<anforande>
<dok_hangar_id>2348895</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Filmfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>EE03BAE2-26FB-4511-8CCB-84BE477E60A2</anforande_id>
<anforande_nummer>218</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det låter ganska intressant när Monica
Widnemark säger det. Jag tror också att det kan vara
så. Det här är ju en liten fråga. Det är självklart att
man skaffar annan finansiering för att göra långfilmer.
Det är ju mycket litet pengar som de får till stöd om
man jämför med vad det kostar att göra en långfilm.
Det är ju en liten fråga som vi diskuterar, men jag
tycker att det är en principiell fråga som handlar om
förtroende. Det är självklart att finansieringen kom-
mer från annat håll. Det vet vi allihop.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207564</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf218</protokoll_url_www>
</anforande>
