<anforande>
<dok_hangar_id>2348895</dok_hangar_id>
<dok_id>GL09107</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:107 Onsdagen den 13 maj</dok_titel>
<dok_rm>1997/98</dok_rm>
<dok_nummer>107</dok_nummer>
<dok_datum>1998-05-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Konsumentpolitiska frågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8869DA5D-0693-4DC5-812E-AC7F18C4ACBC</anforande_id>
<anforande_nummer>162</anforande_nummer>
<talare>KARIN OLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Eftersom vi egentligen har samma
engagemang i miljöfrågor och konsekvenser både för
den hållbara utvecklingen för oss som individer men
framför allt med tanke på kommande generationer,
vill jag inte gå in i någon häftig debatt om detta.
Om Dan Ericsson jämför det som händer runt om i
Sverige i dag med det som skedde för tio år sedan och
litet längre tid tillbaka, tror jag att han skall se att det
arbete som pågår i kommunerna givit ett väl så stort
resultat som enbart det Agenda 21-arbete som starta-
des efter konferensen i Rio. Investeringsprogrammen
och intresset för att ansöka om medel för att ställa om
till hållbar utveckling visar att vi är på god väg och att
det har hänt väldigt mycket som är bra för framtiden.
</anforandetext>
<intressent_id>017523200206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>207508</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GL09107/#anf162</protokoll_url_www>
</anforande>
