2348895 GL09107 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj 1997/98 107 1998-05-13 00:00:00 Tryckfrihetsförordningens och yttrandefri- hetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpor- 898361B0-B3E7-4736-9E00-2E3218A928AA 37 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s) s Herr talman! I den grundlagsproposition som riks- dagen nu har att behandla tas flera viktiga frågor upp. Men det är två förslag som är särskilt betydelsefulla. Först är det fråga om en översyn och en moderni- sering av vår nyaste grundlag, yttrandefrihetsgrundla- gen. Denna grundlag skall anpassas till det nya, breda medieutbudet. Det här är viktigt för att ge även de nya medierna det särskilda grundlagsskydd som vi sedan länge anser att yttranden som förmedlas genom den här typen av medier skall ha. Exempelvis innebär förslaget att även böcker som endast ges ut i form av t.ex. en cd-romskiva skall omfattas av grundlagsskydd. Vidare förtydligas såväl tryckfrihetsförordningen som yttrandefrihetsgrundla- gen för att underlätta tillämpningen och förståelsen av dessa grundlagar. Den andra centrala frågan är självfallet barnpor- nografin. Äntligen finns det förutsättningar för att åstadkomma ett heltäckande förbud mot all befattning med barnpornografi. Resan hit har varit lång men nu har vi till slut nått den punkt där vi kan säga oss att frågan om innehavskriminalisering av barnpornogra- fiska bilder har fått sin lösning. Med regeringens förslag kommer fr.o.m. årsskiftet ett i princip heltäckande förbud mot all befattning med barnpornografiska bilder att gälla. Nu kan vi lägga juridiken bakom oss och på allvar arbeta med det som är det väsentligaste, nämligen att minska riskerna för att barn kränks och utnyttjas sexuellt av vuxna. Herr talman! För många i vårt land har det varit svårt att acceptera att lagstiftningen har dröjt så länge. Jag kan bara instämma i det. När det i början av 90- talet blev tydligt att sexuella övergrepp mot barn inte är en marginell företeelse utan ett växande globalt problem och att pornografin spelar en central roll, även den med globala dimensioner, borde naturligtvis ett intensivt lagstiftningsarbete ha påbörjats. Ett ge- nomarbetat förslag borde redan då ha tagits fram men det tog alltför lång tid innan arbetet med att ta fram ett förslag om kriminalisering av innehav av barnporno- grafi kom i gång. Det förslag som till slut kom fram var inte till- räckligt genomarbetat. Skälet till det är dessvärre den borgerliga regeringens motstånd mot att över huvud taget utreda frågan. Vi har tappat värdefull tid, och det har varit svårt att förklara varför för svenska fol- ket. För den som inte är väl insatt i den tryck- och ytt- randefrihetsrättsliga juridiken har det varit obegripligt hur grundlagarna kunnat stå i vägen för det som är ett högst befogat krav, nämligen att allt som kan göras för att stoppa den avskyvärda hanteringen med barn- pornografi också görs. Grundlagarna får inte fjärma sig från det som flertalet människors rättsmedvetande kräver. Det får inte vara så att grundlagarna framstår som att de hindrar självklara insatser mot kriminalitet eller fullständigt förkastliga beteenden. En sådan utveckling är farlig. Den riskerar att undergräva legi- timiteten inte bara för det tryck- och yttrandefrihets- rättsliga systemet utan för hela vårt konstitutionella system. Det är därför som det är så fel att, som en del gör, diskutera frågan om innehavskriminalisering utifrån grundförutsättningen att ingenting får göras som inkräktar på den tryck- och yttrandefrihetsrättsli- ga regleringen. Det har här sagts att alla riksdagspartier är ense om att innehav av barnpornografiska bilder skall vara förbjudet men att det råder oenighet om valet av lag- teknisk metod. Det är dessvärre icke sant. Det förslag som Moderaterna vill genomföra i form av den s.k. stencilregeln slår ju bara mot filmer och innebär att endast sådana barnpornografiska fil- mer som saknar uppgift om vem som har framställt dem kan bli straffbara att inneha. Varken innehav av filmer som har sådana uppgifter eller innehav av t.ex. tryckta skrifter med barnpornografiska bilder kan straffas med det förslaget. Detta är för mig helt oac- ceptabelt. Som jag ser detta innebär varje förslag som inte är heltäckande inget egentligt förbud. Kan man verkligen säga att man är för en innehav- skriminalisering av barnpornografiska bilder när det man föreslår är att bara vissa sorters bilder skall för- bjudas, medan andra skall vara undantagna? Med det moderata förslaget kommer det t.ex. att vara tillåtet att inneha barnpornografiska tidningar. Jag tycker att det här är värt att reflektera över ett ögonblick. Enligt moderaterna och Bo Könberg skall det vara tillåtet att inneha barnpornografiska tidningar i Sverige. Herr talman! Barnpornografi förtjänar inte rätts- skydd. Regeringens förslag innebär därför att all be- fattning med barnpornografiska bilder förbjuds, in- klusive innehav. För att göra innehavskriminaliseringen möjlig flyttas barnpornografibrottet ut från tryckfrihetsför- ordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämp- ningsområden, och alla bestämmelser i grundlagarna som rör barnpornografi upphävs. På så sätt utesluts all tillämpning av grundlagarna när det gäller barnporno- grafiska bilder, dvs. "grundlagsskyddet" upphör helt för sådana bilder. Regler om barnpornografi kommer att finnas uteslutande i vanlig lag, dvs. i brottsbalken. Det innebär att framställningsteknik och distributions- form inte längre kommer att ha betydelse för straff- barheten, utan förbudet kommer att träffa alla sorters bilder. Inger René undrade varför det inte vore bättre att den nödvändiga ventil som finns i regeringens förslag och som konstitutionsutskottet valt att kalla försvar- lighetsrekvisitet skulle få finnas i grundlagarna i stäl- let för i brottsbalken. Svaret är enkelt, Inger René: Om grundlagsskyddet skall finnas kvar, som Inger René vill, blir det bara vissa innehav av barnporno- grafi som blir kriminaliserade. Det blir inget heltäck- ande förbud mot innehav av barnpornografi. Herr talman! Den nackdel som är förknippad med utflyttningen av barnpornografin är risken för det man kallar smittoeffekter, dvs. risken att barnpornografin kan tjäna som exempel för en utflyttning av andra misshagliga yttranden, som t.ex. våldspornografi. När det gäller risken för det vill jag, i likhet med många andra här i dag, bara säga att barnpornografibrottet skiljer sig från övriga tryck- och yttrandefrihetsbrott, eftersom barnpornografiska bilder i de flesta fall kan antas dokumentera verkliga övergrepp på barn och alltså regelmässigt innebär en kränkning av barnet. För mig är det självklart att de skäl som ligger bakom en utflyttning av barnpornografin - skyddet av barnen - inte kan motivera en utflyttning av andra yttranden. Jag kan inte förstå hur man kan hävda att en lös- ning som innebär att man laborerar med vissa undan- tag för barnpornografin inom grundlagarna skulle bättre skydda dessa lagar mot ingrepp. Risken för smittoeffekter är däremot uppenbar, om man öppnar för olika behandling av olika slags yttranden inom grundlagarnas tillämpningsområden. En sådan lösning vore verkligen att öppna dörren för ingrepp i det grundlagsskyddade området. Inte heller kan jag acceptera lösningen att avstå från en kriminalisering av innehav av grundlagsskyd- dat material med argumentet att skyddet - rent all- mänt - för tryck- och yttrandefriheten skall tillåtas att väga över. Det man gör då är att sätta principer fram- för intresset av att åstadkomma ett fullgott skydd för barnen. Men barnen kan naturligtvis inte få komma i andra hand. Deras intresse måste komma i första rummet. Moderaternas och Bo Könbergs huvudsakliga ar- gument för att innehav av viss barnpornografi skall vara tillåtet är att opinionsbildningen mot barnporno- grafi annars försvåras. Det är inget trovärdigt argu- ment. Eventuella negativa effekter av t.ex. att medde- larskyddet i viss mån försvinner innebär att pressen möjligtvis går miste om visst material, nämligen så- dant som överlämnas av någon vars eget innehav är straffbart. Meddelarskyddet när det gäller uppgifter om barnpornografi, tips av olika slag, har även i fort- sättningen meddelarskydd. Herr talman! Det finns en mycket stark opinion i vårt land i den här frågan. Den opinionen kräver att vi skall göra allt vad som står i vår makt för att bekämpa den avskyvärda barnpornografin. Det är ett krav som jag tycker är helt befogat. Det är ett krav som rege- ringens förslag uppfyller. Jag och det svenska folket hade önskat att Sveri- ges riksdag i total enighet hade ställt sig i spetsen för en kamp mot det sexuella utnyttjandet av barn och av barnpornografi. Jag beklagar att vi inte har kunnat bli eniga om det. I detta anförande instämde Margareta Israelsson, Göran Magnusson, Axel Andersson, Helena Frisk, Barbro Hietala Nordlund och Birthe Sörestedt (samtliga s). 023712446506 N 2010-01-01 00:00:00 207384 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf37