av barnpornogra-
fi.
Frågan om barnpornografi är unik och kräver en
särställning i lagstiftningen. Barnen är alltid offer och
befinner sig ofta i beroendeställning. Det går inte
riktigt att jämföra med att vuxna, myndiga människor,
utnyttjas. Den typ av heltäckande lagstiftning som vi
fattar beslut om i dag hade inte kunnat skapas med
hjälp av de utredningar som tidigare har lagt fram
förslag. Barnpornografiutredningens förslag hade
både brister och fördelar. Det förslaget innebar att
insatserna skulle riktas mot videogram och videofil-
mer. Men risken är att om just videogram kläms åt
ploppar det fram någonting någon annanstans. De
som vill utnyttja barn hittar andra möjligheter. Det har
kritikerna framfört, och det går inte att blunda för att
det kan vara så.
Det är viktigt att KU i sin behandling har sett till
att inte arbetet mot barnpornografi försvåras. Vi har
föreslagit ett försvarlighetsrekvisit som är bättre än
det förslag regeringen lade fram tidigare. Vi betonar
starkare att det skall vara syftet som är avgörande om
det kan finnas ett försvarligt innehav av barnporno-
grafi. Jag tycker att vi har hittat en bättre lösning som
mer tydligt definierar var problemen finns. Det är
glädjande att det har blivit en hundraprocentig upp-
slutning i utskottet kring den frågan. Jag tror att justi-
tieministern kan stödja den förändringen.
Det har varit en lång debatt i frågan. Miljöpartiet
satt inte i riksdagen under förra mandatperioden när
frågan togs upp på allvar. Då gjorde konstitutionsut-
skottet en miss. Man ville ta initiativ till en föränd-
ring. Till Moderaternas heder gjorde de en insats att
förhindra att missen kom stadigt med i den svenska
lagstiftningen.
I de utredningar som har följt har man gått igenom
situationen och lagt fram olika förslag, men man har
inte kommit fram till en bra fungerande och heltäck-
ande lösning som kan stilla opinionen.
Den debatt som har förts under många år har visat
ett ovanligt tydligt exempel på att en djup misstro har
vuxit fram de senaste åren mot det politiska systemet.
Hur än etablissemanget försökte gick det inte att
dämpa kritiken genom att försöka förklara att grund-
lagarna måste hållas intakta, principerna måste gå före
sakfrågan. Erfarenheterna av den diskussionen är att
man i vissa fall måste gå människor till mötes. Det
kan vara halsstarrigt att säga till svenska folket att de
inte begriper att principerna alltid måste gå före.
Man måste arbeta på många olika sätt för att hela
klyftorna  och misstron mot det politiska systemet.
Man måste återskapa mer av förtroende för politik
och det politiska systemet. Det duger inte alltid att
säga: "Lita på oss." Vi har inte längre det förtroendet.
Det är till stora delar förbrukat. Vi måste försöka
återskapa det först.
Detta är en orsak till att vi i Miljöpartiet stöder det
förslag som har lagts fram. Vi yrkar därför bifall till
konstitutionsutskottets hemställan i barnpornogra-
fifrågan.
Sedan finns det några ytterligare frågor till betän-
kandet. De handlar t.ex. om hets mot folkgrupp. Vi
menar att erfarenheterna talar tydligt för att det be-
hövs en förlängd preskriptionstid. T.ex. i fall med
musik som hetsar mot folkgrupp har många kommit
undan straff på grund av att tiden för lagföring har
varit för kort.
Vi vill försöka medverka till att minska det extre-
ma våld som når in i hemmen och till barnen genom
att utvidga förhandsgranskningen av video och i få
fall - men ändå viktiga - införa en ny 18-årsgräns för
film. Därför yrkar jag bifall till reservationerna 17, 21
och 26 - trots att vi i barnpornografifrågan är helt
överens med majoriteten.
</anforandetext>
<intressent_id>0447198048312</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207352</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
