2348895 GL09107 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj 1997/98 107 1998-05-13 00:00:00 Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design F9F24233-9E37-4EEF-8F95-DD2A2E278510 189 ÅKE GUSTAVSSON (s) s Fru talman! Jag är väldigt glad i dag därför att riksdagen står i begrepp att fatta beslut om ett arkitek- turpolitiskt program. För första gången, som någon sade när Kulturutredningen presenterades, lyfts arki- tekturen in i kulturens finrum. Kulturutredningen skrev följande: Arkitektur som kulturyttring behöver återerövras och ges förnyad tyngd för att balansera den snävt kortsiktiga ram till vilken den blivit förvisad och där den de facto också blivit förrådd. Det säger väl en del om den ställning som vi bakåt i tiden har gett arkitektur, form och design. Jag är glad över att Kulturutredningen lyfte fram denna fråga. För mig egen del aktualiserades frågan i hög grad på ett seminarium på Arbetets museum i Norrköping som Arbetsgruppen för färg, form och estetik arrangerade i slutet av 1994. Därefter hade vi stora diskussioner i Kulturutredningen, och en kul- turutredning som på dessa punkter var helt enig lyfte fram just arkitektur, form och design. I och med den proposition och det betänkande som vi i dag behandlar fullföljs också intentionerna från den eniga kulturutredningen, vilket naturligtvis är mycket glädjande. Vi pekar i utredningen på några nyckelbegrepp i den framtida arkitekturen, bl.a. återanvändning, re- surshushållning, mänsklig skala och människors be- hov av en hemkänsla och en fast punkt i tillvaron. I ett demokratiskt samhälle speglar arkitekturen ofta det samhälle i vilket den verkar liksom den självklart också påverkar det samhälle i vilket den verkar och där det är naturligt att ha humanismen som utgångs- punkt i väldigt stor utsträckning. En nyckelmening i det handlingsprogram som nu har lagts fram på riksdagens bord är ju att kvalitet och skönhetsaspekter inte skall underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden. När tekniska och kortsik- tiga ekonomiska aspekter helt tar över andra hänsyn riskerar vi att få miljöer och föremål med begränsad livslängd. Detta slås också fast i programmet. Någon har nämnt kritiken mot miljonprogrammet under 60-talet. Jag tror att om man skall nyansera den diskussionen något har nog många svårt att känna igen sig om vi dömer ut hela den väldiga satsning som skedde på moderna och väl fungerande bostäder. För många människor innebar det faktiskt en frigörelse och en enorm standardstegring att få flytta in i en modern bostad. Men självklart gjordes det allvarliga misstag. Men vi får också komma ihåg att det samti- digt hela tiden skapas en god arkitektur även om den inte uppmärksammas så mycket som de dåliga miljö- erna har gjort. Jag vill än en gång hänvisa till Kulturutredningen där vi skrev så här om brister och misstag: Att fram- häva de goda exemplen i gårdagens och dagens byg- gande och göra dem till förebilder är lika viktigt som att kritiskt granska det bristfälliga och dra lärdom av det. Begreppet skönhet är ju ett gammalt och välkänt begrepp. Jag kommer inte att försöka svara på den fråga som jag har fått om hur jag definierar skönhet. Däremot kan jag säga att detta med att föra en debatt och att lyfta fram estetiska värden gör att man också i verksamheten lägger större vikt vid dem. Jag kan rekommendera Charlotta Bjälkebring att läsa Ellen Keys böcker och artiklar om arkitektur och om skön- hetsvärdena. Självklart skall det här vara riktpunkten för det arkitekturpolitiska arbetet. Socialt får inte skönheten och rätten att leva i en bra miljö vara ett privilegium för de välbeställda. Det finns alltså också en demokratisk aspekt här. När vi har ett nytt modernt museum med ett arkitekturmuse- um kommer, det är jag övertygad om, det att bli en ganska bra plattform för en folkligt förankrad diskus- sion om de här sakerna. Det som nu händer runt om i Sverige vittnar om ett stort intresse för sådana här frågor. För ungefär en månad sedan deltog jag litet grand i och lyssnade på ett seminarium på temat Svenska hus. Det skedde i ett samarbete. Där kan man se en parad av olika intres- senter som engagerar sig. Riksutställningar och SJ anordnar en vandringsutställning på nämnda tema som åker runt i Sverige. Posten ger ut frimärken på samma tema. Utbildningsradion har gjort en program- serie om svenska hus. Sveriges Television har gjort en TV-serie. Riksantikvarieämbetet gör specialnummer i sin tidskrift Kulturmiljövård. Det här är litet grand ett tecken i tiden. Förhoppningsvis speglar det beslut som vi skall ta här i riksdagen det engagemang och det intresse som finns. Naturligtvis finns det många aspekter på arki- tektur och formgivning. Då handlar det, förstås, om boendemiljön, som många har varit inne på. Men det handlar också om den offentliga miljön, och då inte bara om offentliga byggnader utan också om gestalt- ningen av landskapet, av det offentliga rummet. Var- samheten med och respekten för omgivningen får inte ställas mot nyskapandet, utan de bör kunna komplet- tera varandra. Det handlar om allting, från parker och landskap. Jag tror att en ganska undervärderad yrkes- kår, landskapsarkitekterna, mera bör kunna komma till sin rätt när det gäller deras arbete med parker och landskap. Vidare handlar det om stadsmiljöer, bymil- jöer och trafikmiljöer, liksom om parkeringshus och bensinstationer, vilka väl inte har uppmärksammats alltför mycket i de här sammanhangen. Ett annat exempel är järnvägsbyggandet, som för- anleder förslag till en lagändring. Såvitt jag förstår är moderaterna måttligt entusiastiska över detta. Ytterligare ett område är arbetslokalernas ut- formning. Jag tycker faktiskt att vi bör ägna litet stör- re uppmärksamhet åt och i utskottet markera just de dåliga arbetsmiljöerna. Det är viktigt att vi kan åstad- komma bättre arbetsmiljöer där människor tillbringar mycket av sin tid. En viktig arbetsmiljö - för att ta ett exempel - är skolorna där en stor del av befolkningen, både ung- domar och vuxna, tillbringar en stor del av sin tid. Dessvärre har arbetsmiljön i skolorna i många fall blivit allt sämre; detta beroende på en kärv ekonomi i kommuner och landsting. Vi får hoppas att skolmiljön förbättras framöver. Jag tycker att detta är extra vik- tigt. En väl gestaltad och en vacker skolmiljö är ju också ett uttryck för respekt för och omsorg om barn och unga. En sådan miljö lär barnen och de unga att ställa krav på en god arkitektur även i de miljöer som de senare som vuxna kommer att bo och verka i. När det gäller arbetsmiljön i övrigt har vi, som jag tidigare antytt, behandlat frågan om en skärpt ar- betsmiljölagstiftning. Vi har framhållit, och det vill jag gärna göra också nu från denna talarstol, att i det fortsatta arbetet med de arktitekturpolitiska frågorna bör man överväga att i arbetsmiljölagstiftningen på ett tydligare sätt lyfta fram utformningen av arbetsplat- serna. Fru talman! Jag skall också något kommentera re- servationerna. Charlotta Bjälkebring och, tror jag, Marianne Andersson har talat om att det behövs en målformulering som ger uttryck för och betonar vik- ten av miljön och kvaliteten i bebyggelsen. Jag menar att det som efterlyses i reservationen faktiskt redan finns i propositionen. Miljö och kvalitet skall själv- klart genomsyra det fortsatta arbetet med de arkitek- turpolitiska frågorna. Jag ser egentligen ingen mot- satsställning mellan reservanterna och majoriteten i det avseendet. På samma sätt kan man uttrycka sig i frågan om tillgänglighet, som ju diskuterades tidigare här. Också där markeras det att detta med en bättre tillgänglighet är viktigt. Dessutom tror jag att tillgänglighetsfrågor väl kan förenas med krav på skönhet och utformning. Boverket kommer, vilket sägs i betänkandet, att få regeringens uppdrag att samordna arbetet med att utforma ett generellt program för en ökad tillgänglig- het. Så över till Lennart Fridén och moderaterna. Med hänvisning - hör och häpna! - till s. 19 i propositio- nen reserverar man sig mot majoritetens förslag, som följer propositionen i det här avseendet. Man menar att det inte alls är nödvändigt med en ny lagstiftning. Självklart kan inte någon seriöst påstå att man kan lagstifta om skönhet. Vad det handlar om är ju att på ett tydligare sätt lyfta fram inte minst plan- och bygg- lagen och ett estetiskt synsätt i detta sammanhang. Just på s. 19 i propositionen resonerar man om Bo- verkets erfarenheter av hur estetiska värden i en del fall har fått vika i domstolar. Att fokusera det estetiska perspektivet också i lagstiftningen är, vill jag påstå, ett viktigt stöd för de människor som bor och verkar inom de här områdena. Det är klart att, som nämns i reservationen, organ som t.ex. Skönhetsrådet kommer att spela en central roll. Jag förstår inte motsättningen i att dessutom tydligt göra en markering i lagstiftningen. Det gäller väl egentligen också reservanternas försök att ställa lag- stiftningen mot information och en dialog. Jag ser alltså ingen motsättning i det avseendet, utan det är en konstlad målsättning som där målas upp. Möjligen skall jag också kommentera moderater- nas reservation om att stärka arkitekternas ställning. Självklart skall arkitekterna medverka vid genomfö- randet av ett bygge. De bör ha ett betydande inflytan- de över den konstnärliga utsmyckningen. Att vi nu äntligen får ett arkitekturpolitiskt program innebär att arkitekternas ställning stärks. Det ligger i program- mets betoning av kvaliteten och skönheten att det här inte skall underställas kortsiktiga ekonomiska vinstintressen. Jag blir inte riktigt klok på vad som menas. Skall man reglera det här på något sätt, det är vad modera- terna enligt min tolkning uppenbarligen vill, måste det till lagstiftning. Men tidigare har man ju sagt att vi inte skall lagstifta när det gäller plan- och bygglagen. Lennart Fridén sade att man inte kan lagstifta på kul- turens område. Det vore därför intressant att höra hur man ser på detta och hur man utvecklar detta från moderaternas sida. Poängen i detta sammanhang är naturligtvis att ut- formningen av bostadsområden, offentliga miljöer och arbetsplatser skall ske i en dialog mellan olika intressenter. Det kan, som Charlotta L Bjälkebring var inne på tidigare, vara fråga om hantverkare av olika slag. Ewa Larsson följde upp reservationen om lokala folkomröstningar vid infrastrukturförändringar. Ut- skottet hänvisar till att denna fråga tidigare har be- handlats i kammaren på grundval av betänkanden från konstitutionsutskottet. Förslag om lokala eller kom- munala folkomröstningar har efter en ingående pröv- ning avslagits av riksdagen. Självklart är det helt grundläggande att medbor- garna är delaktiga vid utformning av boendemiljö och arbetsmiljö, men att vid behandlingen av det arkitek- turpolitiska programmet ta beslut om införande av lokala folkomröstningar betraktar jag inte som möj- ligt. Den stora och självfallet komplicerade och prin- cipiellt viktiga frågan om folkomröstningar måste behandlas för sig. Den kan inte vara ett litet avsnitt i ett betänkande, i det här fallet från kulturutskottet. Så lättvindigt kan inte folkomröstningsinstitutet hanteras av Sveriges riksdag. Marianne Andersson tog upp frågan om samver- kan högskola-folkbildning. Jag tycker att det också där litet grand är fråga om att slå in öppna dörrar. Folkbildningen kommer, om dess företrädare själva vill det, att spela en oerhört central roll i det här sam- manhanget. Jag tror att det kommer att bli en befruk- tande samverkan mellan folkbildning och högskola. Slutligen, fru talman, är det, som jag konstaterade inledningsvis, mycket glädjande att riksdagen nu tar ställning till ett arkitekturpolitiskt program. Vi når i dag fram till det mål som vi gemensamt satte upp i Kulturutredningen. Att vi nu nått målet ett arkitektur- politiskt program betyder dock naturligtvis inte att vi är färdiga. På sätt och vis är det i stället så att arbetet nu börjar på allvar. Detta program ger oss en stabil grund att stå på. 0794602231002 N 2010-01-01 00:00:00 207535 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf189