2348895 GL09107 Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj 1997/98 107 1998-05-13 00:00:00 Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design B52FA6D0-A8A4-40BB-820B-1B79130EA7AB 188 FANNY RIZELL (kd) kd Fru talman! Förslaget till ett handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design är mycket väl- kommet. I propositionen har regeringen föreslagit mål för handlingsprogrammet och preciserat de lagändringar som det ger upphov till. Handlingsprogrammet skall, tror vi, ge en bra grund för kvalitetstänkande i plane- ring, byggande och förvaltning. Programmet sätter också fokus på nödvändigheten av hushållning med knappa resurser och varsamhet med bygd och anlagd miljö. Kristdemokraterna instämmer i stort sett i rege- ringens förslag och i de mål som ställs upp. Bara på några punkter hade vi önskat en förstärkning. Och jag skall nämna litet grand om det. Ett av målen är att kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga miljöer skall tas till vara och för- stärkas. Det är viktigt att estetiska värden får en tydlig ställning bland de intressen som skall tillgodoses. Det måste tydligt framgå i berörd lagstiftning att de este- tiska värdena skall beaktas och tas till vara. Det finns naturligtvis många olika uppfattningar och tolkningar om vad som är estetiskt tilltalande. Fru talman! Det ankommer inte på riksdagen att bestäm- ma tycke och smak eller att ha synpunkter på den konstnärliga friheten. Men om man säger att ett av målen för statens arbete med arkitektur är att estetiska värden i befintliga miljöer skall tas till vara och för- stärkas är det ju viktigt att den som skall tolka och följa lagen får klara besked och ges konkreta riktlinjer för hur lagstiftningen skall tolkas. Jag tror att vi alla har i tydligt minne stadskärnor eller kvarter som fallit offer för rivningshysteri och en stadsplanering som var destruktiv ur kulturhistorisk och estetisk synpunkt. Det skall inte få upprepas. Men då måste kraven vara tydliga och begreppen precisa. Vi har i en reservation pekat på detta. Om ändringarna i väglagen, PBL och lagen om byggande av järnväg skall betyda någonting måste förarbetena och inte minst utskottets betänkande vara tydligt. Ett annat mål är att kvalitets- och skönhetsaspekter inte skall behöva underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden. Det är ett viktigt mål. Det är alltför lätt att ekonomiska aspekter i ett kort perspektiv får styra. Om vi tittar litet bakåt i tiden vet vi hur det var när skolan blev för trång. Då var det ett vanligt tillväga- gångssätt att bygga en tillfällig paviljong eller lyfta dit en barack. Det som varit menat som en tillfällig lös- ning blev mycket ofta långvarigt och i vissa fall per- manent, och i de flesta fall varken ekonomiskt, kvali- tetsmässigt eller estetiskt ändamålsenligt eller tillta- lande. Så skall det inte vara. Men det bör kanske tilläggas att det bör finnas kvalitativa krav även för tillfälliga byggen. Vi kristdemokrater menar att handikappaspekter borde ha fått en mycket tydligare framtoning i hand- lingsprogrammet. I större utsträckning än i dag bör sådana kvaliteter som gör livet lättare att leva för handikappade vägas in. Det är en kvalitetsaspekt även för icke-handikappade. På många människor syns inte handikappet - alla är inte gravt handikappade. Men människors vardagliga behov skall så långt som det är möjligt tillgodoses i ordinarie planering och byggna- tion. Kristdemokraterna har tidigare under mandatpe- rioden pekat på nödvändigheten av lagändringar i PBL i syfte att öka tillgängligheten för de handikap- pade. Vi vidhåller de krav som vi där förde fram. Målet bör vara att färre människor skall uppleva sig som handikappade i sin livsmiljö. Då måste pla- neringen tidigare och i alla led inriktas på att göra byggnader och miljöer människovänliga. Genom val av material, anpassning till utemiljö, nivåanpassning och anslutningar kan man komma långt i arbetet att minska trösklarna. Att skapa byggnader och miljöer som funktionellt tar till vara människors möjligheter på bästa sätt är ett sätt att värna människovärdet. Man ser ibland att handikappanpassning tillkom- mer som ett sista tillägg och mer eller mindre hängs utanpå. Jag är medveten om att anpassningen vid ombyggnad är mycket svår. Men att handikappade får gå stora omvägar eller åka varuhiss kan ändå inte anses acceptabelt. Att leva i en miljö som är tillgäng- lig och som inte stänger ute betyder mycket för män- niskors livskvalitet. Och det är en kunskap som bör få stort utrymme i arkitektutbildningen. Vi har i vår motion påpekat vikten av att samhäl- lets behov av arkitektonisk kompetens tillgodoses och att arkitekters utbildning, kompetensutveckling och praktikmöjligheter hela tiden måste utvecklas. Under den tid som gått har vi sett en minskad byggnation. Det har lett till att unga arkitekter har svårt att få anställning. Men det är ett ansvar för stat- liga myndigheter som bygger och förvaltar byggnader och anläggningar att erbjuda relevant yrkespraktik och anställningar för att säkra den långsiktiga tillför- seln av ny kompetens. Inte minst den höga medelål- dern bland statligt anställda arkitekter bör vara ett observandum. Fru talman! Vi står givetvis bakom våra reserva- tioner men jag yrkar bifall bara till reservation 5. 0931369291903 N 2010-01-01 00:00:00 207534 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf188