<anforande>
<dok_hangar_id>2348895</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ombildning av Handikappinstitutet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>22FD8E75-6FB2-4106-AB68-99AE26B19660</anforande_id>
<anforande_nummer>179</anforande_nummer>
<talare>LISELOTTE WÅGÖ (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Att det är så svårt att komma i åtnju-
tande av hjälpmedel är ju ett stort problem i stora
delar av vårt land i dag. Det finns t.ex. redovisat i
Handikappombudsmannens rapport en anmälan från
Hörselskadades riksförbund när det gäller landstinget
i Östergötland. Samtliga hörselkliniker upphörde med
utprovning av hörapparater under senare delen av
1996. Vissa landsting har principbeslut om att inte
bevilja datorer som hjälpmedel till personer med
dyslexi. Det här är stora problem. Det innebär ett stort
lidande för människor.
Elisebeht Markström tycker inte att det finns an-
ledning att kommentera hjälpmedelsgarantin. Men det
måste väl finnas skäl med tanke på att det ligger en
reservation med ett konkret förslag från vår sida. Det
är faktiskt så att bestämmelser om hjälpmedel finns i
hälso- och sjukvårdslagen. 1994 infördes en bestäm-
melse i hälso- och sjukvårdslagen som slog fast
landstingets ansvar för hjälpmedelsförsörjningen.
Vi har ett konkret förslag för att få förbättringar på
det här området. Vad har ni för förslag för att förbätt-
ra situationen för våra funktionshindrade i Sverige?
</anforandetext>
<intressent_id>0425391168202</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207525</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf179</protokoll_url_www>
</anforande>
