2348895 GL09107 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj 1997/98 107 1998-05-13 00:00:00 Tryckfrihetsförordningens och yttrandefri- hetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpor- 1E7D6BDD-2091-43CC-9202-B2F4F822D2DE 46 BIRGER HAGÅRD (m) m Herr talman! För ganska exakt fyra år sedan förde vi en debatt här i kammaren om precis samma ämne som vi gör i dag. Jag finner det glädjande att atmosfä- ren är betydligt bättre i år än för fyra år sedan. Då hade vi en närmast upphetsad situation, där massme- dierna mer eller mindre hade hetsat fram en folkopi- nion. Man byggde på grova överdrifter. Det talades om att tusentals fall av barnpornografi skulle existera. Men i själva verket var det inte alls frågan om detta, vilket Barnpornografiutredningen sedan har visat. Tvärtom har vi inte haft några egentliga sådana fall under den senaste 18-årsperioden, vilket ordföranden i konstitutionsutskottet, Bo Könberg visat. Det tyder i sin tur på att den lagstiftning vi har för närvarande har varit effektiv. Nu står vi emellertid här igen och skall enligt för- slag från regeringen göra en inskränkning i yttrande- friheten. Det är en inskränkning i den frihet som vi med rätta har kunnat visa är ett av demokratins känne- tecken. Den går ytterst tillbaka till 1766. Inget annat land i världen har en så lång yttrandefrihetstradition som Sverige. Vi kan också konstatera, vilket gjorts tidigare i dag, att det förslag som lades fram i all hast i konsti- tutionsutskottet 1994 och där fick stöd av en majoritet var ett illa genomtänkt förslag, som i dag inte stöds av någon enda person, mig veterligen. Det har funnits tendenser till det här i kammaren i dag, men jag tror inte att man kan säga att någon seriöst skulle vilja stödja det dåligt hopsnickrade förslaget som lades fram då. Moderaterna och en folkpartist kunde stoppa det från att omedelbart efter valet förverkligas och bli grundlag. Det är inte alltid så lätt att gå emot en uppiskad och upphetsad folkopinion. Att vi gjorde det har i efterhand visat sig vara ett klokt beslut. Herr talman! Nu föreslås en inskränkning i yttran- defriheten. Man har framför allt framhållit smittoris- ken som betydande i framtiden. Det har visats på att meddelarskyddet försvagas. Men samtidigt som den här inskränkningen skall göras har vi paradoxalt ock- så ett förslag till modernisering av yttrandefrihets- grundlagen. Det bygger på Mediekommitténs förslag. Jag skall inte säga att det var ett nöje eller en förmån att sitta i den kommittén, men jag var, tillsammans med några andra riksdagsledamöter, i alla fall ledamot i kommittén. Det är förfärligt svåra frågor, skall jag säga. Det gällde att också försöka anpassa de nya medierna till våra grundlagar. Själva frågan gäller ytterst om vi skall ha en teknikberoende grundlag eller en tekniko- beroende. De flesta svarar säkert att vi helst skall ha en grundlag som inte är beroende av olika tekniker. Saken har varit föremål för utredningar under det senaste halvseklet. Den nya tryckfrihetsförordningen trädde i kraft den 1 januari 1950. Det visade sig snart finnas behov av en ny lagstiftning. Vi fick en radiolag 1966, och vi har fått en lag om kabelsändningar och allt möjligt annat. Det var naturligtvis inte till fyllest att man skulle behöva stifta nya lagar varje gång som nya tekniker uppenbarade sig. Massmedieutredningen tillsattes. Den jobbade med frågan men kom inte fram till någon lösning. Eller man kan snarare säga att Massmedieutredningens förslag inte kom att ligga till grund för någon ny lagstiftning. Sedan kom Yttrande- frihetsutredningen till. Dess arbete ligger till grund för den yttrandefrihetsgrundlag som vi sedan fick på 1990-talet. Inte heller Yttrandefrihetsutredningen kunde komma fram till ett förslag om en teknikoberoende grundlag. Jag vet inte om man hoppades att Medie- kommittén skulle kunna göra det när den började sitt arbete. Mediekommittén förstod i alla fall sitt uppdrag som att man inte till varje pris skulle utarbeta en tek- nikoberoende grundlag, utan att man i stället skulle föreslå reformer inom det nuvarande systemets ramar. Så skedde, då man kom på det ganska genialiska att ersätta uppräkningen av olika tekniker med samlings- rubriken "Tekniska upptagningar". Men givetvis måste man nu i efterhand säga att detta kanske inte är till fyllest ändå. Det skulle vara lämpligt att man på nytt tog itu med frågan att försöka utreda om man kan få fram en helt teknikoberoende grundlag. Det har vi framhållit från moderat sida. Man får nog förutsätta att den här utredningen har ett rätt besvärligt jobb framför sig. Problemet med att räkna upp alla olika tekniker har vi nu eliminerat genom frasen "tekniska upptagningar". I stället står man inför problemet att beskriva varje form av ytt- rande och se i vilken utsträckning det kan skyddas. Det är naturligtvis inte helt lätt, men jag tycker att man bör försöka ändå. Vi är ingalunda framme vid vägs ände när det gäller tryck- och yttrandefriheten i det här landet. I det här sammanhanget skall det också sägas att vi moderater vill framhålla att vi borde ha ett frivilligt grundlagsskydd för databaser på samma sätt som man föreslagit i Mediekommittén. Dessutom har vi före- slagit att data- och videospel skall tas bort ur grund- lagsskyddet. Jag medger att detta kan diskuteras. När vi jobbade med detta i Mediekommittén var vi inga- lunda klara över att det ena var sanning och det andra fel, men det synes kanske ändå lämpligt att plocka bort det. Till sist har vi en fråga som jag också vill beröra, nämligen jurymedverkan i tryckfrihetsmål. Frågan har kommit att aktualiseras mot bakgrund av att Europa- domstolen i fallet Holm mot Sverige konstaterat att det inte finns några garantier för att man får en opar- tisk jury som dömer i tryckfrihetsmål. I stället bör man försöka se vad man skulle kunna göra för att garantera detta. I fallet Holm som åberopades fann man att det sannolikt kunde vara så att flera av jury- medlemmarna tillhörde samma sida som den åtalade, som också kom att frias. Är denna politiska medverkan vid utseende av ju- ry i tryckfrihetsmål bra? Vi har inte hittat någon an- nan teknik, men det kan ifrågasättas om det finns olika sätt att kunna lösa det hela på. Som det ibland har föreslagits i Domarutredningen skulle man kunna utse fler jurymän, och även göra det möjligt att uteslu- ta fler från de olika parternas sida. Det finns också andra tekniker man kan använda sig av i samman- hanget. Huvudsaken är att någonting görs. Vi är litet för- vånade över att man inte inom regeringen har tagit upp frågan, som dock kan vara ganska allvarlig för framtiden. Fru talman! Jag har inte något yrkande, men själv- fallet står vi moderater bakom alla våra olika reserva- tioner som förekommer till konstitutionsutskottets betänkande. 0213468747208 N 2010-01-01 00:00:00 207393 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf46